Då var premiären för årets vintercup avklarad.
På hemmabanan i Falköping skulle detta gå av stapeln. Kände på förhand på mig att det skulle vara en bana som passade mig. Jag hade som mål att komma på övre halvan av startfältet. Eftersom mitt debutår förra året hamnade jag ca 75% ner i startfältet. Det vill säga att om det var 40 startande så hamnade jag på runt 30:e plats. Målet var nu att när vi skulle bli 70 startande i min klass så ville jag alltså hamna på 35:e eller bättre placering. Jag slutade till slut på en 26:e plats och är mer än nöjd. Det enda tråkiga var att en klubbkamrat lyckades slå mig med endast 3 tiondelar. Hade jag bara skippat ett av mina två motorstopp så hade jag kommit före honom.
Jag skulle idag köra fyra varv och redan under första varvet upptäckte jag att min frambroms började ta dåligt. Under andra varvet tog den bara längst in, vilket gjorde det jobbigt att bromsa. Det blev ju mycket broms med bakbromsen och det blev mycket bakhjul som låste sig och sladdade och jag var ju också tvungen att slå av på gasen och motorbromsa lite mer. Under tredje varvet kände jag att det började slå in mot fälgen i fram ett par gånger och en tanke om punktering slog mig. Tänkte inte mer på det utan var så uppe i varv när kom i depå och när jag gick och tittade på placeringslistan att jag glömde kolla framdäcket. Direkt ut på fjärde varvet kände jag att framhjulet var konstigt och när jag tittade efter såg jag att det var punka. Körde ändå vidare och tog mig runt hela fjärde varvet med punktering.
Här kommer videos från varv 3 och 4.
Då var årets kompiscup avklarad. Även i år var det på en utav åkrarna i Mularp som gällde. Dagen bjöd på solsken, många förare och mycket publik.
Först ut kl 11.05 var kompisarna och skulle köra fem varv. Min kompis som för dagen var lillebror Tommy. Fick en dålig start. Då alla startade med motorerna avstängda så tog det tid för honom att få igång hojen. Han körde upp sig rätt så bra och vet att efter första varvet låg han på 14:e plats när jag räknade sedan vet jag inte. Men någonstans runt mitten tippar jag på. Tror det var 29 startartande.
Sedan var det dags för mig själv att köra. Vi skulle köra åtta varv. Jag fick också svårt att få igång hojen och fick en ganska dålig start. Men jag kände att jag började ganska snart köra förbi en del andra och tror jag plockade mig upp till en mittenplacering.
Det skulle sedan visa sig att något hände med transponderslingan så att vi fick stryka detta heatet.
Efter lite korv och bröd och lite vila var det dags för kompisarna att köra sitt andra heat. Åter igen kom min kompis iväg väldigt sent men körde upp sig ganska bra redan under första varvet. Jag har inte koll på vilken placering det blev men det kändes ändå rätt så hyfsat.
När det sedan var dags för de aktiva förarna att köra så gjorde vårt heat om till två. för att vi skulle kunna få två heat i sluträkningen. Så istället för ett heat på åtta varv blev det nu två på fyra varv vardera. Det heat som nu blev det första av dessa två kom jag iväg ganska bra men det kändes som jag kom lite efter i första svängarna. Tror jag körde upp mig till nästan en mittenplacering om jag får gissa. Heat två nu efter en snabb vila. Fick åter igen en mycket dålig start eftersom hojen inte ville starta så snabbt. Jag vet att jag körde förbi några men vet inte vart jag slutade. Gissningsvis runt 20:e plats kanske.
Totalt slutade vi sedan på 17:e plats av 29. så det blev en mittenplacering ungefär.
Dagen avslutades men något nytt för i år. Något som kallas ”Last Man Standing”. Vem som ville fick ställa upp. Detta går till så att alla startar samtidigt som en cross-start med motorn igång. Alla vinkas av efter första varvet. De långsammaste plockas av och övriga fick göra en ny start. Vi var 19 som vill prova. Jag var tveksam först men jag tänkte att jag provar får vi se. Jag kommer väl åka ut efter ett varv tänkte jag. Så 19 startande så efter första varvet plockas 4 st bort. Så det blev 15 startande andra varvet. Efter det så plockades 5 st bort så det var 10 kvar. Efter det plockades de två långsammaste bort hela tiden.
Första varvet skulle gå och jag fick motorstopp precis i starten. Fick igång hojen ganska snabbt och lyckade köra förbi minst 4 så jag räddade mig kvar till omgång två. Kul.
Omgång två var jag bättre med i starten och när varvet var slut så gick jag in på en 8:e plats. Så jag var fortfarande kvar. Helt överlycklig över att vara med i top 10. När starten gick igen var jag väldig bra med. Som fyra eller femma tror jag. Men jag hade oturen att köra omkull i första sväng och därmed var det väldigt svårt att köra förbi två. Jag kom ikapp en och höll nästan på att komma förbi i sista sväng men det hade ändå inte räckt. Men jag var nöjd ändå.
Tyvärr ingen film från detta då mitt batteri i GoPron inte orkade mer.
Då har jag genomfört min första stora endurotävling, eller vad man ska säga. Har deltagit i Ränneslättsloppet vilken är en av tre tävlingar i den svenska enduroklassikern som också består av Stångebroslaget och Gotland Grand National. Då jag ej genomfört Stångebro som gick tidigare i år är det ju ingen idé att försöka genomföra klassikern redan i år. Så Gotland Grand National får vänta i alla fall ett år till.
Till Ränneslätts skjutfält utanför Eksjö skulle jag åka och såg fram emot att få uppleva ett så långt och stort lopp som startas genom en masstart. I min klass, 30 – 39 år, tror jag vi var något över 200 förare och i klassen 40 – 49 år där några av mina vänner körde skulle starta 10 minuter efter och de var runt 400 förare tror jag. Hur stor klassen 50 – 59 år var vet jag inte.
Inför tävlingen hade jag kollat lite på YouTube-videos för att få en uppfattning om hur tävlingen gick till. Att alla skulle starta samtidigt i en masstart var jag inte nervös över. Då var jag mer nervös över alla sten som man skulle köra över. En kullerstensås med runda fina stenar i hela marken kändes inte allt för roligt och sedan var jag ganska nervös över det de kallar för ”Berget”, där man åker över rena klippor och är lite speciellt. Visserligen finns det ett lätt alternativ fast det tar längre tid att åka.
Det var inga konstigheter att ta sig till Ränneslätt. Åkte tillsammans med en kille från klubben och vi fick en bra parkeringsplats nära besiktning och ingången till startområdet. Vi anmälde oss ganska snart och besiktigade hojarna för att sedan ställa upp dem ute på startfältet. Sedan gick vi tillbaka till bilarna och bytte om, åt och gjorde oss redo.
Innan starten, började jag bli lite nervös och stressad fast jag inte behövde vara det egentligen. Starten gick bra. Blev lite fördröjd bara när jag skulle svänga runt en som inte fick igång sin hoj så snabbt så jag var väl inte alls bra med i starten och fram runt första svängen. Men sedan kändes det som att jag kunde hålla aningen högre tempo än de flesta och kändes som jag började åka förbi en efter en. Det var visserligen svårt att köra förbi då det egentligen bara är en enda lång kö av förare i hela spåret och vissa vägrar flytta på sig och bara är i vägen.
Spåret var mycket stenigare än vad jag hade väntat mig och det skakade och vibrerade så jag funderade flera gånger på om det var grejer som gått sönder på hojen. Men det klarade sig nästan. Frambromsen tog sämre och sämre och till slut tog den knappt alls framåt slutet på första varvet.
Berget då? Jo, jag provade faktiskt den svåra vägen över eftersom det såg ut som det var tunt med förare. Men lagom till när jag började köra upp fick en förare framför mig stopp och jag var tvungen att stanna för denne och det gjorde det svårt att komma igång och vidare över. Men det gick rätt så bra ändå och något motorstopp senare var jag över så det var faktiskt inte hela världen och köra där.
Strax efter berget kände jag att jag fick lite flyt och kunde slappna av. Men det skulle jag inte gjort. Jag gick omkull helt utan anledning. Smack sa det bara så låg jag ner på sidan. Har försökt att analysera det som hjälmkameran fångande men jag ser ingen anledning till vad som hänt mer än att framhjulet tappade greppet av till synes ingenting.
När varv ett var avslutat körde jag direkt ut på varv två utan att stanna i depå för jag hade som målsättning att köra två varv. Sedan depåstopp för tankning och sedan två varv till. Varv två gick egentligen helt smärtfritt utan några som helst konstigheter mer än att det var ännu mer sten som nu slirats fram i spåret. Detta varv valde jag att inte köra över berget utan tog den lätta vägen.
Depåstopp med lite tankning av hoj och lite vatten till mig och sedan åkte jag ut för två varv till. Men ganska snart upptäckte jag att gashandtaget fastnade och gick inte tillbaka utan att jag var tvungen att vrida den tillbaka med lite kraft och det var otäckt att köra med. Antingen gashäng eller ingen gas alls. Samtidigt så fick jag ganska ont i ryggen för den orkade inte mycket mer så jag blev sittandes ganska mycket. Och nu var det ännu mer sten framkört så jag blev riktigt less på alla stenar. Runt halvvägs på varv tre bestämde jag mig för att slutföra varvet men sedan fick det vara bra. Utan frambroms, ont i ryggen och en gasrulle som inte fungerade samt att jag var helt uppgivet less på alla stenar så kände jag att det var nog.
Sagt och gjort. In i det de kallade trötterdepå för att vänta på att ledaren skulle gå i mål så att övriga kunde rulla över mållinjen och bli avflaggade. Jag kände mig ändå nöjd över min prestation för jag visste att jag kört efter min förmåga och gjorde varvtid på lite bättre än vad jag trodde själv, samt att om hojen inte hade strulat så hade jag hunnit ett fjärde varv.
Från vurpan slog jag i höften på höger sida samt höger armbåge fick lite skrapsår. Men inte värre än så här:
Däremot blev blåmärket på höften riktigt snyggt nu två dagar efteråt:
Sedan vill ni väl förstås se lite video? Jodå. Här kommer starten och hela första varvet. (Batteriet räckte ca halvvägs in på varv två)
