Några dagar har passerat när jag äntligen sätter mig och skriver detta inlägg. Deltävlingen i Töreboda blev minst sagt känslomässigt väldigt splittrad. Och då är vi nog överens om det allihop som var på plats.
Som ni läste i mitt föregående inlägg så gick ju tävlingen i Falköping inget vidare för mig. Mest på grund av strul med hojen. Och inte skulle jag ha tid att hinna fixa något med den under veckan heller. Då fick jag ett sms från min mycket trevliga kusin och undrade om jag ville låna hans hoj. Ja tackade jag och var således uppe i Falköping på fredag eftermiddag för att hinna prova den en sväng. Kändes jättebra! Den enda justeringen jag behövde göra var att vinkla fram styret lite.
På lördagen for jag från mina föräldrar, där jag övernattat, omkring kl 07:30 för att lasta hojen, byta om och åka mot Töreboda. På väg dit mötte jag både snö och regn vilket inte kändes så kul. Men väl framme var vädret riktigt bra. Kring 0°C och ingen blåst. Jag gick och tittade lite på spåret när dam/ungdom/motion 50+ körde. Såg riktigt fint ut. Jag bestämde mig för att inte ha någon press på mig. Bara ha kul. Lånad hoj som jag var lite ovan vid och rasat ner till startled 21 efter körningen i Falköping. Bara ha kul tänkte jag.
Ut på första varvet var jag snart ikapp den som startade framför mig och vi två var snart ikapp ytterligare två. Jag tjoade till några gånger för att påvisa att jag ville köra om. Men de hade svårt att flytta på sig. Till slut kom jag förbi och körde förbi fler förare. Hojen kändes bra och spåret var roligt.
Ut på andra varvet kände jag mig taggad. Försökte att vila så lite jag kunde så jag inte skulle komma ut med långsammare förare. Men tror jag lyckades med det ändå. Jag körde förbi några till under varvet. Fick på ett bra flyt och blev van men hojen. Någonstans hade en kille kört omkull ganska rejält. Jag stannade och kollade läget. En annan förare plus publik var redan framme hos den skadade så jag körde vidare.
På tredje varvet började det bli riktigt kul. Jag blev riktigt bra kompis med hojen och kände att jag flöt fram genom skogen. Det kändes lätt! Tyckte hela tiden att jag körde ikapp och förbi andra förare så det var ganska mycket tjoande av mig där ute i skogen. Ytterligare någon skadad låg där i skogen och tyckte att det kändes lite olustigt att se när andra kört omkull. Man tänker efter lite då och får lite respekt för vad man håller på med.
På fjärde varvet var det om möjligt ännu roligare att köra. Jag börja ”leka” när jag körde. Hoppade på rötter, dubblade i stalpen och fick till riktigt goa kurvor. Och det kändes som det gick snabbare än vad den gjort någonsin förut. Men enligt varvtiderna var första varvet snabbast. Kan också bero på att hojen blev lite trött på ett ställe och behövde lägga sig ner och vila lite. På ett ställe var banan omdragen lite. Någon verkade vara riktigt skadad och det var massa folk runt.
Jag var helnöjd med min körning. Det kändes underbart att få köra på en riktigt enduro-hoj trots att jag var ovan vid lånad hoj. Resultatet blev också mycket bättre än i Falköping.
När jag sedan stod och packade ihop fick jag snabbt flytta bilen för att de sa att helikopter var på väg. Någon verkar vara ordentligt skadad. Tävlingen avbröts också efter att vårt heat körts klart. Så Elit/Bredd/Junior fick inte starta. Jag trodde att det var beroende på skadorna och att man ansåg att spåret kanske var för sönderkört så det blev för farligt. Men jag tyckte ändå spåret var ganska bra.
Senare fick jag reda på att det var på grund av dödsfall. En förare hade tydligen drabbats av akut sjukdomsfall och senare avlidet. Det som jag läst på bland annat Race Magazine så verkar han inte ha kraschat utan kört åt sidan, klivit av sin motorcykel och sedan fallit ihop. Väldigt olustigt att det händer sådär bara, och det gick ut på nyheter både på radio och internet och har nog påverkat större delen av endurosverige. Jag kan bara önska att han ändå gjorde det han älskade mest när det tragiska inträffade. Jag lider med hans familj, vänner och bekanta.
Slutresultatet för mig då?
Jo, jag slutade på plats 41, vilket är tjugo placeringar bättre än i Falköping. Så jag är nöjd.
Den lånade hojen kändes underbar. Det var en Husqvarna FE 350 -15. Så har någon en billig sådan till mig kan jag vara spekulant. 🙂
Jag har filmat första varvet med min GoPro: