Då har jag blivit ytterligare en erfarenhet rikare på en ny typ av bana.
Team West i samarbete med Ulricehamns MK skulle bjuda på en bana som på förhand såg ut att passa mig. Bred, lite sand och långa stalp på långa raksträckor. Det blir lite motocrosslikt tänkte jag och var laddad. Dock bara fram till under natten innan. Jag hade stora problem att somna och sov väldigt oroligt under natten. Tror jag somnade runt 01.30 och sedan var jag klarvaken en timma före larmet skulle ringa kl 07.00. Så redan 06.45 gick jag upp. Så snart jag gått upp kände jag mig orolig i magen och var tvungen att sätta mig på toaletten en stund. Gjorde mig en talrik med havregrynsgröt och i mörkret såg jag inte att mjölken var dålig och slog sig med jorgubbssylten. Blev lite äckelmagad och hällde ut gröten och fick i mig en talrik fil. Inte mycket till frukost. När jag så småningom började göra mig i ordning fick jag gå till toaletten en gång till p.g.a. magen. Iväg kom jag i rätt tid i alla fall. Men kände att det bubblade i magen när jag satt i bilen. Jag hade också små vågor av illamående som kom över mig på färden. Försökte skaka av mig det och fokusera på dagen. Hela vägen till Ulricehamn var det regn, snö och snöblandat regn om vart annat.
På plats kände jag mig illamående när jag var och tittade lite medans ungdomarna körde. Besiktning och ljudmätning av hojen gick bra och jag började känna mig lite taggad igen när jag en gång till gick och tittade på när ungdomarna körde. Banan såg ut att vara lite lerig men bara ett ytskikt så det skulle nog gå bra tänkte jag.
Starten gick och jag kom iväg. Jag förvånades ganska direkt hur mycket det redan hade bildats spår av de som startat innan mig. Jag blev sittandes väldigt mycket och sprattlade och sprang med benen utmed sidorna för att hålla balansen. Jag tog totalt slut i armarna och fick kramp i underarmarna ungefär 3/4-del in på varvet. Jag var redan less på leran och plus krampen fick jag en känsla av uppgivenhet och tänkte att det får räcka för idag. Ett varv och det var det värsta jag vart med om under min korta tid som jag åkt enduro. Man vill ju att det ska vara roligt att åka.
Väl i depån träffade jag min ena bror med sambo som kommit för att titta. Tyvärr fick de väl bara höra negativt från mig för jag vart så less på körningen. Räknade lite snabbt ut att jag körde nog första varvet på 25 min (22:17,5 visade tidtagningen när jag tittade senare). Då hinner jag inte ens de fyra varv vi ska köra. Så jag hade mer eller mindre gett upp. Tänkte jag skulle gå och kolla resultatlistan och på vägen möter jag min kusin som försökt att träna mig med flera i enduroskolan i höst och vinter. Han gav mig lite tips. Framförallt att åka lätt. Hur åker man då lätt i 2 dm gegga och där spåren ibland var så djupa att djävulens svärmor snart skulle titta upp och fotpinnarna fastnade på kanterna av spåret? Men att åka lätt är att bara tänka på att stå, stå och stå och att stå rätt så armarna är avslappnade och blicken långt fram. Jag tog också till mig tipset att leta enklare spår. Att så mycket som möjligt undvika själva huvudspåret och åka på kanter, sidor, utanför eller innanför. Så jag gav mig iväg på ett varv till. Jag var helt slut i armarna och stannade flera gånger för att vila och släppa förbi förare. Mina roll-off på glasögonen gick också sönder så jag tog av mig glasögonen. Då upptäckte jag hur mörkt glaset vart i skogen så när jag nu fick av mig glasögonen såg jag mycket bättre. Det gjorde att det gick mycket bättre att köra också. Väl i depån lämnade jag ifrån mig glasögonen, bytte handskar och laddade för ytterligare ett tredje varv. Motiverade mig med att få träning och erfarenhet från denna typ av underlag också. Utan glasögon gick det faktiskt lite bättre tyckte jag. Men eftersom jag tog helt slut redan under första varvet så orkade jag inte mer. Tre av fyra varv fick det bli. Varvtiderna blev: 22:17.5, 26:20.3, 21:49.4.
Tydligen var det fler som tyckte ungefär samma som jag och det var många som bara gjorde tre varv. Så av 51 startande slutade jag på 37:e plats så det var ju inte helt kass ändå. Hade jag orkat ett varv till och kört något på ca 22-23 minuter så hade jag kommit på 32:a plats. Men jag var nöjd trots rasad mage, kramp i armar, djupa svåra spår och halkig gegga som om satan själv varit och preparerat banan bara för att jävlas.
Nu kan jag helt ärligt säga att jag längtar till sommar och till motocrossbanorna.
Tyvärr filmade jag inget idag för jag ansåg att det inte skulle vara någon idé. Linsen skulle bara bli geggig. När jag sedan såg hur hjälmen såg ut så visste jag att det hade inte synts något om jag hade filmat. Jag tog bara en bild på mig själv strax efter att jag återkommit till min bil.
(Ja, jackan ska vara lika svart som mössan egentligen.)
Annars har jag hittat lite bilder av Actionfoto på facebook här.
Bilder från Photofreak1 på facebook här.
Nu också hittat bilder på Ulricehamns Tidning här.
Då har även Per Larsson fått upp lite bilder här.