Efter att ha gjort en vad jag valt att kalla comeback-säsong efter att ha varit sjuk och genomgått min levertransplantation, har jag nu kunnat genomföra en hel säsong frisk. Och hur bra har inte det känts?
Redan under Vintercupen i vintras kände jag att min kropp hade återhämtat sig bra, och att tangera mitt bästa resultat som 19:e i totalen i min åldersgrupp kändes mycket bra. Inför den kommande säsongen valde jag därför att lägga mer tid på endurokörningen och satsa på att fullfölja serien SCCS. Det har gått riktigt bra, och jag har hållit ungefär samma resultat vid varje deltävling. Efter fyra av fem deltävlingar ligger jag nu sjua i totalen. Det är visserligen en tävling kvar, men den kommer jag inte att köra.
Jag gjorde även comeback i VGC och körde Semestercrossen i Arvika och Hagfors som mina första tävlingar. Det gick förvånansvärt bra, och jag märkte att jag låg på ungefär samma nivå som innan jag blev sjuk. Det gav mig en riktigt bra boost för både självförtroendet och för hur roligt det var att köra. Jag genomförde även VGC i Alingsås med bra körning och resultat.
Men nu är faktiskt säsongen 2024 helt över för min del, eftersom jag och familjen ska göra en ”once in a lifetime”-resa. Eftersom jag nu är friskförklarad och innan barnen får skolplikt, passar vi på att dra iväg utomlands i några månader. Det kommer att bli en fantastisk upplevelse att besöka flera länder i Asien och Oceanien.
Det innebär att jag missar den sista deltävlingen i SCCS, och jag kan inte köra Stadionenduron på Kinnekulle ring som jag brukar delta i under oktober. Vidare kommer jag förmodligen att missa början av Vintercupen. Beroende på när deltävlingarna körs finns det en risk att jag missar tre av dem, eftersom vi kommer hem i slutet av januari.