Då var ännu en helg avklarad på hojen.
Denna helgen blev det väldigt mycket åkande.
Först var planerna lite lösa om att åka till Stenungsund och tjuvträna lite inför Västgötacrossen, då jag och en kompis anmält oss dit. Sent på fredag kväll ändrades planen då polaren inte kunde åka med. Jag bestämde mig för att åka in till Falköpings MK och köra på lördagen. Jag visste ju att andra skulle dit. Var där i 15 min innan banan öppnade och var sedan först ut på banan. Efter att det regnat i torsdags och de som körde då var banan ganska dålig. Det var inte något vatten men den var lurigt mjuk och hal. Men ändå hård under. Det blåste lite granna också vilket gjorde det otäckt att hoppa. Jag provade endurospåret emellanåt för att få lite omväxling. Sedan startade jag GoPro-kameran och filmade när jag körde. Åter igen både på banan och endurospåret. Efter lunchtid så var det inte så många kvar på banan. Bara jag och en kille till och vi bestämde oss för att ge oss ut på banan en sväng till. Det visade sig att vi var nästan exakt lika snabba. Kul. Jag försökte köra på så fort jag kunde men vi höll jämnt tempo. Det gav också att jag satte en personbästa tid runt banan på 02:23.
Nu var det bara en halvtimme kvar innan banan stängde så jag tänkte att jag försöker sätta ett personbästa på endurospåret också. Två varv tar ungefär 25 min så det skulle bli lagom. Iväg for jag och fick på ett bra flyt. Dock tog batteriet slut i kameran så jag fick ingen varvtid där. Men när jag kom i mål var det näst intill tomt i depå. En bil till hade kommit nu?! Och det visade sig att det var min kära kusin som kommit för att köra lite extra. Så jag stannade kvar med honom så han inte blev helt själv. Eftersom han hade klocka på styret tänkte jag att han kunde ta tiden. Så vi startade samtidigt och efter ett varv var jag 1:35 efter honom i mål. Jag körde på 12:05. För att göra det lite mer tävlingsaktigt fick jag nu starta 1:30 före. Jisses vad jag kände mig stressad. Det skulle visa sig vara dåligt med stress. Jag slog vänsterhanden i ett träd och klämde lillfingret ganska så rejält. Jag gick inte omkull men det hände i en nerförsbacke vilket gjorde att jag missade svängen och for rakt ner genom buskar och småträd och kom ut tidigare på spåret igen åt fel håll så jag sparkade mig ur spår för jag viste att snart kommer kusin farande. Handskyddet hade vridit sig och jag slog upp knogen på lillfingret. Det kom blod… Inte så mycket som tur var. Kusin kom och stannade och kollade läget med mig och efter jag samlat mig startade vi om. Denna gång fick jag 1 minut försprång.
Jag körde lugnt och fint men ändå med rätt bra flyt. Och vi kom nästan samtidigt till mål! Kul.
Som jag sammanfattar det är jag mycket snabbare än vad jag var för ett år sedan då det skiljde lite mer än 3 minuter mellan mig och min kusin.
Åksugen som jag alltid är så pratade vi vidare om att köra på någon sandbana dagen efter. På Söndag förmiddag beslöt vi oss för att åka till Bogebanan i Ulricehamn. Nu efteråt känns det som det kunde kvittat. Banan var väldigt sönderkörd efter lördagens träning samt att det kommit regn under natten. Tror att detta var nog det sämsta skick jag har upplevt på en bana över huvud taget. Om vart annat spårig, sandgeggit, stalpigt och håligt på sina ställen. Det var svårt att få något flyt i körningen och det blev bara att man letade nya spår som ibland nästan gick utanför banmarkeringen för att kunna ta sig fram. Näe, det var inte roligt. Men det var bra träning.
Kommer lite film från Ulricehamn så småningom. Ni får hålla till godo med en bild på min kusin från det jag filmade så länge:
