Det blev mycket enduro denna helg. Först Vintercupen i Töreboda på lördagen sedan Enduroskola på söndag. Allt i minusgrader och snö. Men vi börjar med Vintercupen i Töreboda.
Jodå, jag råkade visst anmäla mig till deltävlingen i Töreboda också. Det var så kul i Falköping så jag ville köra igen. Under veckan innan har det hunnit bli minusgrader och kommit ca 1-2 dm snö. Det större djupet i Töreboda. Så för att ta mig dit så lånade jag min brors pickup igen. Lite smidigare att köra med i snön. kl 06:50 åkte jag hemifrån. Räknade med ca 1,5 h bildfärd och det stämde nästa exakt efter att jag fått stanna och använda mobilens GPS för att se vart jag skulle. Enligt beskrivning skulle det vara skyltat från riksväg 200 men hittade ingen skyltning. Strax innan satt det orangea enduropilar vid korsningarna och det ledde mig fram. Väl framme blev jag flyttad på två gånger för ny parkering. De tyckte det var onödigt att jag tog upp en ”bussplats” med det lilla ekipage jag hade. Fick bara bättre parkering närmare. Gick och kollade läget och filmade lite när Ungdomsklassen startade. Sedan var det dags för ljudmätning och besiktning av min hoj. Inga problem där. Sedan skulle jag skriva in mig. Där få jag lov att säga att Töreboda misslyckats lite med kö och flöde. En kille satt och kollade transponder, licens, namn, nummer och tog betalt. Detta tog riktigt lång tid. Jag var ändå hyfsat tidigt in i kön men stod ca 30 min i kö ändå. Alla hade inte hunnit skriva in sig när det var dag för förarmöte.
Motionsklassen som jag kör i skulle köra 3 varv. Uppflyttad från startvåg 34 till 23 skulle jag nu ha betydligt snabbare förare bredvid mig och många mer efter mig än i Falköping. Jag hade redan innan bestämt mig för att köra lugnt och avslappnat första varvet. Dels för att inte få sån kramp i armarna som jag fick i Falköping och dels för att inte alls viste hur spåret såg ut. Jag kom inte så värst långt innan mitt framhjul gick igenom en vall och jag låg snart och sprattlade i spåret. Naturligtvis där det stod som mest publik. Jag är inte den som är den och bjuder gärna publiken på detta. Blev sedan under varvet omkörd och 6 förare tror jag. Jag kom inte ikapp någon och fick en första varvtid på 18:50,7. Lite armkramp på varvet men det släppte i depåvilan. Så jag gav mig snart ut igen. Varv två gick på 18:30,7. Lite snabbare. Tog lite vatten i vilan och pustade ut. Kände att inför tredje och sista varvet skulle jag försöka vara lite aggressivare och försöka köra fort. De två första varven kändes som om jag bara hade åkt sightseeing och analyserat spåret. Fast på något sätt var jag fast i det tempot och fick inte upp något direkt fart. Tredje varvet gick på 18:13,8. Något snabbare men jag var lite besviken på mig själv att jag inte fått upp något fart i spåret.
I det stora hela var jag inte alls överrens med kurvor runt träd och när det blev hälften snöspår och hälften sandspår. Fick inte flyt alls i mitt körande. Jag slutade på en 39:e plats av 47 startande i min motionsklass.
Jag filmade 2,5 varv för batteriet dog undertredje varvet. Film kommer så småningom.
Enduroskola
För att få tillbaka lite självförtroende och köra bort lite träningsvärk ur armarna beslöt jag mig för att vara med på Falköpings MK Enduroskola dagen efter vintercupen. Dagen var mer blåsig men inte så farligt kallt. I Falköping finns det inte heller tillräckligt med snö för att bilda snöspår. Vi började att köra i backarna och fokuserade på den lite mer ”lättare” eftersom gruppen idag bestod mest av förare från nybörjargruppen. Det var en del som hade lite svårt att komma upp men efter ett tag så hade de flesta fått upp mer fart och tog sig upp. Det var väl en och annan som hade svårt och gnällde ganska bra om det. Blev lite ”gubbagnäll” ett tag. Efter fikapausen tog vår tränare beslutet om att köra lite roligare slinga. Och det var nog rätt tänkt för det var nog lite gnälligt under fikat också. Den nya slingan innefattade endurohoppet och sedan mycket fart på rallyvägen som är en slät och bred väg där det gick riktigt fort. Här fick vi tips på att i endurohoppet titta mycket längre bort och inte där vi landar som vi alla gjorde. Lyft blicken och titta längst bort på skogen eller fram till nästa kurva. Detta gjorde att jag upplevde att hoppet kändes kortare och bara 4-5 varv senare så hoppade jag hela vägen och kunde landa i nerfarten mjukt och fint. Trots att det var en del snö, håligt och lite frusna spår. Lagom euforisk av att ha klarat det var det dags att avsluta dagen. Men jag tar med mig lyckoruset och vetskapen om att jag nu kan hålla farten uppe och hoppa. Nu ser jag fram emot nästa gång. Jag fick tillbaka lite självförtroende och känner att enduro är roligt att köra trots min dåliga körning i Töreboda. Tyvärr inget filmat från enduroskolan då kameran är fullproppad med film från Vintercupen.