Robstar

Då var sista deltävlingen avklarad för detta året i Stombergs VGC. Det skulle avslutas på Tibro motorstadion där jag vart och tränat för att kunna köra så bra som möjligt. Jag började längta redan två veckor innan och ju närmare tävlingsdagen jag kom desto mer taggad blev jag. Gick och drömde lite smått om att kunna förbättra mig från Alingsås där jag var sex tiondelar från att få köra kval om A/B-final istället för kval om C/D-final. Få avsluta med en B-final vore ju häftigt.

Redan kvällen innan kände jag att jag var nog faktiskt på gång att bli lite överladdad för jag kunde inte somna. Tror jag somnade runt 00:30 och sov till 03:50 då jag vaknade och var tvungen att gå på toaletten. Sedan var det kört att somna om. Klockan stod på 06:00 så strax innan stängde jag av larmet och gick upp för att få i mig lite frukost.

Efter att mött upp och slått följe med en polare så var vi på plats någon minut efter 07:00. Hittade en bra parkeringsplats och sedan gick vi och anmälde oss och började plocka fram depåtält, hojar och övrig kringutrustning.

Gick sedan ut i träningsgrupp två och kände på banan. Var helt underbar. Och jag hoppade över det enda hopp jag inte tagit innan. Det de kallar för experten. Så det var härligt att få det gjort. Nu hoppade jag alla hopp och behövde ju inte bekymra mig om det.

Till tidskvalet provades något nytt, att starta i seedad ordning. Tyvärr var seedningen efter bästa placering man gjort i final, och i just finalerna har jag ju haft väldigt otur. Tycker kanske att seedningen borde gjorts efter total-lista eller efter hur tidskvalen gått förut. Tyvärr innebar min dåliga seedning att jag fick mycket folk framför mig och hade svårt att sätta en bra tid på något varv. Jag var väldigt irriterad över detta när tidskvalet var över och jag sade nog säkert några olämpliga ord också. Saken blev inte bättre när jag sedan upptäckte att jag förste förare som inte gick upp till kval om A/B-final. Och gissa vad. Det fattades 2 hundradelar. TVÅ HUNDRADELAR!! Tänk om jag bara sluppit att köra om en enda förare under mitt bästa varv. Eller bara gasat liiiite mer. Att jag var ledsen. Trodde inte det var möjligt att jag lyckades göra ett bättre tidskval än i Alingsås utan att gå upp. Jag blev dock på bättre humör när jag upptäckte att jag var snabbast utav alla i kompisgänget. Och det har ju vart i alla fall två som vart snabbare förr.

Det blev till att få välja grind först i kvalet om C/D-final. För första gången i mitt liv var jag ute och preppade ett startspår. Det var inte så mycket att preppa då ingen start hade gjorts innan. Bara att välja det som såg bäst ut egentligen. När väl starten går blir jag klämd mellan två andra förare och vi alla tre går omkull i stort kaos. Jag fick bland annat min egen hoj i ryggen och hann tänka att jag säkert blir överkörd av fler. Men det klarade sig. Upp på fötter och kände att det brände i vänster armhåla och värkte lite i ryggen. Hojen såg okej ut vid en snabb överblick, men när jag skulle starta hittade jag inte startknappen först. Som tur var hade den bara vridit sig lite och det satt massa sand över så ganska snart kom jag iväg. Hade mycket sand innanför glasögonen men det struntade jag i. Var nu bara helt fokuserad på att försöka köra förbi hälften av alla andra för att ta mig till C-final. Å jösses vad jag gasade. Hade fint flyt och kom ikapp och förbi många. Och gissa om jag blev förvånad när jag sedan såg resultatet. Hade kört upp mig till femte plats!!!??! Hade det funnits en motsvarighet till Ricky Carmichaels Hard Charger Award i VGC så hade jag nog vunnit den idag. När jag sedan undersökte mina skador hade jag fått ett rejält skrubbsår från vänstra bröstmuskeln ut i armhålan och en bit ut på insidan av överarmen. Av formen att döma gissar jag på att det är orsakat av ett handtag. Vet inte om det är från min egen hoj eller någon av de andras. Rejält ont i ryggen och det högg till ibland när jag gjorde en felaktig rörelse. Tänkte ett tag kasta in handduken men jag fick smort på lite Voltaren gel och höll igång med att gå omkring så att det inte skulle bli stelt.

I C-finalen vågade jag inte stå på från starten. Släppte iväg de flesta och började jaga istället. Körde förbi ganska många och efter ett tag såg jag min polare. Körde ikapp och efter att ha jagat honom i nästa två varv lyckades jag hoppa förbi honom med ett glatt tjoande ”whiiiiii”. Körde sedan fint ända in till mål och tänkte inte ens på ryggen under körningen. Men däremot när jag skulle hoppa av hojen gick det inte. Jag kunde inte lyfta högerbenet för det gjorde för ont i ryggen. Fick åla mig av på fel sida av hojen och sedan ta mig till bilen. Lite plåster på såren var ju att jag hade lyckats vinna över min kompis. Han har ju vart med mig sedan jag började köra för tre år sedan och det har ju vart en liten dröm om att få köra förbi honom en dag. Sedan såg att jag hade slutat på tolfte plats, vilket jag kände mig helt nöjd med, eftersom jag inte var med i starten.

Väldigt ont i ryggen nu dagen efter och har lite besvär med att röra mig. Armhålan är röd och fin. Samt att det blir nog ett fint blåmärke på insidan av överarmen också. Har lite små skrubbsår i nacke och ut mot höger axel. Även ett skrubbsår på höger lår med blåmärken under.

Nu var det bara en vecka mellan serietävlingarna och denna söndag hade vi lite närmare till banan. En timmes färd till Karlsborg och långt ut i skogen en sandig och stenig bana. Det var vad jag visste på förhand. Har aldrig kört på denna banan tidigare men trodde att det skulle vara en banan lite mer till min fördel. När jag kom fram på morgonen var det redan trångt i depån och då väntades det ganska många fler som ännu inte kommit. Det blev riktigt trångt i depån. Gjorde en trackwalk och banan var riktigt, riktigt söligt efter nattens regn. Både en lastmaskin och en bandmaskin med skrapa var ute på banan och försökte få undan det värsta. Tyckte det gjort ett bra jobb på morgonen men det var några riktigt blöta ställen på banan.

På träningen var banan redan riktigt spårig eftersom jag körde i andra träningsgruppen. Det var ganska jobbigt för armarna men det gick ändå rätt så bra.

Under dagen jobbade Carlsborgs MK med banan och fick undan de värsta spåren och geggan och tyckte redan till första reservheatet att banan ändå var helt ok, förutom ett par ställen som var som en sandgröt att ta sig igenom. I starten var jag med ut i mitten någonstans och efter att både blivit omkörd och kört om någon slutade på åttonde plats av de tolv som startade. Vi var sex från Falköping, fyra från Karlskoga-Degerfors, en från Kil vad jag vet och sedan vet jag inte vart ifrån den sista förare var.

När vi skulle köra andra reservheatet var banan faktiskt riktigt torr men ganska sliten från all körning. Det var väldigt stalpigt och några stora stenar hade titta fram på några ställen. Jag hittade ett bra flyt och kände mig stark. Kunde hålla undan några stycken och slutade på en fjärde plats. Väldigt nöjd över att körningen stämt så pass bra och att jag orkade. Många andra hade riktigt stora problem och inte orkade. Både representationslaget och reservlaget kunde plocka mest poäng och vinna denna deltävling.

Då var det dags för serien att dra igång efter lite sommaruppehåll. Går ut tufft med en dubbelhelg där det ska köras både lördag och söndag. På lördagen skulle vi besöka Christinehamns MK och på söndagen skulle Karlskoga-Degerfors MK stå för hemmabanan. På förhand visste jag att det skulle vara hårdbanor men sedan hade jag ingen aning om hur banorna såg ut.

Kristinehamn
På fredagen kom jag iväg ganska sent till Kristinehamn och var framme strax innan mörkret lades sitt täcke över oss. Blev i stort sett bara grillat lite mat och sedan sova. På morgonen blev det en trackwalk och såg då att starten kommer gå från en betongplatta med en grind som faller framåt. Lite speciellt. Banan såg för övrig lite lurig ut på sina ställen då det regnat under veckan och lastmaskinen gjort lite spår i det som de försökt släta till.

Träningen gick bra och banan kändes ganska rolig. Generellt skulle jag vilja säga att hoppen var lite för små för man ville gärna överhoppa nästan alla, t.o.m. jag som inte är så snabb.
Laget lyckades bara kvala in med fem förare i A-final. Men för min del skulle första reservheatet gå bra. Var först ur grinden men när jag kom fram till första kurvan var jag lite för sen på bromsen och kanade ut lite långt så två stycken kunde smita innanför mig så jag var trea ut ur första sväng. Sedan gick det sakta neråt i placeringarna. Blev omkört av ganska många men både jag och hojen fungerade bra så körningen flöt på fint.

I heat två gjorde jag exakt samma sak i starten. Kändes som jag var först ur grinden men släppte två eller tre på insidan av mig. När ett halvt varv var kört krokade jag ihop med en kille och gick omkull. Tycker lite att det var hans fel då jag hade innerspår och han kommer från ytterspår och ville in i samma spår som mig och prejade omkull mig. Nu fastnade mitt styre mellan hans bakdäck och svingen så han kom inte så långt heller och det tog lite tid innan jag fick loss min hoj. Så då var jag väl supersist när jag väl kom iväg. Körde i alla fall om någon och slutade inte sist i alla fall.

Karlskoga-Degerfors
Så direkt från Kristinehamn till Karlskoga-Degerfors som det bara var 25 minuter mellan. Passade på att åka förbi en affär och köpte på mig lite mer vätska och lite frukt. Sedan igenom lite skog och smal grusväg så kom man fram till banan. Installerade mig och åt lite innan jag gick en trackwalk. Redan andra hoppet jag kom fram till var en stor dubbel. Alltså en kulle som upphopp och sedan några meter i mellan till en kulle man skulle landa i. Jäkla skit tänkte jag. Det här vågar jag aldrig hoppa. Gick vidare och banan var om vart annat geggig och betonghård. Sedan kom jag fram till våg-sektionen. Fyra vågor som man skulle göra två hopp igenom. Tyckte de var väldigt stora och ganska långt i mellan. Jobbigt, jag som aldrig vågar hopp genom vågor.

På morgonen vaknade jag ganska tidigt och efter ett toalettbesök gick jag ytterligare ett varv på banan då ingen annan var vaken ännu. Nu stegade jag avståndet på dubbeln och upptäckte att det var lika långt i mellan som platåhoppet innan var långt. Så jag tänkte att om man hoppar över det borde det ju bara vara att hålla samma fart så hoppar man över. Våg-sektonen stegade jag också men kände mig tveksam. Får helt enkelt gå på känslan när jag kör sedan.
På träningen första varvet så rullade jag över alla hopp. När jag sedan kom till dubbeln på andra varvet så tog jag fart. Hoppade men med väldigt mycket bakåtvikt och landade ganska hårt på bakhjulet men jag kom över något skärrad. Till varv tre gick det utan problem. Även våg-sektionen kändes bra och på varv tre eller fyra laddade jag på och hoppade. Inga problem. Skönt.

Första Reservheatet var jag dåligt med i starten. Även på denna banan var det betongplatta med en grind som föll framåt. Nu var vi visserligen bara 9 förare kvar i reservheatet då vet verkade gått åt lite förare från dagen innan. Och de som var kvar var ganska snabba, men jag lyckades i alla fall ta en placering och slutade näst sist.

I andra reservheatet var jag bättre med i starten. Nu var vi bara sju kvar så det fanns inte så många att köra mot. Jag blev snart passerad av de snabba och trodde jag var sist när jag hörde en som låg och stressade bakom mig. Det var mycket kvar av heatet och tänkte att jag ska ta mig tusan inte släppa förbi han. Jag gasade och gasade men hur jag än gjorde lyckades jag inte köra ifrån honom. Men han lyckades inte heller köra förbi mig. Tror han jagade mig i lite över tio minuter. Så när målflaggan äntligen passerades så var jag nöjd över att jag inte släppt förbi honom. Slutade näst sist och jag och killen som jagat mig blev stående utmed banan och efter en high-five pratade vi lite om heatet. Båda lika glada och trötta över jakten och hetsen som just utspelat sig.