Inte många dagars vila fram till tredje deltävlingen med serielaget. Denna gång i Borås. En bana som jag kört på innan med samband men västgötacrossen. För dagen var det jättevarmt och sådär kvalmigt och nästan jobbigt att andas. Jag hade sedan torsdagen fortfarande ganska ont i ryggen. Men ville ändå köra. På morgonen kändes ryggen ganska bra men jag var extra noga med att värma upp och smörja in mig med smärtlindrade inför första träningen.
Jag tog det lugnt under träningen och försökte bara hitta ett flyt i min körning och kände på alla hoppen. Det kändes riktigt bra och jag hoppade t.o.m. över de ökända wavesen som skördat många offer under VGC-tävlingar här. Jag var lite nervös för dem men skönt att kunna hoppa över dem äntligen. Ryggen kändes också hyfsat bra under körningen.
Inför att körkvalen skulle köras började det regna. Och det gjorde väldigt gott för både lyften och banan tyckte jag. Det blev mycket bättre syrehalt i luften och mycket lättare att andas.
I de två körkvalen lyckes alla åtta förare från Falköpings MK kvala in sig till A-final. Tibro som varit så duktiga tidigare lyckades bara få med sig tre. Vilket var en rejäl skräll tycker jag. Jag vet inte vad det berodde på. Någon hade ramlat hörde jag men mer vet jag inte.
När sedan första heatet med reservlaget skulle köras öppnade sig himlen precis när vi stod i waiting zone. Som tur var kom jag under ett depåtält och klarade mig från det värsta blöta. Och det avtog lagom till vi skulle starta. Men under heatet så regnade det till och från. Jag tyckte ändå att körningen gick riktigt bra. Kläderna blev väldigt blöta men glasögonen med roll-off fungerade bra så jag kunde köra på. Jag tände inte riktigt till så jag körde inte på full kapacitet. Slutade på 12:e plats.
Till heat nummer två med reservlaget så hade vädret skriftat igen och solen gassade åter igen på. Härligt. Nu vara banan perfekt fuktig och hade hållit bra. Var nog med i mitten på starten och körde på för fullt. Körningen stämde bra och jag hade roligt. Jag blev väldigt trött när det var tre varv kvar men körde in på en nionde plats.
Representationslaget vann! Mycket tack vare att vi hade åtta förare i A-finalerna men också att de förarna körde bra! Det som var extra kul var att vi gick upp i total ledning i serien för att Tibro inte kunde plocka så mycket lagpoäng denna dag.
På kristihimmelfärsdagen var det dags för deltävling två i serien i div 1 med Falköpings MK. På den roliga banan i Varberg. Det var varmt väder och allt kändes perfekt. Jag blev dock lite sen till platsen men i tid för att hinna anmäla mig. Jag körde ju semestercrossen där för två år sedan så jag vet ju hur banan går.
Ut på första träningen kände jag nästan direkt att jag hade jätteont i ryggen. Hade inte känt av något alls innan så jag vet inte var det kom ifrån. Kunde jag sträckt mig när jag puttade hojen upp till start. (Var en ganska jobbig uppförbacke.) Eller gjorde jag något i de första kurvorna? När jag rullade runt upptäckte jag att det har byggt om banan lite. Och på ett ställe hade de gjort en wave-sektion som kändes jobbigt stor när jag rullade över dem på första sighting lap med gulflagg. Men wavsen gick bra. På tredje varvet hoppade jag över dem så inga problem där. Jag tyckte det ombyggda på banan var till det bättre än hur den var innan så banan var riktigt rolig tyckte jag. Synd bara att jag fått så jäkla ont i ryggen.
Från kvalen fick vi med 3 + 3 förare till A-final vilket känns jättebra. Vi är ju ändå nykomlingar i division 1 och kommit upp från division 2.
Körde som vanligt i reservlaget där vi var sju stycken från Falköping. Jag körde in på 13:e plats av 29 startande så jag var riktigt nöjd. I pausen sedan blev ryggen om möjligt ännu värre. Ju mer jag vilade desto stelare blev jag. Men jag försökte värma upp innan nästa heat och smorde in mig med lite smärtlindrande.
I heat två med reservlaget gjorde jag en riktigt bra start men bromsade för sent till första kurvan. Men jag tjänade nog ändå på det. Jag kom runt bra på yttern när det tjockade ihop sig på innern och var ändå med hyfsat bra. Jag blev väldigt trött under körningen och ryggen gjorde sig påmind. Jag körde in på en 15:e plats.
Falköpings MK kom tvåa för dagen efter vinnande Tibro MK som tog sin andra andra raka seger.
Jag var i det stora hela nöjd med dagen och tyckte att körningen gick bra. Jag hade mycket bra stöttning från min sambo som var med denna dag och ger mig mycket motivation och många härliga skratt. Det jag minns mest från dagen var nog hennes kommentar när vi stod och tittade när ena körkvalet var och vid en uppförstrappa så ”whippade” nästan alla. Så där så det ser så fräckt ut tycker jag. Då säger hon: ”De ser ut som små humlor som vickar på rumpan.” Då brast jag ut i skratt. Jag kan visserligen förstå hur hon menar. De brummar förbi och lägger ut baken åt sidan i luften.
Deltävling två i CEC VGC skulle bli en varm, dammig och geggig tävling där det var fulla startgrindar med totalt 160 anmälda på tävlingsdagen. Jag hade själv inte hunnit träna något eller ställa in hojen för lite hårdare bana. Det märktes tyckte jag.
Efter som jag bara har ca 45 minuter från min nya bostadsadress till motocrossbanan i Stenungsund åkte jag dit på morgonen. Kl 06:05 åkte jag. Dock hade inte natten varit så bra. Jag vaknade redan kl 01:34 och var helt täppt i näsan. Gick upp för att snyta mig och började då blöda näsblod. Kände mig väldigt kall och gick för att ta på mig en t-shirt och strumpor för att bädda ner mig igen. Kunde inte somna om och låg bara och väntade på att klockan skulle ringa kl 05:00. Magen hade som vanligt under natten till en tävlingsdag börjat att bubbla och jag fick göra två toalettbesök innan jag åkte. Förstår inte detta fenomen. Jag känner mig inte nervös eller orolig på något sätt. Kan man vara omedvetet fysiskt nervös?
Väl på plats hittade jag en liten plats att knö mig in hos camp Beskaskinn. Gick och anmälde mig och sedan lastade jag ur. I väntan på förarmötet gjorde jag en snabb track-walk och synade några av hoppen, men framförallt wavesen som jag inte hoppat här. Jag kände mig tveksam för jag tyckte de såg ganska stora ut.
När jag stod och tittade på de två träningsgrupper som tränade innan min tid såg jag att flertalet av de lägre seedade förarna hoppade wavesen och jag pratade men kille som sa att de var lätta. Men jag hörde också att någon sa att de var svåra. Jag bestämde mig för att det får bli som det blir. Jag går på känslan när jag väl kör där. Efter den obligatoriska två-starts-träningen rullade vi runt ett varv med gulflagg (nä, jag kör inte med en gul flagga, det vinkas med gulflagg runt hela banan och hoppförbud råder) och när jag rullade över wavesen kändes det inte helt omöjligt att hoppa dem. På andra varvet när vi fick köra med valfri fart hoppade jag bara kort från första waven in i andra och kände att lite mera fart så borde det inte vara några problem. Sagt och gjort på nästa varv så satte jag dem. Var ganska lätta ur mitt perspektiv sett tyckte jag. Dock drog jag strax på mig kramp i underarmarna och kunde inte köra ordentligt på hela träningen. Det var både stelt och jobbigt.
Efter lite vila var det dags för nästa pass och då är det tidskval. Försökte sätta ett snabbt varv så tidigt som möjligt eftersom det var varmt och var rädd att krampen i underarmarna skulle komma åter. Vilket det också gjorde. Från varv tre var det fullständigt omöjligt att köra med full kramp. Funderade på vad det kunde bero på. Är det ovanan vid den nya hojen som gör det? Konstigt att jag inte fick det i Hallsberg då? Men jag hörde på flera håll att det uppfattades som att banan för dagen var jobbig. Jag gjorde tredje sämsta tid i träningsgrupp 3. Det dammade också väldigt mycket på banan så det var lite otäckt på sina ställen.
Inför körkvalet jobbades det lite med banan. På med massa vatten för att få ner dammet, och jag såg när D-finalen kördes innan mitt körkval så var en del faktiskt riktigt geggiga. Så dags för mig att köra kval om B eller C-final. Starten var ingen överraskning direkt, lika dåligt som vanligt. Jag kom ut väldigt sent ur första kurvan och var bland de sista. Eftersom banan var övervattnad på många ställen skvättes jag ner av mycket lera och fick dra i roll-offen på glasögonen flera gånger under första halvan av första varvet, och tappade ytterligare placeringar. Suck. Men jag är ju van att jaga. Men eftersom jag inte fick flyt i min körning idag körde jag bara upp mig till 22:a plats och missade således B-finalen med två ynka placeringar. Jag slapp i alla fall krampen i underarmarna, men blev otroligt trött, jag låg på rygg i skåpet på min bil och bara hyperventilerade en lång stund innan jag ens fick i mig lite vatten.
Jag fick välja grindplats som nummer tre till C-finalen och jag tog mig tid att gå ut och välja grind och stampa mitt spår för att göra en så bra start som möjligt. Nu tänkte jag att jag måste starta bättre, med en så bra placering. Efter lite väntan på att sjukvårdspersonal skulle infinna sig så var det äntligen dags för start. Jag kom för en gångs skull iväg bra. Kände att jag var med långt fram i första kurvan och räknade snabbt till en 5-6 förare framför mig. Efter ytterligare två kurvor visade tidtagningen att jag var åtta. Så bra start har jag knappt lyckats med alls. Det var nog två år sedan i en D-final i Donkelo jag var fyra en gång som är bättre. Så jag kände mig lugn och kunde köra utan att stressa över att behöva jaga placeringar. (Jag var nog visst fyra i körkvalet i Arvika också.) Jag körde upp mig till att sluta på en femte plats. Vilket jag var mycket nöjd med.