På kristihimmelfärsdagen var det dags för deltävling två i serien i div 1 med Falköpings MK. På den roliga banan i Varberg. Det var varmt väder och allt kändes perfekt. Jag blev dock lite sen till platsen men i tid för att hinna anmäla mig. Jag körde ju semestercrossen där för två år sedan så jag vet ju hur banan går.
Ut på första träningen kände jag nästan direkt att jag hade jätteont i ryggen. Hade inte känt av något alls innan så jag vet inte var det kom ifrån. Kunde jag sträckt mig när jag puttade hojen upp till start. (Var en ganska jobbig uppförbacke.) Eller gjorde jag något i de första kurvorna? När jag rullade runt upptäckte jag att det har byggt om banan lite. Och på ett ställe hade de gjort en wave-sektion som kändes jobbigt stor när jag rullade över dem på första sighting lap med gulflagg. Men wavsen gick bra. På tredje varvet hoppade jag över dem så inga problem där. Jag tyckte det ombyggda på banan var till det bättre än hur den var innan så banan var riktigt rolig tyckte jag. Synd bara att jag fått så jäkla ont i ryggen.
Från kvalen fick vi med 3 + 3 förare till A-final vilket känns jättebra. Vi är ju ändå nykomlingar i division 1 och kommit upp från division 2.
Körde som vanligt i reservlaget där vi var sju stycken från Falköping. Jag körde in på 13:e plats av 29 startande så jag var riktigt nöjd. I pausen sedan blev ryggen om möjligt ännu värre. Ju mer jag vilade desto stelare blev jag. Men jag försökte värma upp innan nästa heat och smorde in mig med lite smärtlindrande.
I heat två med reservlaget gjorde jag en riktigt bra start men bromsade för sent till första kurvan. Men jag tjänade nog ändå på det. Jag kom runt bra på yttern när det tjockade ihop sig på innern och var ändå med hyfsat bra. Jag blev väldigt trött under körningen och ryggen gjorde sig påmind. Jag körde in på en 15:e plats.
Falköpings MK kom tvåa för dagen efter vinnande Tibro MK som tog sin andra andra raka seger.
Jag var i det stora hela nöjd med dagen och tyckte att körningen gick bra. Jag hade mycket bra stöttning från min sambo som var med denna dag och ger mig mycket motivation och många härliga skratt. Det jag minns mest från dagen var nog hennes kommentar när vi stod och tittade när ena körkvalet var och vid en uppförstrappa så ”whippade” nästan alla. Så där så det ser så fräckt ut tycker jag. Då säger hon: ”De ser ut som små humlor som vickar på rumpan.” Då brast jag ut i skratt. Jag kan visserligen förstå hur hon menar. De brummar förbi och lägger ut baken åt sidan i luften.