I högsommarvärme och med fantastiska förutsättningar så skulle deltävling två gå av stapeln på Furufjällsbanan i Stenungsund. Stenungsund MS jobbade med banan redan när jag kom på morgonen vid 06:50. Jag sov hemma denna natt eftersom det tar mig ca 45 min till banan. Jag sov bra under natten och kände mig laddad inför dagen. Men dagen skulle visa sig innehålla en del blödande.
Jag slog läger hos det härliga Beskaskinn-gänget och gjorde mig i ordning för att besiktiga hojen. Besiktningen var inga problem.
Idag skulle jag åter igen köra med träningsgrupp tre och dagens schema var tillbaka till så som det var under 2017. Vilket kändes bra.
Första träningen blev lite konstig. Jag kom ut bland de sista och bestämde mig för att bara ta det lugnt de första varven. Men tyvärr blev det en olycka under tredje varvet så det blev rödflagg och vi blev avplockade från banan. Jag tyckte att vi borde får träna mer. Men sedan vevades det med en målflagga så jag tolkade det som att heatet var över. Samt att jag såg några andra förare som stod vid startrakan och diskuterade med personal och när jag såg dem åka av banan tänkte jag att det blir nog inget mer.
Eftersom banan var lite väl övervattnad på några ställen så var hojen väldigt geggig. Jag hade tagit med mig en högtryckstvätt så jag passade på att spola av hojen. När jag kommer tillbaka till depån får jag besked om att de ändå har släppt ut grupp tre på träning igen. Lite sur blev jag över att jag missat detta men jag tänkte att det kanske ändå var bra att inte ta ut sig i värmen.
Till tidskvalet försökte jag sätta en snabb tid på andra och tredje varvet. Så efter tredje varvet rullade jag in i bandepån för att kolla hur snabb jag var. Jag låg då på 25 bästa tid i min grupp på tiden 02:03.763, vilket jag kände mig nöjd med. Men jag rullade ut igen för att se om jag kunde få till ännu bättre tid. Men jag hann inte. Tidskvalet var redan över. Vilket jag tyckte kändes väldigt kort. Jag fick till slut i alla fall 27:e bästa tid.
Till tidskvalet kände jag mig inte riktigt taggad för att köra. Vet inte varför. Men tror att det var för att träningen bara blev tre varv, samt att jag bara körde fyra varv på tidskvalet gjorde att jag inte riktigt kommit igång. När grinden föll på tidskvalet var jag inte riktigt med heller. Den föll snabbt efter att 5 sekunders-skylten visades. Jag blev klämd mellan de två förarna jag hade på var sida om mig och höll nästa på att gå omkull. Men jag lyckades rädda upp det men var bland de sista fram till första kurvan. I första kurvan dammade det fruktansvärt mycket så jag såg inte ens föraren framför mig. När jag väl tagit mig igenom kurvan kändes det som att jag var sist. Jag körde ändå upp mig till 21:e plats på varv fyra men sedan var det för långt fram till nästa förare. Mot slutet tröttnade jag också och tappade två placeringar. Så det blev C-final för mig idag igen. Ganska besviken över detta igen. Men börjar väl förstå att för dålig träning under vintern och tidig här på våren visar sig att jag kanske blir en C-förare i år.
Precis när jag kom i depån efter körkvalet så började jag blöda näsblod. Och det blödde kraftigt. I femton minuter satt jag med droppande näsa innan jag beslöt mig för att uppsöka sjukvårdsteamet för att höra om de hade något blodstoppnade. Men tyvärr hade de inte det. Jag satt hos dem några minuter och till slut så upphörde blödandet av sig själv. Jag gick då tillbaka till depån och funderade på om jag skulle bryta för dagen. Jag gick och tvättade av hojen igen. Men medans jag tvättade bestämde jag mig för att ändå köra C-finalen. Om näsan skulle börja blöda igen får jag väl bryta tänkte jag.
I C-finalen så var jag ganska bra med i starten. Runt 8-10 placering efter startkurvan skulle jag tro. Sedan låg jag på den placeringen i stort sett hela finalen. På sista varvet i näst sista hoppet (den stora utförstrappan) fick jag en rejäl smäll på överläppen. En sten kom från ingenstans och slog till riktigt rejält. Jag kände direkt att det började forsa blod i munnen och på läppen. Jag tog mig snabbt upp till depån och fick av mig hjälmen och fick hjälp med att tvätta överläppen och någon snäll tjej försökte titta på hur illa det var. Läppen var i alla fall inte totalspräckt, vilket det kändes som. Men det var ett ganska bra jack. Jag tänkte att; jag ska väl inte behöva gå till sjukvårdarna igen… Men blödandet slutade ganska snabbt så jag tvättade bara rent det och försökte hålla lite tryck med en kylklamp. Jag fick ändå en bra fläskläpp och har det nu fortfarande två dagar efter när jag skriver detta.
När jag tittade på resultatet hade jag slutat åtta. Vilket ändå känns ganska okej.
Film nedan från C-finalen. Lägg gärna märke till stenen som höll på att knocka mig precis vid 20:22. Ser ut att vara något mindre än en golfboll tycker jag.