Då tänkte jag att det var dags att sammanställa vad som hände under vintercupen denna ”come back-säsong”. Det första jag vill säga är att det har varit med stor glädje jag har kunnat köra frisk och kry. Ja, förutom någon förkylning då. Men att kunna få återgå till körning utan egentliga fysiska hinder. Själv tycker jag att det känns som jag inte riktigt är uppe i en farten som jag var för tre år sedan då jag körde i breddklassen. Men inte långt ifrån. Året innan jag valde att kliva upp i breddklassen så sa jag till mig själv att ”om jag slutar top 20 i min motionsklass så kliver jag upp till bredd nästa år”. Det året blev jag 19:e i motion 40-49. Vart jag hamnade totalt i år sparar vi till slutet.
Tidaholm
Först ut var då Tidaholms deltävling. På förhand var jag lite orolig för geggmopperi. Men de hade gjort ett jättejobb med att få till ett bra spår samt att det större delen var fruset och tjäle. Några meter gegga var det allt och en och annan fastkörning såg jag. Men jag tyckte det var kanon och hade bra rull. Hade bara er par tre motorstopp som största fadäser.
Även om jag fick kramp i underarmarna en bit in på första sträckan och körde då nästan 3 av 5 sträckor med krampen så kände jag mig så mycket starkare i kroppen nu. Så mycket underbarare att köra nu om man jämför med förra året då jag var i sämst skick innan min levertransplantation.
Efter att ha gått igenom förra säsongens resultat och jämfört mig övriga förare hade jag med hjälp av lite programmering i datorn skapat med machine learning (ML) en AI som skulle räkna ut vilken plats jag borde hamna på idag. Den rankade in mig på 34:e plats i min klass. När jag hade kört 4 av 5 sträckor låg jag på 33:e plats. 🙃 Så inför sista sträckan vilade jag lite extra och brassa iväg och dro’ te’ med ett såpass bra varv att jag klättrade upp till en slutplacering på 28:e plats. Så över förväntan med både körningen och placering.
Skövde
Nästa deltävling var på Kråkeberget vid Kyrketorpsbanan utan för Skövde. Inför dagen så hade vintern slagit till ordentligt och jag räknade med att få starta i -10°C till -15°C. Så preppade mig för kyla.
På vägen dit visade mätaren i bilen under -20°C vid något tillfälle men på plats vid start låg det omkring -10°C.
Skövde hade jobbat en del med att röja undan den snö som kommit. Även om det inte var några mängder så var det snöspår att åka i på sina ställen. Mycket kanske gjorde att min åldersrgrupp idag fick åka första heatet på en spår som bara några föråkare kört upp. Så jag tyckte helt klart att spåret var som bäst sista varvet.
Vad jag dock inte förstår är varför man hade valt att dra årets spår i gamla uppkörda och ibland djupa spår. Så de spår som var gjorda i marken var ju frusna, och på några ställen korsade man gamla spår som gjorde det väldigt knöligt med frusna jordvallar, så jag tyckte faktiskt det var riktigt farligt vid två ställen.
Hursomhelst. Till dagen idag var jag seedad till 16:e startled. (Hade 34:e i Tidaholm) så inte riktigt så många att köra förbi under första varven idag. Men några körde jag förbi. Två-tre stycken som ramlade framför mig och kanske 2-3 stycken som jag körde förbi. Jag fick som vanligt lite kramp i underarmarna. Hade i alla fall inte ont av kylan. Jag körde med lite tjockar handskar idag. Vilket jag inte tycker om. Känns som mycket trögare att använda fingrarna för koppling och frambroms. Så efter två sträckor av totalt fem så tog jag på mig vanliga crosshandskar. Då kände jag av kylan när det gick lite fortare. Men inget inne i skogen när det var bökigare. All sträckor gick bra och det var bara på sista sträckan jag fick ett motorstopp.
På förhand hade jag tippat mig själv på 26:e plats och slutade totalt på 23 plats. Så jag är jättenöjd med tanke på hur svårt jag hade att köra i det frusta spåret på några ställen.
Falköping
Falköping här näst. Jag var uppe dagen innan och hjälpte till lite med att färdigställa spåren. I nästan 6h var jag där. Åkte på en plog efter en fyrhjuling och flög av emellanåt och gjorde kullerbyttor i snön. Det var sketasköj!
Som bestraffning blev jag dock trött i både armar och ben. Så jag hade träningsvärk i armarna när jag vaknade på morgonen på tävlingsdagen.
Övernattade i Falköping och kunde på så vis vinna mig lite sovmorgon och ta det lugnt. Jag var på plats i god tid och kunde besiktiga och kolla lite på Elitförarna som fick starta först och köra bort lite snö. Så när jag startade i heat två så var spåren perfekta.
Ganska snabbt drog jag på mig kramp i armarna, körde stelt och konstigt första och andra sträckan. Tog sedan lite längre vila för att försöka få krampen att släppa. Blev lite bättre och kunna köra lite mer avslappnat och kände mig säkrare. Vilan gjorde dock att jag startade lite senare och hamnade bakom lite långsammare förare emellanåt och i spåret med all snö var det lite svårt att köra förbi ibland. Men jag tyckte att de jag körde ikapp var duktiga på att släppa förbi mig när det fanns möjlighet.
På tredje eller fjärde sträckan lyckades jag klämma min vänstra tumme. När jag skulle svänga i en vänstersväng och satte ut vänster ben slog sulan i någonting så att benet for liksom upp mot styret så tummen klämdes mellan knäskyddet och handtaget. Så en del av nageln är nu blåröd.
Inför sista sträckan hade jag god tid att vila och återhämtade så mycket jag kunde. Kändes som jag hade mycket bättre flyt i körningen nu och mitt sista varv blev också mitt snabbaste.
Eftersom jag blev 26:a första tävlingen och 23:a på andra så hade jag hoppats på att kanske köra till mig en topp 20 placering. Och efter mitt sista varv hade jag kört in på 19:e plats. Så är nöjd resultatmässigt. Kunde önska lite mer av min körning bara. Men en rolig dag och få träffa många bekanta.
Töreboda
I Töreboda gick inte helt enligt planerna. Det såg väldigt lovande ut när jag gick och kollade på spåret när första heatet startade. Så jag var riktigt sugen på att ge mig ut.
Jag fick bra start och hade bra flyt ut på första sträckan. Blev förvånad över hur sönderkört det hunnit bli. Men det rullade på bra till ca 75% in på varvet. Där hade det ramlat ut en stubbe i spåret. Ja du läste rätt. En stubbe som förmodligen suttit i kanten någonstans. Men den låg så konstigt och ologisk så funderar helt enkelt på om inte någon rackarunge hade lagt den mitt i spåret för att det var roligt. Jag gick i alla fall omkull på grund av att jag körde på den. Hamnade delvis under hojen och fick ont i vänstra vaden. Som tur var så klarade jag mig i övrigt oskadd men vänster handskyd gick sönder och kopplingen började kärva. Kom förmodligen in sand i handtaget på något sätt. Av någon anledning så gick inte kopplingen tillbaka ibland så det var som att köra med indragen koppling. Vilket var väldigt otäckt då det blev som att få in friläget rätt som det var. Väldigt obehagligt. Körning blev väldigt stel och körde resten av tävlingen med kramp i armarna som kom efter att jag fick lyfta upp hojen från vurpan.
Ena sträckan var bitvis lilla novemberkåsan. Det var en och annan som körde fast men jag klarade mig. Valde att ta det säkra före det osäkra och ta det lugnt ta alternativa spår.
Slutade på 31:a plats och var rejält besviken efteråt.
Inför deltävlingen i Karlsborg gjorde arrangörerna en rockad och byta tävlingsdag på Karlsborg och Tibro. Samt att Tibro flyttade till en dag tidigare på lördagen istället för söndagen. Vilket först skulle visa sig tokigt för mig då jag hade annat inplanerat på lördagen. Efter lite pusslnade så gick det ändå få till det sent om sidor.
Tibro
I Tibro blev glädjen härlig men kortvarig. Jag hade varit ute och rekat på spåret en del och kände mig riktigt sugen när det skulle dra igång. Dock så gick kedjelåset sönder efter ca tio minuters körning. Det som kändes så bra fram till dess. Så jag fick helt enkelt bryta. Inget resultat denna dag.
Karlsborg
Så till sist Karlsborg. Säsongens sista vintercupdeltävling, vilket alltid känns lite tråkigt. Men vilken drömenduro. Förutom att det var någon enstaka minusgrad och det snöade lite lätt emellanåt så var banan helt underbar. Bästa spåret i år tycker jag. Naturligtvis har det ju varit väderberoende. Idag hade jag inställningen att köra lätt, avslappnat och ha roligt. Förutom att kopplingen bråkade lite så blev det ungefär så. Det var rolig och det gick både fort och bra. Hade go känsla och lyckades hålla mig ifrån krampen i underarmarna. Slutade på 24:e plats i min klass. Vilket tyvärr skulle visa sig sedan att man hade haft lite strul med tidtagningen så när resultatet reviderades så hade jag tydligen slutat 26:a.
Hur blev det i totalen då. Jo, eftersom sämsta resultatet räknas bort (min DNF i Tibro) så blev jag totalt 19:e i min klass. Vilket känns jättebra. Samma som året innan jag klev upp till bredd. Nu tror jag inte jag kommer att kliva upp till bredd nästa år. Men om jag förbättrar mitt mig till nästa vintercup så bestämmer jag mig nu att då kliver jag upp till bredd till -2026. Jag kommer i alla fall försöka träna mer och bli snabbare trots att jag ändå fyller 45 i sommar. Härnäst är väl sikte på att köra Big Bang i Falköping.