Då har jag varit ute och kört igen. Den gångna helgen var jag med och körde en endurotävling av det lite större slaget. FMCK Skövde anordnar årligen en 12-timmar endurotävling. Tävlingen indelas i tre kategorier.
– Klubblag: Ett lag där 2-10 förare som representerar en klubb kör.
– Mixlag: Ett lag där 2-10 från olika klubbar deltar.
– Dakar: Ett lag där en singelförare kör alla varv själv.
Tävlingen startar på ett ganska spektakulärt sätt kl. 22:00 på lördagkvällen. Alla hojar avstängda och alla ljusen släckta. Ett 80-tal förare på rad väntar på att startskottet ska gå. En kanon skjuter och då startar alla hojar och alla ljusen som lyser upp hela fältet framför när de drar iväg. Sevärt bara det. Sedan kör man då lite olika antal varv innan man byter till nästa förare, och så pågår det hela i 12h.
För min egen del var jag på plats kl. 16:30 på lördag eftermiddag efter att jag redan varit igång sedan kl. 08:00 och hjälpt till på ett mopperace som drog ut på tiden. Fick stressa i mig lite mat och lasta hojen och alla grejer för att hinna i tid. Väl på plats hittade jag ingen annan Falköpingsåkare först så jag åkte och parkerade ute på ett fält. När jag gått en runda så hade några klubbkamrater anslutit så jag gick och hämtade bilen och parkerade bredvid. Började med att sätta upp det depåtält jag hade med mig och lastade sedan av hojen. Gick och kollade var vårt lag skulle ha vår depå och mötte ytterligare lagkamrater. Lagets depåtält sattes upp och sedan var vi några som gick och besiktigade hojen och gjorde ljudmätning. Min hoj gick igenom men 1dB till godo. Eftersom våra två lag hade kastats om dagen innan gick vi igenom lagen och ungefärliga starttider. Jag skulle köra nattsträcka och fick planerad starttid ca kl 02:00. Bara vänta nu då. Jag hade redan innan bestämt mig för att inte sova något innan min körning. Jag ville ju se starten och se lite hur allt annat fungerar runt omkring.
När jag gick där började jag bli ganska så nervös. Mest för att jag inte alls visste hur spåret var och om mina lampor skulle fungera bra. Sedan fick jag reda på att det fanns en betongbacke som lutade 30° som skulle åkas uppför. Nu blev jag ännu mer nervös. Men efter lite stöd och pratat med lagkamrater så verkade det inte så farligt. Men sedan började de som kört några varv prata om ett riktigt djupt dike. 2-3 meter djupt och V-format som var rätt så lerigt i botten. Nu blev jag nervös igen. Fick åter igen lite tips om hur man skulle ta sig över och lagom till jag blev lugn kom nästa grej. Strax efter diket skulle det tydligen finnas en decimetertjock rot som var riktigt svår att komma över. Så fick tipset att hålla till höger efter det stora diket. Då varvtiderna var lite längre än vad vi först beräknat så blev min start strax efter 03:00.
Av någon anledning trodde jag att det djupa diket och den farliga roten skulle komma tidigt på varvet och jag åkte och spände mig lite inför att jag skulle komma fram dit. Det visade sig att betongbacken kom först. Den var inga problem att ta sig uppför. Men diket kom inte förrän mot slutet. Jag jagade en kille fram till diket som sedan stannade innan och jag stannade bredvid. Och vi tog en snabb dialog innan jag gjorde ett försök. Det var faktiskt relativ lätt att komma ner och upp ur det. Lite fart och jämn gas så var jag förbi. Sedan höll jag så mycket höger jag kunde tills jag passerade där roten var och märkte aldrig av den helt enkelt. Lagom innan varvning kände jag hur spänningar släppte, armpumpet släppte och jag kände mig fräsch. Tjoade till lagledaren när jag passerad ut på mitt andra varv. ”Det går jättebra!”.
Mitt första varv gjorde jag på lite över 41 minuter. Några minuter in på varv två kände jag att det slog igenom lite väl hårt mot fälgen i bak när jag åkte över stenare och rötter lite hårt. Befarade punktering och slog av lite på farten och försökte åka mjuk för att inte skada fälg och att inte riskera att kränga av däcket. I en sandig kurvar lade jag mig då jag inte höll tillräckligt fart och slog upp knogen på vänstra lillfingret ganska rejält. Passade på att kolla bakdäcket när jag reste upp hojen och det syntes ingen punktering. Jag körde vidare, men det kändes fel. Var helt övertygad om att det var punktering i bak. Slog av på farten lite igen. När jag åter igen kom fram till det djupa diket stannade jag inte ens, det var bara att åka igenom. Men när jag sedan kom fram där den stora roten var stod där en funktionär och pekade att jag skulle åka igenom ett hallonsnår på högersidan. När jag försökte gå ur spåret fick jag motorstopp och passade på att känna på bakdäcket. Jovisst, helt utan luft. Frågade funktionärer om det var långt kvar och han sa ca 3-4 km på det 17 km långa varvet. Jag tänkte, det får gå. Jag tog mig runt och i mål och gjorde mitt andra varv på lite över 44 minuter. Så det var rätt bra gjort med punktering ändå.
Inte helt missnöjd men ändå inte nöjd då jag inte kunde köra maximalt och få gasa på ordentligt. Det var de två varven jag körde. Allt som allt var hela upplevelsen med att gå där utmed depågatan med depåtält på båda sidor, hojar i tälten, ljudet och dofterna en härlig och känsla och jag gick och mös ibland. Resultatmässigt så gick det riktigt bra för vårt klubblag som slutade på en 7:e plats av 43 startande klubblag och mixlaget jag körde med slutade på 15:e plats av 23 startande mixlag. Vinnande lag körde 26 varv. Klubblaget Falköpings MK körde 22 varv och mitt lag körde 19 varv. Tävlingen var hur kul som helst gissar väl att det strålande vädret var en stor del till den positiva upplevelsen och jag fick mitt första enduropris. Eller pris och pris, ett deltagarbevis i alla fall.
Tyvärr filmade eller fotade jag inget denna helg. Hade fullt sjå med allt annat ändå. Om jag hittar bilder och filmer någon annan stans kommer jag länka till dem.