Västgötacrossen

CEC Racing VGC, Borås

Tillbaka till olycksbanan. Dels för min del som avlsutade förra säsongen med att krascha här i Borås. Flera andra är nog också benägna att hålla med mig. Även så idag. För min egen del gick det bra, men olyckorna skulle inte vänta på sig. Redan på första träningen skulle det krävas ambulans.

Till Borås åkte jag från Falköping, eftersom min far fyllt 65 på fredagen innan var det lite kalas där. Så jag stannade kvar hos mina föräldrar under natten. Från Falköping till Borås motorstadion tar det ca 1h och 20 minuter. Så jag gav mig iväg 05:30. Jag hade redan vaknat innan larmet 04:40 så jag åt frukost och sedan åkte. Väl i depå möttes jag av knott. Sjukt mycket knott. Det gick inte ha munnen öppen för då hade jag fått en andra frukost. Jag varvade med att gå runt och hälsa på de jag kände med att sitta i bilen för att hålla mig undan knotten och väntade på att anmälan skulle öppna. Sedan gick jag och anmälde mig. Ungefär runt 8:30 strax efter vi varit klara med förarmötet och när solen började komma över trädtopparna så gömde sig knotten. Tur var det för det var outhärdligt i depån.

Idag hade jag blivit nerklassad till träningsgrupp 2. Med en ranking på tre i denna grupp. Vilket innebar att jag skulle vara bland de snabbaste. I väntan på att min grupp skulle bli utsläppt på banan ser vi att det sker en bra krasch i trapphoppet som var riktigt farligt utformat. Föreningen hade jobbat mycket bra med banan men hoppen var lite väl spetsade. Framförallt då trappan som rent av blev farlig. Vi som stod och såg på tänkte att det är bara en tidsfråga innan något händer. Vilket det också gjorde. Klokt nog (dock lite för sent) gav sig någon ut i en lastmaskin och fixade till hoppet och efter det var det helt perfekt. Efter väntan på ambulans så blev min grupp utsläppta på banan. På träningen tänkte jag att jag skulle stå på rätt så bra. Jag upplever att jag inte riktigt kommit igång förrän senare på dagen under tidigare tävlingar. Så här slängde jag mig iväg och försökte gasa på rätt bra och ha kul på banan. Jag var nöjd efter träningen.

Sedan var det dags för tidskval. Jag skulle bli utsläppt som nummer tre, men bestämde mig för att försöka köra om de två som var framför mig för att inte ha någon i vägen när jag skulle försöka göra mitt snabbaste varv så tidigt som möjligt. Jag körde så snabbt jag kunde i tre varv för att hoppas att något av dem blev bra. Redan på mitt första varv gjorde jag det snabbaste varvet på tiden 01:55.388. Här kommer film på det varvet:

Sedan var det då dags för kval om B eller C-final. Jag körde i körkval två och provade min nya hjälmkamera. Jag lyckades med att hamna på en 17:e placering vilket tog mig till B-final. Här kommer hela körkvalet på film: (Jag har dock inte fått till inställningarna i kameran så bra men det funkar att se på.)

Och till sist blev då B-final. Jag visste att jag var bland de långsammaste eftersom jag hade placering 34 för grindvalet. Så jag tänkte att jag rullar på och försöker köra smart. Alla placering bättre än 34 är jag nöjd med. B-finalen är tuffare. Framförallt i starten tycker jag, där jag kom iväg dåligt. Men jag rullade på och mot slutet plockade jag några förare som var trötta. Jag gjorde t.o.m. en omkörning precis innan mållinjen. Slutade till slut på 31:a plats. Och det kändes jättebra. Var nöjd med hela dagen.
Film från B-finalen:

CEC Racing VGC, Stenungsund.

I högsommarvärme och med fantastiska förutsättningar så skulle deltävling två gå av stapeln på Furufjällsbanan i Stenungsund. Stenungsund MS jobbade med banan redan när jag kom på morgonen vid 06:50. Jag sov hemma denna natt eftersom det tar mig ca 45 min till banan. Jag sov bra under natten och kände mig laddad inför dagen. Men dagen skulle visa sig innehålla en del blödande.

Jag slog läger hos det härliga Beskaskinn-gänget och gjorde mig i ordning för att besiktiga hojen. Besiktningen var inga problem.

Idag skulle jag åter igen köra med träningsgrupp tre och dagens schema var tillbaka till så som det var under 2017. Vilket kändes bra.
Första träningen blev lite konstig. Jag kom ut bland de sista och bestämde mig för att bara ta det lugnt de första varven. Men tyvärr blev det en olycka under tredje varvet så det blev rödflagg och vi blev avplockade från banan. Jag tyckte att vi borde får träna mer. Men sedan vevades det med en målflagga så jag tolkade det som att heatet var över. Samt att jag såg några andra förare som stod vid startrakan och diskuterade med personal och när jag såg dem åka av banan tänkte jag att det blir nog inget mer.
Eftersom banan var lite väl övervattnad på några ställen så var hojen väldigt geggig. Jag hade tagit med mig en högtryckstvätt så jag passade på att spola av hojen. När jag kommer tillbaka till depån får jag besked om att de ändå har släppt ut grupp tre på träning igen. Lite sur blev jag över att jag missat detta men jag tänkte att det kanske ändå var bra att inte ta ut sig i värmen.

Till tidskvalet försökte jag sätta en snabb tid på andra och tredje varvet. Så efter tredje varvet rullade jag in i bandepån för att kolla hur snabb jag var. Jag låg då på 25 bästa tid i min grupp på tiden 02:03.763, vilket jag kände mig nöjd med. Men jag rullade ut igen för att se om jag kunde få till ännu bättre tid. Men jag hann inte. Tidskvalet var redan över. Vilket jag tyckte kändes väldigt kort. Jag fick till slut i alla fall 27:e bästa tid.

Till tidskvalet kände jag mig inte riktigt taggad för att köra. Vet inte varför. Men tror att det var för att träningen bara blev tre varv, samt att jag bara körde fyra varv på tidskvalet gjorde att jag inte riktigt kommit igång. När grinden föll på tidskvalet var jag inte riktigt med heller. Den föll snabbt efter att 5 sekunders-skylten visades. Jag blev klämd mellan de två förarna jag hade på var sida om mig och höll nästa på att gå omkull. Men jag lyckades rädda upp det men var bland de sista fram till första kurvan. I första kurvan dammade det fruktansvärt mycket så jag såg inte ens föraren framför mig. När jag väl tagit mig igenom kurvan kändes det som att jag var sist. Jag körde ändå upp mig till 21:e plats på varv fyra men sedan var det för långt fram till nästa förare. Mot slutet tröttnade jag också och tappade två placeringar. Så det blev C-final för mig idag igen. Ganska besviken över detta igen. Men börjar väl förstå att för dålig träning under vintern och tidig här på våren visar sig att jag kanske blir en C-förare i år.

Precis när jag kom i depån efter körkvalet så började jag blöda näsblod. Och det blödde kraftigt. I femton minuter satt jag med droppande näsa innan jag beslöt mig för att uppsöka sjukvårdsteamet för att höra om de hade något blodstoppnade. Men tyvärr hade de inte det. Jag satt hos dem några minuter och till slut så upphörde blödandet av sig själv. Jag gick då tillbaka till depån och funderade på om jag skulle bryta för dagen. Jag gick och tvättade av hojen igen. Men medans jag tvättade bestämde jag mig för att ändå köra C-finalen. Om näsan skulle börja blöda igen får jag väl bryta tänkte jag.

I C-finalen så var jag ganska bra med i starten. Runt 8-10 placering efter startkurvan skulle jag tro. Sedan låg jag på den placeringen i stort sett hela finalen. På sista varvet i näst sista hoppet (den stora utförstrappan) fick jag en rejäl smäll på överläppen. En sten kom från ingenstans och slog till riktigt rejält. Jag kände direkt att det började forsa blod i munnen och på läppen. Jag tog mig snabbt upp till depån och fick av mig hjälmen och fick hjälp med att tvätta överläppen och någon snäll tjej försökte titta på hur illa det var. Läppen var i alla fall inte totalspräckt, vilket det kändes som. Men det var ett ganska bra jack. Jag tänkte att; jag ska väl inte behöva gå till sjukvårdarna igen… Men blödandet slutade ganska snabbt så jag tvättade bara rent det och försökte hålla lite tryck med en kylklamp. Jag fick ändå en bra fläskläpp och har det nu fortfarande två dagar efter när jag skriver detta.
När jag tittade på resultatet hade jag slutat åtta. Vilket ändå känns ganska okej.

Film nedan från C-finalen. Lägg gärna märke till stenen som höll på att knocka mig precis vid 20:22. Ser ut att vara något mindre än en golfboll tycker jag.

 

CRC Racing VGC, Hallsberg

Äntligen var cirkusen igång igen. Att få träffa alla goa människor som man känner i depån, känna på atmosfären och höra samma snack som föregående år, som ”hoppar du det stora platån?” eller ”jag är för gammal för sånt här” är vanliga fraser som som återkommer titt som tätt.

Själv var jag i depån i Hallsberg vid kl 20:20 och möttes av regn, åska och blixtnedslag. Men jag tror regnet bara gjorde gott för banan. Det kom alldeles lagom mycket. Jag hade bokat sovplats i bussen med Beskaskinn-presidenten. Men väl på plats fick jag äran att istället sova i en gammal Volvo-husbuss från 1980. Där platsen var större. Kanonfin buss och jag sov bra.

På morgonen började jag med att byta plast på hojen. Nya nummerplåtar och nummer 99 skulle klistras fast för denna säsong. Det blev också byte av luftfilter eftersom jag inte hade hunnit göra det från serietävlingen i bara två dagar tidigare. Denna serietävling kändes fortfarande i kroppen. Jag var stel i armar och axlar.

Efter att anmälan och en mindre brand i ett luftfilter i depån så var det väntan på förarmöte (Nej, det var inte mitt luftfilter. Men det kan knappast ha undgått någon om vem som lyckades med denna bragd.) Den sedvanliga informationen skulle skrikas ut över 150 förare som ändå knapp hörs vad som sägs ibland. Självaste VGC-Generalen har i alla fall en tydlig stämma, men jag saknar hans kraftfulla ”GODMORGON!!!” som start på dagen.

Dagen hade en liten förändring i tidsschemat mot föregående år. Träningsgrupperna var vända, vilket betyder att de snabbaste som kör i grupp 4 fick börja träna. Därefter grupp 3 som jag körde med sedan grupp 2 och 1. Ganska snart på träningen kom krampen i armarna krypandes och jag hade svårt att få till något bra flyt i körningen. Det kändes som alla var mycket snabbare. Min bästa varvtid under träningen var på 00:02:12. Alltså två minuter och tolv sekunder.
Till tidskvalet hade jag bestämt mig för att försöka göra ett så snabbt varv så tidigt som möjligt eftersom jag förmodligen skulle få kramp i armarna senare. Sagt och gjort. På varv två satte jag in snabbaste tid på 00:02:06. Vilket jag var nöjd med. Det innebar 23:e snabbaste tid i min grupp. Det är jättebra, eftersom jag föregående år har legat på runt 30-35:e snabbaste tid av de 40 som är i gruppen. Jag var nöjd men orolig över mina armar eftersom krampen kom på var fyra under tidskvalet. Då körde jag ändå lugnt.

Till körkvalet var jag laddad. Kanske lite för laddad eftersom det gick så bra på tidskvalet. Jag kom ut som 22:e efter första varvet. Normalt brukar det inte alls vara några problem att köra upp mig några placeringar och framförallt på slutet då jag brukar vara stark. Men inte idag. Direkt när jag försökte stå på lite extra kom krampen i armarna. Jag fick jätteont i underarmarna och kunde inte köra ordentligt. Jag tappade istället placeringar och sluttade 25:a. Jag blev riktigt besviken över att det ”bara” blev C-final idag. Det som var extra dumt var att genom det nya upplägget på dagens schema gjorde att när jag kört andra kvalet får jag bara två heats vila innan jag skulle köra igen i finalen. Väldigt kort om tid, vilket jag tycker var en klar försämring med det nya schemat. Jag fick i alla fall krampen att släppa men armarna var ganska orkeslösa när jag skulle starta.

I C-finalen lyckades jag men riktigt bra start. Det var så jag trodde att jag skulle göra holeshot när jag var på väg runt första startkurvan. Men det var ett par förare som var lite snabbare ut ur kurvan. Men det var riktigt kul med en bra start. Jag hade bestämt mig att köra lätt och avslappnat. Vilket jag gjorde. Jag försökte köra smart och låta mina ben jobba med hojen. Det gick bra och jag fick ingen kramp.
Så här såg det ut:

Jag slutade fyra, vilket jag var väldigt nöjd över.

Nu är det bara två veckor till nästa tävling i Stenungsund. Där vill jag ha revansch från förra året då jag missade B-final med en placering. Nu ska jag till B-final.