Då har jag genomfört min första stora endurotävling, eller vad man ska säga. Har deltagit i Ränneslättsloppet vilken är en av tre tävlingar i den svenska enduroklassikern som också består av Stångebroslaget och Gotland Grand National. Då jag ej genomfört Stångebro som gick tidigare i år är det ju ingen idé att försöka genomföra klassikern redan i år. Så Gotland Grand National får vänta i alla fall ett år till.
Till Ränneslätts skjutfält utanför Eksjö skulle jag åka och såg fram emot att få uppleva ett så långt och stort lopp som startas genom en masstart. I min klass, 30 – 39 år, tror jag vi var något över 200 förare och i klassen 40 – 49 år där några av mina vänner körde skulle starta 10 minuter efter och de var runt 400 förare tror jag. Hur stor klassen 50 – 59 år var vet jag inte.
Inför tävlingen hade jag kollat lite på YouTube-videos för att få en uppfattning om hur tävlingen gick till. Att alla skulle starta samtidigt i en masstart var jag inte nervös över. Då var jag mer nervös över alla sten som man skulle köra över. En kullerstensås med runda fina stenar i hela marken kändes inte allt för roligt och sedan var jag ganska nervös över det de kallar för ”Berget”, där man åker över rena klippor och är lite speciellt. Visserligen finns det ett lätt alternativ fast det tar längre tid att åka.
Det var inga konstigheter att ta sig till Ränneslätt. Åkte tillsammans med en kille från klubben och vi fick en bra parkeringsplats nära besiktning och ingången till startområdet. Vi anmälde oss ganska snart och besiktigade hojarna för att sedan ställa upp dem ute på startfältet. Sedan gick vi tillbaka till bilarna och bytte om, åt och gjorde oss redo.
Innan starten, började jag bli lite nervös och stressad fast jag inte behövde vara det egentligen. Starten gick bra. Blev lite fördröjd bara när jag skulle svänga runt en som inte fick igång sin hoj så snabbt så jag var väl inte alls bra med i starten och fram runt första svängen. Men sedan kändes det som att jag kunde hålla aningen högre tempo än de flesta och kändes som jag började åka förbi en efter en. Det var visserligen svårt att köra förbi då det egentligen bara är en enda lång kö av förare i hela spåret och vissa vägrar flytta på sig och bara är i vägen.
Spåret var mycket stenigare än vad jag hade väntat mig och det skakade och vibrerade så jag funderade flera gånger på om det var grejer som gått sönder på hojen. Men det klarade sig nästan. Frambromsen tog sämre och sämre och till slut tog den knappt alls framåt slutet på första varvet.
Berget då? Jo, jag provade faktiskt den svåra vägen över eftersom det såg ut som det var tunt med förare. Men lagom till när jag började köra upp fick en förare framför mig stopp och jag var tvungen att stanna för denne och det gjorde det svårt att komma igång och vidare över. Men det gick rätt så bra ändå och något motorstopp senare var jag över så det var faktiskt inte hela världen och köra där.
Strax efter berget kände jag att jag fick lite flyt och kunde slappna av. Men det skulle jag inte gjort. Jag gick omkull helt utan anledning. Smack sa det bara så låg jag ner på sidan. Har försökt att analysera det som hjälmkameran fångande men jag ser ingen anledning till vad som hänt mer än att framhjulet tappade greppet av till synes ingenting.
När varv ett var avslutat körde jag direkt ut på varv två utan att stanna i depå för jag hade som målsättning att köra två varv. Sedan depåstopp för tankning och sedan två varv till. Varv två gick egentligen helt smärtfritt utan några som helst konstigheter mer än att det var ännu mer sten som nu slirats fram i spåret. Detta varv valde jag att inte köra över berget utan tog den lätta vägen.
Depåstopp med lite tankning av hoj och lite vatten till mig och sedan åkte jag ut för två varv till. Men ganska snart upptäckte jag att gashandtaget fastnade och gick inte tillbaka utan att jag var tvungen att vrida den tillbaka med lite kraft och det var otäckt att köra med. Antingen gashäng eller ingen gas alls. Samtidigt så fick jag ganska ont i ryggen för den orkade inte mycket mer så jag blev sittandes ganska mycket. Och nu var det ännu mer sten framkört så jag blev riktigt less på alla stenar. Runt halvvägs på varv tre bestämde jag mig för att slutföra varvet men sedan fick det vara bra. Utan frambroms, ont i ryggen och en gasrulle som inte fungerade samt att jag var helt uppgivet less på alla stenar så kände jag att det var nog.
Sagt och gjort. In i det de kallade trötterdepå för att vänta på att ledaren skulle gå i mål så att övriga kunde rulla över mållinjen och bli avflaggade. Jag kände mig ändå nöjd över min prestation för jag visste att jag kört efter min förmåga och gjorde varvtid på lite bättre än vad jag trodde själv, samt att om hojen inte hade strulat så hade jag hunnit ett fjärde varv.
Från vurpan slog jag i höften på höger sida samt höger armbåge fick lite skrapsår. Men inte värre än så här:
Däremot blev blåmärket på höften riktigt snyggt nu två dagar efteråt:
Sedan vill ni väl förstås se lite video? Jodå. Här kommer starten och hela första varvet. (Batteriet räckte ca halvvägs in på varv två)
När jag tar mig över berget ser här efter 26:31
Vurpan ser ni här strax efter 29:06