Deltävling två i CEC VGC skulle bli en varm, dammig och geggig tävling där det var fulla startgrindar med totalt 160 anmälda på tävlingsdagen. Jag hade själv inte hunnit träna något eller ställa in hojen för lite hårdare bana. Det märktes tyckte jag.
Efter som jag bara har ca 45 minuter från min nya bostadsadress till motocrossbanan i Stenungsund åkte jag dit på morgonen. Kl 06:05 åkte jag. Dock hade inte natten varit så bra. Jag vaknade redan kl 01:34 och var helt täppt i näsan. Gick upp för att snyta mig och började då blöda näsblod. Kände mig väldigt kall och gick för att ta på mig en t-shirt och strumpor för att bädda ner mig igen. Kunde inte somna om och låg bara och väntade på att klockan skulle ringa kl 05:00. Magen hade som vanligt under natten till en tävlingsdag börjat att bubbla och jag fick göra två toalettbesök innan jag åkte. Förstår inte detta fenomen. Jag känner mig inte nervös eller orolig på något sätt. Kan man vara omedvetet fysiskt nervös?
Väl på plats hittade jag en liten plats att knö mig in hos camp Beskaskinn. Gick och anmälde mig och sedan lastade jag ur. I väntan på förarmötet gjorde jag en snabb track-walk och synade några av hoppen, men framförallt wavesen som jag inte hoppat här. Jag kände mig tveksam för jag tyckte de såg ganska stora ut.
När jag stod och tittade på de två träningsgrupper som tränade innan min tid såg jag att flertalet av de lägre seedade förarna hoppade wavesen och jag pratade men kille som sa att de var lätta. Men jag hörde också att någon sa att de var svåra. Jag bestämde mig för att det får bli som det blir. Jag går på känslan när jag väl kör där. Efter den obligatoriska två-starts-träningen rullade vi runt ett varv med gulflagg (nä, jag kör inte med en gul flagga, det vinkas med gulflagg runt hela banan och hoppförbud råder) och när jag rullade över wavesen kändes det inte helt omöjligt att hoppa dem. På andra varvet när vi fick köra med valfri fart hoppade jag bara kort från första waven in i andra och kände att lite mera fart så borde det inte vara några problem. Sagt och gjort på nästa varv så satte jag dem. Var ganska lätta ur mitt perspektiv sett tyckte jag. Dock drog jag strax på mig kramp i underarmarna och kunde inte köra ordentligt på hela träningen. Det var både stelt och jobbigt.
Efter lite vila var det dags för nästa pass och då är det tidskval. Försökte sätta ett snabbt varv så tidigt som möjligt eftersom det var varmt och var rädd att krampen i underarmarna skulle komma åter. Vilket det också gjorde. Från varv tre var det fullständigt omöjligt att köra med full kramp. Funderade på vad det kunde bero på. Är det ovanan vid den nya hojen som gör det? Konstigt att jag inte fick det i Hallsberg då? Men jag hörde på flera håll att det uppfattades som att banan för dagen var jobbig. Jag gjorde tredje sämsta tid i träningsgrupp 3. Det dammade också väldigt mycket på banan så det var lite otäckt på sina ställen.
Inför körkvalet jobbades det lite med banan. På med massa vatten för att få ner dammet, och jag såg när D-finalen kördes innan mitt körkval så var en del faktiskt riktigt geggiga. Så dags för mig att köra kval om B eller C-final. Starten var ingen överraskning direkt, lika dåligt som vanligt. Jag kom ut väldigt sent ur första kurvan och var bland de sista. Eftersom banan var övervattnad på många ställen skvättes jag ner av mycket lera och fick dra i roll-offen på glasögonen flera gånger under första halvan av första varvet, och tappade ytterligare placeringar. Suck. Men jag är ju van att jaga. Men eftersom jag inte fick flyt i min körning idag körde jag bara upp mig till 22:a plats och missade således B-finalen med två ynka placeringar. Jag slapp i alla fall krampen i underarmarna, men blev otroligt trött, jag låg på rygg i skåpet på min bil och bara hyperventilerade en lång stund innan jag ens fick i mig lite vatten.
Jag fick välja grindplats som nummer tre till C-finalen och jag tog mig tid att gå ut och välja grind och stampa mitt spår för att göra en så bra start som möjligt. Nu tänkte jag att jag måste starta bättre, med en så bra placering. Efter lite väntan på att sjukvårdspersonal skulle infinna sig så var det äntligen dags för start. Jag kom för en gångs skull iväg bra. Kände att jag var med långt fram i första kurvan och räknade snabbt till en 5-6 förare framför mig. Efter ytterligare två kurvor visade tidtagningen att jag var åtta. Så bra start har jag knappt lyckats med alls. Det var nog två år sedan i en D-final i Donkelo jag var fyra en gång som är bättre. Så jag kände mig lugn och kunde köra utan att stressa över att behöva jaga placeringar. (Jag var nog visst fyra i körkvalet i Arvika också.) Jag körde upp mig till att sluta på en femte plats. Vilket jag var mycket nöjd med.
Video från C-finalen: