Okategoriserade

Tiden ramlar iväg och går allt för snabbt. Det är redan över en vecka sedan sista deltävlingen i Vintercupen ägde rum i Tibro och jag har inte hunnit skriva en rad om det. Men nu är det dags. Nu kommer en liten rapport om hur jag minns.

Dagen började bra och vädret verkade lovande. Några plusgrader och solen lyser. Min sambo följde med för att vara support och ge mig lite peptalk både innan och under tävlingen. Det lilla jag hann titta på spåret innan så såg det bra ut. Precis som Tibros spår brukar vara.

När det väl drar igång för körning så känns det ganska bra ut på första varvet och jag börjar att köra förbi några av det som startat före mig. Mot mitten av varvet kommer jag ikapp en norrbagge som jag kör förbi strax innan första slingan på sandbanan, (crossgymnasiets träningsbana) men väl där kommer han in med full fart och blockpassar mig från ytterkurva. Trots flera skrikande på honom så vägrar han att flytta på sig. Till slut får jag ett motorstopp och jag skyller det på norrbaggen. I min stress att köra ikapp igen drar jag på mig kramp i underarmarna och kör ytterligare två motorstopp innan varvet tog slut. I depån försökte jag ta lite extra vila för att se om armkrampen släppte, men det ville den inte.

Ut på varv två så körde jag hela varvet med kramp i armarna. Kändes stelt och konstigt och jag tappade grepp om både koppling och bromshandtag, men jag körde inte något motorstopp detta varv och det gjorde att jag körde två sekunder snabbare än varv ett.

Under varv tre släppte krampen och körningen började flyta på riktigt bra och körningen kändes bättre. De stora sandstalpen gjorde att det var väldigt jobbigt att köra runt men jag tycker om sand så det gick bra.

Under varv fyra kände jag hur tröttheten verkligen slog igenom i kroppen. Men det kändes ändå bra. Det var roligt att köra i sanden. Har för mig att jag fick något mer motorstopp under sista varvet men annars hände inget speciellt. Varvtiderna höll sig ganska så jämna vilket också kändes bra.

Något direkt bättre resultat jämfört med tidigare deltävlingar blev det inte. Jag ligger i mitten på motionsklassen upp till 39.
När jag tittade på totallistan för hur det gått i år slutade på plats 41 av 181 startande i min motionsklass. Hade väl ett önskemål om att kunna nå topp 20 i år men det har inte riktigt velat sig så. Detta var inte min endurovinter. Men å andra sidan har jag inte kunnat träna någon enduro heller. Det har bara vart tävlingar för att hålla igång körningen.

Film från första varvet:

Nu har det nästan hunnit gå en vecka sedan sista deltävlingen av vintercupen gick i Karlsborg. En tävling som på förhandsvisningen av spåret såg riktigt lockande ut. Så jag anmälde mig.

På lördagen, dagen innan tävlingen, hade jag planerat att åka upp till Falköping för att byta hjullager i bakhjulet och övernatta hos mina föräldrar. Tyvärr blev mina föräldrar sjuka så jag fick åka upp till Falköping och byta bakhjulslager och sedan åka hem till Göteborg igen. Men tur var att jag gjorde det, för jag upptäckte också att drevet i bakhjulet satt helt löst så jag fick skruva åt det också.

På tävlingsdagen fick jag således ställa klockan tidigt. 04:50 ringde den för att jag skulle hinna äta frukost och åka upp till garaget i Falköping. Från Falköpings skulle jag sedan samåka med en klubbkamrat upp till Karlsborg. Vi var i god tid och kunde se starten av heat och gå och titta lite på spåret. Det såg ut att vara dåligt med tjäle i skogen och det blev snart spårigt och uppkört. Kände inte så lockande att köra just då. Men jag lade istället fokus på det delar som såg riktigt roliga ut. Och bestämde mig för att försöka ha roligt i spåret. Strunta i tävlingsmomentet och bara får träning.

När starten väl går och jag kommer ut på första varvet kör jag lugnt och fint. Ganska snart kommer jag in i ett väldigt stenigt parti. Herregud! Vad är detta för spår. Det går ju knappt ta sig fram. Jag fick släppa förbi mig lite förare fick lite negativa tankar. Men snart slutade det steniga och spåret blev ganska roligt faktiskt. Det duggade lite också så när jag kom in i depån fick jag sätta i ny roll-off i mina glasögon.

På varv två rullade det på utan konstigheter. Fick ett motorstopp men hojen verkar sköta sig nu och startade direkt.

På varv tre däremot blev det sämre. Jag upptäckte att fotbromsen (bakbromsen) började att ta längre och längre ner. Framåt 3/4 av varvet hade jag ingen fotbroms alls. Det blev lite olustigt att köra så fick ta det lite försiktigt. Annars gick det ganska bra. I vilan innan fjärde varvet kollade jag lite snabbt på fotbromsen och upptäckte att jag hade bromsverkan men väldigt väldigt långt ner. Så jag lånade lite verktyg och spände upp fotbromsen. Hoppas att det skulle fungera sista varvet.

På sista varvet gick det riktigt bra. Det steniga partiet fick jag ganska bra flyt igenom och sedan fick jag riktigt go känsla. Körde på och det kändes som det gick snabbt. Bakbromsen fungerade och jag kände mig nöjd. Lagom till det så fick jag till en rejäl sladd. Fick tvärkast först åt höger, sedan for hojen tvärt åt vänster och sedan for jag över styret. Jag fick till någon form av karaterullning och slog mig inte. Jag kunde gå tillbaka några meter till hojen och resa upp den. Styret hade blivit lite snett men inte värre än att jag kunde fortsätta. Sista  varvet blev ändå det näst snabbaste men hade nog blivit snabbast om jag inte vurpat. Jag fick ändå en go känsla på varvet och tyckte det roligt ändå. Skönt att jag fått tillbaka lite körglädje.

Vart jag sedan hamnade i resultatlistan brydde jag mig inte om. Nu var det den goa känslan jag ville behålla för nu blir det tre veckor uppehåll innan nästa deltävling. Innan det ska jag också hinna flytta.

Här kommer film från första varvet. Som nu kommer se så var det lite duggregn i luften så kameralinsen blir lite blöt men det syns ganska bra ändå!

Idag (2017-01-28) har jag vart och kört Vintercupen i Tidaholm. Medans min sambo gottar sig i värmen på Sri Lanka. Enduro är ju så mycket roligare. (Har jag hört…!?)

Förra helgen var jag och gav min hoj lite kärlek. Packade om ljuddämparen. Satte en ny plastkåpa för luftburken. Jag har även köpt och satt i ett nytt batteri. Det verkade som att det hjälpte med mina problem med att den var svårstartad. Det kändes som det var mycket kraft i det nya batteriet och de gånger jag provstartade i garaget fungerade det bra.
Provade även innan jag lastade på morgonen och funkade fint.

Till Tidaholm där jag var i god tid. Passade på att gå och titta på spåret lite. Det såg jättefint ut. Fruset, slätt och perfekt väder. Jag blev riktigt sugen på att köra och var taggad.

När det var dags för ljudmätning och besiktning så ville inte hojen starta! Gissa om jag var sur. Men det nya batteriet orkade mycket mer och när jag nästan hade gett upp så gjorde jag ett sista tryckande på startknappen och då hoppade den igång. Skönt. Men jag var inte glad över att den fortfarande krånglar. Idag verkar det som att det bara var en gång när den var riktigt kall. Jag hade inga problem när den var varm.

T’ävlingen inleddes med en tyst minut för den killen som avled i Töreboda och var hemmahörade i Tidaholms MK

När det var dags för första varvet kändes det som jag hade ganska bra fart. Det flöt på och jag körde om 4-5 förare om jag minns rätt. På de gräsgärden vi körde hade jag väldigt dåligt med fäste tyckte jag. Blev lite försiktigt efter jag fått ett par släpp.

Ut på varv två fortsatte jag vad jag tyckte kändes som bra tempo. Men halvvägs blev jag förbikörd av en klubbkamrat som jag vet jag var snabbare än i Töreboda. Jag taggade till lite och försökte jaga och låg efter hela vägen till mål.  Men det gick inte så bra. Jag tyckte jag fick slita och jobba med hojen. På de steniga partierna så studsade den och for så jag kunde inte hålla tempo. Jag tog igen när det blev mer snabbt och stalpigt.

Ut på varv tre tänkte jag fortsätta jaga min klubbkamrat men tappade snart när jag inte klarade av att köra snabbt i skogen. Lite senare blev jag omkörd av en annan klubbkamrat och blev faktiskt lite sur över att jag inte kunde köra bättre. Jag började hitta ”fel” med hojen. Den kändes studsig, för hetsig, för seg, ja allt vad jag kom på.

Inför fjärde och sista varvet försökte jag vila så länge jag kunde för att ladda för ett bra sista varv. Jag körde på och det gick ganska hyfsat. Jag kände mig dock långt ifrån nöjd.

Jag undrar om jag fick för mycket smak av min kusins enduro-hoj. För nu tyckte jag inte alls om min egen hoj. Jag hittade saker som att jag störde mig på att den motorbromsade för mycket. Styret kändes fel. Fotbromsen kändes fel. Konstigt…

När jag senare kollade resultatet såg jag att jag var långt efter många förare jag före i Töreboda. När jag räknade på det kan man säga att köra en riktig enduro verkar för mig göra nästan en minut snabbare varvtider på varv som ligger runt 15-17 minuter.

Nu funderar jag mest på om jag ska köra resten av vintercupen eller om jag istället ska försöka komma igång med träning av motocross. Just nu känns inte endurokörningen rolig tyvärr.

Här kan ni åka med mig på första varvet. Det som gick snabbast för mig idag: