Inför Tidaholm anmälde jag mig sent. Jag var ju beräknad att bli pappa den 14/1 men allt verkar lugnt så jag anmälde mig. Med strax över hundra anmälda så vågade jag till idag hoppas på i alla fall topp 30. Jag vet att jag brukar ha lite svårt för Tidaholms bana.
Efter att det gick så bra i Falköping så var jag rejält taggad inför att köra i Tidaholm. Kanske lite för övertaggad, för jag tacklade ett träd bara typ 50 m in på första sträckan. Båda luckorna samt siktfilmen till mina roll-off flög av i vurpan jag gjorde. Men det gick bra. Jag blev lite tagen bara och vågade inte stå på riktigt så mycket som jag brukar. Första sträckan gick nu lite lugnare än vad jag hade tänkt men rullade på rätt så bra ändå. Fast styret kändes lite snett
I vilan inför sträcka två bände jag lite i styret och samlade nytt mod. Ingen kramp i underarmarna ännu i alla fall. Upplevelsen från slinga två var ingen höjdare. Jag hade svårt att få till något flyt.
Första sträckan igen. Alltså strecka tre för mig. Kändes fortfarande stelt och som jag inte riktigt fick något flyt i körningen
Tyvärr räckte in batteriet längre i min hjälmkamera…
Men sträcka 4-6 gick faktiskt riktigt bra. Fick till ett annat flyt och körningen kändes roligare.
Till slut så slutade jag på en 20:e plats. Åter igen fantastiskt nöjd över en så pass bra placering trots att min körning inte kändes så bra.
Jag filmade lite med min mobil också under heat ett då jag gick runt och kikade lite på spåret. Det ihop med lite annat smått och gott från hjälmkameran klippte jag ihop i videon nedan.
Då var äntligen säsongens första vintercup avklarad. Det blev en snuvig med rolig tillställning i ett kanonfint spår på Kråkberget utanför Skövde.
På torsdagen innan så började jag känna av halsont och att en förkylning började trycka sig på. Det blev massor med kurering av alla de husmorsknep som finns. Framförallt tycker jag min sambos te fungerar bra. Ingefära, citron, honung och vatten blev nog min räddning. Jag vaknade på fredagen med en rejält svidande hals. Åter igen blev teet räddningen denna dag. Halstabletter och nässpray var också goda vänner till mig. På fredag eftermiddag for jag upp till mina föräldrar i Falköping för övernattning. Näsan var täppt men jag sov ändå ganska ok. På lördag morgon var hals och näsa ganska tjocka, men nässpray och halstabletter löste snart upp det.
Jag var på plats runt ca 8:30 och började kika runt lite. Hälsade på lite kändisar och började göra klart hojen för besiktning. Inga problem med besiktningen så jag kunde nu bara börja fokusera på körningen. Mer nässpray och halstabletter varvat med yoghurt och banan. När jag sedan skulle snyta mig vid ett tillfälle började jag blöda näsblod. Som tur var gav det sig relativt snabbt. Jag gav mig ut att titta lite på spåret och det brukar också bli en bra uppvärmning med att gå omkring i skogen. När jag traskade omkring där började jag fundera över dagens mål. Jag hade för mig att det skulle vara något på 90 anmälda i min klass (motion 40-49). Så med förkylning i kroppen tänkte jag, att är jag på övre halvan är jag nöjd. D.v.s. placering 45 eller bättre, så en placering i topp 40 skulle kännas bra tänkte jag. Sedan gick jag och tog en plats bland klubbkamrater i depån.
Under förarmötet kom jag på att jag glömt att tejpa mina händer, samt förbereda nya handskar. Jag kör med neoprenhandskar på första varvet för att sedan byta till ”vanliga” handskar när jag blivit riktigt varm. Så blev lite stressad med att få ordning på det sista. Men start blev det och jag kom iväg bra. Första varvet började riktigt bra. Kom ikapp ett par förare och gjorde några tidiga omkörningar men jag tror jag spände mig lite för mycket för jag fick ganska mycket kramp i underarmarna.
Här är varv 1:
In i vila inför varv två och blev snällt servad av vänner. På med nya handskar och försöka få bort krampen men den ville inte riktigt släppa. Körde hela varv två med kramp.
Här är varv 2:
Under vilan inför varv tre försökte ta det lite lugnt. Drack lite vatten och blev lite masserad på underarmarna av vänner. Min far, farbror, bror och brorson kom också och hälsade på. Riktigt kul att de kommer och hejar på. Under varv tre började krampen att släppa lite men bet sig kvar i höger underarm en stund.
Här är varv 3:
Inför varv fyra tänkte jag ta lite mer vila och gick och kikade på resultatlistan. Jag låg för tillfället på 23:e plats. Gissa om jag blev överraskad? Tänkte att kanske runt 40 kändes som en rimlig målsättning. Inför varv fyra så hade i alla fall all kramp släppt men jag började nu känna mig lite sliten och trött istället. Tror att förkylningen gav sig till känna.
Här är varv 4:
I vilan inför varv fem såg jag att jag hade ganska gott om tid, så jag försökte vila så länge jag kunde. Har för mig att det blev ca 10 minuter innan jag kastade mig ut på sista varvet. På sista varvet lyckas också min bror filma när jag gör en omkörning så hans klipp har jag lagt in i videon här.
Här är varv 5:
Jag slutade sedan dagen på plats 23 vilket jag är jättenöjd med. Skövde är inte min favoritbana och det var en ganska teknisk bana. Men det verkar som det passade mig ganska bra. Jag tyckte spåret var jättefint och det höll ganska bra. Det var något ställen som var lite besvärligt men inget som är direkt värt att nämna. Så totalt med dagen var jag jättenöjd.
Några dagar har passerat när jag äntligen sätter mig och skriver detta inlägg. Deltävlingen i Töreboda blev minst sagt känslomässigt väldigt splittrad. Och då är vi nog överens om det allihop som var på plats.
Som ni läste i mitt föregående inlägg så gick ju tävlingen i Falköping inget vidare för mig. Mest på grund av strul med hojen. Och inte skulle jag ha tid att hinna fixa något med den under veckan heller. Då fick jag ett sms från min mycket trevliga kusin och undrade om jag ville låna hans hoj. Ja tackade jag och var således uppe i Falköping på fredag eftermiddag för att hinna prova den en sväng. Kändes jättebra! Den enda justeringen jag behövde göra var att vinkla fram styret lite.
På lördagen for jag från mina föräldrar, där jag övernattat, omkring kl 07:30 för att lasta hojen, byta om och åka mot Töreboda. På väg dit mötte jag både snö och regn vilket inte kändes så kul. Men väl framme var vädret riktigt bra. Kring 0°C och ingen blåst. Jag gick och tittade lite på spåret när dam/ungdom/motion 50+ körde. Såg riktigt fint ut. Jag bestämde mig för att inte ha någon press på mig. Bara ha kul. Lånad hoj som jag var lite ovan vid och rasat ner till startled 21 efter körningen i Falköping. Bara ha kul tänkte jag.
Ut på första varvet var jag snart ikapp den som startade framför mig och vi två var snart ikapp ytterligare två. Jag tjoade till några gånger för att påvisa att jag ville köra om. Men de hade svårt att flytta på sig. Till slut kom jag förbi och körde förbi fler förare. Hojen kändes bra och spåret var roligt.
Ut på andra varvet kände jag mig taggad. Försökte att vila så lite jag kunde så jag inte skulle komma ut med långsammare förare. Men tror jag lyckades med det ändå. Jag körde förbi några till under varvet. Fick på ett bra flyt och blev van men hojen. Någonstans hade en kille kört omkull ganska rejält. Jag stannade och kollade läget. En annan förare plus publik var redan framme hos den skadade så jag körde vidare.
På tredje varvet började det bli riktigt kul. Jag blev riktigt bra kompis med hojen och kände att jag flöt fram genom skogen. Det kändes lätt! Tyckte hela tiden att jag körde ikapp och förbi andra förare så det var ganska mycket tjoande av mig där ute i skogen. Ytterligare någon skadad låg där i skogen och tyckte att det kändes lite olustigt att se när andra kört omkull. Man tänker efter lite då och får lite respekt för vad man håller på med.
På fjärde varvet var det om möjligt ännu roligare att köra. Jag börja ”leka” när jag körde. Hoppade på rötter, dubblade i stalpen och fick till riktigt goa kurvor. Och det kändes som det gick snabbare än vad den gjort någonsin förut. Men enligt varvtiderna var första varvet snabbast. Kan också bero på att hojen blev lite trött på ett ställe och behövde lägga sig ner och vila lite. På ett ställe var banan omdragen lite. Någon verkade vara riktigt skadad och det var massa folk runt.
Jag var helnöjd med min körning. Det kändes underbart att få köra på en riktigt enduro-hoj trots att jag var ovan vid lånad hoj. Resultatet blev också mycket bättre än i Falköping.
När jag sedan stod och packade ihop fick jag snabbt flytta bilen för att de sa att helikopter var på väg. Någon verkar vara ordentligt skadad. Tävlingen avbröts också efter att vårt heat körts klart. Så Elit/Bredd/Junior fick inte starta. Jag trodde att det var beroende på skadorna och att man ansåg att spåret kanske var för sönderkört så det blev för farligt. Men jag tyckte ändå spåret var ganska bra.
Senare fick jag reda på att det var på grund av dödsfall. En förare hade tydligen drabbats av akut sjukdomsfall och senare avlidet. Det som jag läst på bland annat Race Magazine så verkar han inte ha kraschat utan kört åt sidan, klivit av sin motorcykel och sedan fallit ihop. Väldigt olustigt att det händer sådär bara, och det gick ut på nyheter både på radio och internet och har nog påverkat större delen av endurosverige. Jag kan bara önska att han ändå gjorde det han älskade mest när det tragiska inträffade. Jag lider med hans familj, vänner och bekanta.
Slutresultatet för mig då?
Jo, jag slutade på plats 41, vilket är tjugo placeringar bättre än i Falköping. Så jag är nöjd.
Den lånade hojen kändes underbar. Det var en Husqvarna FE 350 -15. Så har någon en billig sådan till mig kan jag vara spekulant. 🙂