Okategoriserade

Då var ännu en helg avklarad på hojen.
Denna helgen blev det väldigt mycket åkande.
Först var planerna lite lösa om att åka till Stenungsund och tjuvträna lite inför Västgötacrossen, då jag och en kompis anmält oss dit. Sent på fredag kväll ändrades planen då polaren inte kunde åka med. Jag bestämde mig för att åka in till Falköpings MK och köra på lördagen. Jag visste ju att andra skulle dit. Var där i 15 min innan banan öppnade och var sedan först ut på banan. Efter att det regnat i torsdags och de som körde då var banan ganska dålig. Det var inte något vatten men den var lurigt mjuk och hal. Men ändå hård under. Det blåste lite granna också vilket gjorde det otäckt att hoppa. Jag provade endurospåret emellanåt för att få lite omväxling. Sedan startade jag GoPro-kameran och filmade när jag körde. Åter igen både på banan och endurospåret. Efter lunchtid så var det inte så många kvar på banan. Bara jag och en kille till och vi bestämde oss för att ge oss ut på banan en sväng till. Det visade sig att vi var nästan exakt lika snabba. Kul. Jag försökte köra på så fort jag kunde men vi höll jämnt tempo. Det gav också att jag satte en personbästa tid runt banan på 02:23.
Nu var det bara en halvtimme kvar innan banan stängde så jag tänkte att jag försöker sätta ett personbästa på endurospåret också. Två varv tar ungefär 25 min så det skulle bli lagom. Iväg for jag och fick på ett bra flyt. Dock tog batteriet slut i kameran så jag fick ingen varvtid där. Men när jag kom i mål var det näst intill tomt i depå. En bil till hade kommit nu?! Och det visade sig att det var min kära kusin som kommit för att köra lite extra. Så jag stannade kvar med honom så han inte blev helt själv. Eftersom han hade klocka på styret tänkte jag att han kunde ta tiden. Så vi startade samtidigt och efter ett varv var jag 1:35 efter honom i mål. Jag körde på 12:05. För att göra det lite mer tävlingsaktigt fick jag nu starta 1:30 före. Jisses vad jag kände mig stressad. Det skulle visa sig vara dåligt med stress. Jag slog vänsterhanden i ett träd och klämde lillfingret ganska så rejält. Jag gick inte omkull men det hände i en nerförsbacke vilket gjorde att jag missade svängen och for rakt ner genom buskar och småträd och kom ut tidigare på spåret igen åt fel håll så jag sparkade mig ur spår för jag viste att snart kommer kusin farande. Handskyddet hade vridit sig och jag slog upp knogen på lillfingret. Det kom blod… Inte så mycket som tur var. Kusin kom och stannade och kollade läget med mig och efter jag samlat mig startade vi om. Denna gång fick jag 1 minut försprång.
Jag körde lugnt och fint men ändå med rätt bra flyt. Och vi kom nästan samtidigt till mål! Kul.
Som jag sammanfattar det är jag mycket snabbare än vad jag var för ett år sedan då det skiljde lite mer än 3 minuter mellan mig och min kusin.
Åksugen som jag alltid är så pratade vi vidare om att köra på någon sandbana dagen efter. På Söndag förmiddag beslöt vi oss för att åka till Bogebanan i Ulricehamn. Nu efteråt känns det som det kunde kvittat. Banan var väldigt sönderkörd efter lördagens träning samt att det kommit regn under natten. Tror att detta var nog det sämsta skick jag har upplevt på en bana över huvud taget. Om vart annat spårig, sandgeggit, stalpigt och håligt på sina ställen. Det var svårt att få något flyt i körningen och det blev bara att man letade nya spår som ibland nästan gick utanför banmarkeringen för att kunna ta sig fram. Näe, det var inte roligt. Men det var bra träning.
Kommer lite film från Ulricehamn så småningom. Ni får hålla till godo med en bild på min kusin från det jag filmade så länge:

Då har jag äntligen fått tag i ett par nya stövlar.
Jag har kört i två år med Fox Comp 5. Tror det var 2011:ans modell på dem jag hade. Var helt inne på att köpa samma stövel fast nyare modell. Åkte och provade lite olik stövlar och tyckte faktiskt inte att den nya modellen satt så skönt på foten. Jag provade en del olika för att känna mig fram.

Fox Comp 5: Mjuk och skön stövel men tyckte att den klämde över mina ganska höga vrister. Annars bra pris.
Fox Instinct: Mycket bättre stövel än Comp 5, Satt skönt och kändes bra, dock för dyr för vad jag hade tänkt mig.
Sidi Crossfire 2: Tyckte jag var ganska hård men den satt skönt på foten.
Sidi Crossfore SRS 2: Var väldigt hård och var väldigt smal nere vid fotsulan. Den har däremot en utbytbar sula vilket kan vara bra om gör sönder undersidan.
TCX Pro 1.0: Var inte ens sköna att ha på sig.
Alpinestars Tech 10: Var en väldigt skön stövel men jag tyckte faktiskt den lösa innerskon var lite bökig och ville vika sig, sedan är den för dyr.
Sedan provade jag några stövlar till jag inte riktigt minns vilka de var.

Köpet blev ett par Alpinestars Tech 7: Stöveln kändes skön att ta på sig och påminde lite om Comp 5 men kändes stabilare.
Igår var första åket med dem. Första känslan jag fick när jag ställde mig på hojen var att sulan kändes högre men också stabilare. När jag började köra hade jag lite svårt för att hitta växelpinnen när jag skulle växla upp, men det var nog mest ovana. Den lite tjockare och stabilare sulan var riktigt bra när jag landade efter hopp. Jag fick inte alls det slaget i foten som jag fått tidigare. Detta gjorde faktiskt att jag vågade hoppa lite längre och lite högre. Den lilla finessen med att nedersta spännet sitter uppe på foten och spänns mot insidan gjorde att foten kändes smal och slimmad. Var över förväntan nöjd med denna stövel. Det enda negativa jag kan komma på var att jag hade svårt att känna när jag skulle lägga i friläget. Jag var tvungen att titta på foten så att jag inte lade i andra växeln istället för att jag inte kände pinnen.
Snygga är de ju också!

Då var ytterligare en deltävling genomförd.
Denna gång var det Tidaholms MK som stod för arrangemanget. Dagen till ära fick jag också sällskap i bilen och depåhjälp. Bara så lite som att ta emot hojen och ställa upp på stödet är guld värt när man kommer in i depån och är trött. Var upprankad ytterligare tre startled till denna deltävling, hur det nu gick till när jag var dålig så i Töreboda. Men i 20:e startled bar det iväg. Under första varvet var det nog mer överlevnad för en del än att vara snabb. Var ett par vurpor som jag fick runda. Spåret kändes bra och det kändes fint när jag kom in i depån efter första varvet.
Ut på andra varvet hände inget speciellt. Tog mig runt utan konstigheter. Det vara bara ett dike som tjälen inte hade bitit tag i så det blev ett djupt lerigt spår som jag höll på att fastna i. På tredje varvet kunde jag slappna av ytterligare och fick på så vis upp mer fart. Bara sekunder snabbare från föregående varv men det kändes bra. På varv fyra som också var det sista varvet kom jag in i någon sorts andra andning och det kändes riktigt bra. Ända tills jag fick en som ville köra om mig. När jag gick åt sidan och var tvungen att stanna för att släppa förbi denne så tappade jag andra andningen. Det var som att börja om på nytt. Tröttheten kom över mig. Jag körde ändå det sista varvet som mitt snabbaste varv. Spåret var riktigt roligt och jag varken vurpade eller fick motorstopp någon gång. Kändes kanonbra! När jag sedan tittade på resultatet så hamnade jag åter igen på 39:e plats, som jag gjorde i Töreboda. Då var jag lite besviken för det kändes som om det hade gått bättre.
Bara att bita ihop och komma igen.
Filmade med min GoPro, så när jag hinner ska jag lägga ut ett utav varven på YouTube så mina fans har att beskåda.