Äntligen var cirkusen igång igen. Att få träffa alla goa människor som man känner i depån, känna på atmosfären och höra samma snack som föregående år, som ”hoppar du det stora platån?” eller ”jag är för gammal för sånt här” är vanliga fraser som som återkommer titt som tätt.
Själv var jag i depån i Hallsberg vid kl 20:20 och möttes av regn, åska och blixtnedslag. Men jag tror regnet bara gjorde gott för banan. Det kom alldeles lagom mycket. Jag hade bokat sovplats i bussen med Beskaskinn-presidenten. Men väl på plats fick jag äran att istället sova i en gammal Volvo-husbuss från 1980. Där platsen var större. Kanonfin buss och jag sov bra.
På morgonen började jag med att byta plast på hojen. Nya nummerplåtar och nummer 99 skulle klistras fast för denna säsong. Det blev också byte av luftfilter eftersom jag inte hade hunnit göra det från serietävlingen i bara två dagar tidigare. Denna serietävling kändes fortfarande i kroppen. Jag var stel i armar och axlar.
Efter att anmälan och en mindre brand i ett luftfilter i depån så var det väntan på förarmöte (Nej, det var inte mitt luftfilter. Men det kan knappast ha undgått någon om vem som lyckades med denna bragd.) Den sedvanliga informationen skulle skrikas ut över 150 förare som ändå knapp hörs vad som sägs ibland. Självaste VGC-Generalen har i alla fall en tydlig stämma, men jag saknar hans kraftfulla ”GODMORGON!!!” som start på dagen.
Dagen hade en liten förändring i tidsschemat mot föregående år. Träningsgrupperna var vända, vilket betyder att de snabbaste som kör i grupp 4 fick börja träna. Därefter grupp 3 som jag körde med sedan grupp 2 och 1. Ganska snart på träningen kom krampen i armarna krypandes och jag hade svårt att få till något bra flyt i körningen. Det kändes som alla var mycket snabbare. Min bästa varvtid under träningen var på 00:02:12. Alltså två minuter och tolv sekunder.
Till tidskvalet hade jag bestämt mig för att försöka göra ett så snabbt varv så tidigt som möjligt eftersom jag förmodligen skulle få kramp i armarna senare. Sagt och gjort. På varv två satte jag in snabbaste tid på 00:02:06. Vilket jag var nöjd med. Det innebar 23:e snabbaste tid i min grupp. Det är jättebra, eftersom jag föregående år har legat på runt 30-35:e snabbaste tid av de 40 som är i gruppen. Jag var nöjd men orolig över mina armar eftersom krampen kom på var fyra under tidskvalet. Då körde jag ändå lugnt.
Till körkvalet var jag laddad. Kanske lite för laddad eftersom det gick så bra på tidskvalet. Jag kom ut som 22:e efter första varvet. Normalt brukar det inte alls vara några problem att köra upp mig några placeringar och framförallt på slutet då jag brukar vara stark. Men inte idag. Direkt när jag försökte stå på lite extra kom krampen i armarna. Jag fick jätteont i underarmarna och kunde inte köra ordentligt. Jag tappade istället placeringar och sluttade 25:a. Jag blev riktigt besviken över att det ”bara” blev C-final idag. Det som var extra dumt var att genom det nya upplägget på dagens schema gjorde att när jag kört andra kvalet får jag bara två heats vila innan jag skulle köra igen i finalen. Väldigt kort om tid, vilket jag tycker var en klar försämring med det nya schemat. Jag fick i alla fall krampen att släppa men armarna var ganska orkeslösa när jag skulle starta.
I C-finalen lyckades jag men riktigt bra start. Det var så jag trodde att jag skulle göra holeshot när jag var på väg runt första startkurvan. Men det var ett par förare som var lite snabbare ut ur kurvan. Men det var riktigt kul med en bra start. Jag hade bestämt mig att köra lätt och avslappnat. Vilket jag gjorde. Jag försökte köra smart och låta mina ben jobba med hojen. Det gick bra och jag fick ingen kramp.
Så här såg det ut:
Jag slutade fyra, vilket jag var väldigt nöjd över.
Nu är det bara två veckor till nästa tävling i Stenungsund. Där vill jag ha revansch från förra året då jag missade B-final med en placering. Nu ska jag till B-final.