Efter att jag sett på Facebook en artikel om att enduro och motocross är för lite uppmärksammat i media kände jag att jag behövde skriva lite. Jag tror inte sportreportrar och personer som inte är insatta i motorsport förstår hur mycket det är runt omkring.
Den vanligaste reaktionen jag får från personer jag möter när jag talar om att jag kör enduro och motocross är: ”Det verkar kul.”, ”Det är väl inte så jobbigt, bara att åka med.” För att de i nästa andetag ska fråga ”Har du kört Gotland?” Det talar ganska mycket om vad en genomsnittlig person vet om sporten.
För att börja från början då. -Ja, det är jättekul, det roligaste jag vet, annars skulle jag inte lägga så mycket tid och pengar på det. Men inte så jobbig?? Pyttsan. De som inte har provat vet verkligen inte. Jag har någon gång hört talas om att enduro- och motcross-förare är bland de bäst tränade idrottarna som finns. Och jag är benägen att hålla med. Jag har hela mitt liv spelat fotboll och löptränat. När jag i vintras gav mig ut för att springa tänkte jag ta en runda på runt 5 km. Men jag sprang nästan 1 mil och jag tyckte knappt att det var jobbigt. Då är det alltså många år sedan jag löptränade sist. Jag har aldrig känt det så lätt att springa som nu. Förr sprang jag max 5 km löpträning och var helt slut. Endurokörningen måste jag gett mig en otroligt bra kondition.
Och varför då? Jo, för när man kör enduro så jobbar man med hela kroppen konstant. Allt från tår och fötter genom benen upp genom bålen och ryggen, axlar och armar samt nacke och huvud med hur mycket fokus man måste behålla under hela körtiden.
Har du någon gång känt dig helt slut efter att du fått sitta och tänka eller fokusera på en arbetsuppgift? De flesta vet att man kan känna sig lika trött som om man varit på gymmet och kört igenom hela kroppen. Tänk dig att göra båda samtidigt. Som jämförelse skulle jag vilja säga så här: De flesta kan tänka sig att fotboll, handboll, ishockey eller vilken annan sport som helst är jobbig för att man springer och jobbar mycket med kroppen, men man får ju pauser vid avblåsningar eller kan byta och vila på avbytarbänken en stund. Men tänk dig så här: T.ex. en fotbollsmatch.. Under tiden halvleken är igång skall du konstant och utan avbrott springa efter bollen för att försöka få tag i den. Inga avblåsningar. Samtidig som du jagar bollen och håller ordning på dina medspelare ska du räkna ut hur du springer kortast väg, tänka på hur du springer, vilken hållning du har, vilken del av planer har bäst fäste för dina fotbollsskor och vilken väg dina med- och motspelare springer. Du skulle förmodligen vara helt slut efter 10-15 minuter.
Nu börjar du förstå lite hur uthållig man behöver vara när man kör enduro en timme. Eller varför inte i 3 timmar på Gotland Grand National. Hela kroppen jobbar konstant. Fötterna ska vara rätt placerad på fotpinnarna inför olika moment, böjda knän och knäna ska klämma om motorcykeln, rätt position och hållning med kroppen, tänka på att hålla tyngdpunkt rätt, håll upp armbågarna, tänk på blicken vart du tittar, välja spår på några ögonblick efter vad du ser, sedan parera ett kast för en sten hade tittat fram och framhjulet for åt sidan. Ja det kräver sådant fokus att det finns faktiskt de som t.o.m. glömmer att andas. Så tänk på andningen, kör avslappnat.
Nu har jag bara försökt tala om för dig hur jobbigt det är. Men att det sedan kräver tid också. Ovan nämnda är bara att tänka på under tiden man faktiskt kör.
Inför en träning eller tävling behöver motorcykeln vara i topskick, annars kan det bli farligt. En sliten kedja kan gå av, ett dåligt hjullager kan förstöra mycket, ett böjt styre går inte att köra med och de otaliga skruv och gängor man förstör som måste fixas för att allt ska hålla ihop. Sedan det viktigaste av allt. Det måste se snyggt ut också. Dekalerna måste se fräscha ut.
Men efter en körning då?
Jo, då är det tvätt som gäller. Bland det vanligaste är väl att man plockar fram en högtryckstvätt och spolar av motorcykeln. Men även om det går snabbast tar det ändå tid om man ska vara noga. Jag väljer inte högtryckstvätten för jag vill inte riskera att trycka in vatten i några lager. Då måste de ju snart bytas och jag tycker att när man går över med högtryckstvätten missar man mycket kontroll av hojen. Jag kör med vanliga trädgårdsslangen, en diskborste, en flaskborste och en tandborste samt en hink varmvatten och lite diskmedel i. På så vis tycker jag att jag dels gör en noggrannare tvätt men även ser om det har hänt något. Genom att skrubba varje centimeter ser man om det skakat loss en skruv, börjar ett drev bli slitet, finns det tillräckligt mycket kvar på bromsklossarna, om ser kedjan bra ut eller om det glappar någonstans. Så det är ju inte tvätt för tvättandets skull. Jag får ju en gedigen kontroll av hela hojen också. Efter varje tvätt byter jag luftfilter, luftar framgaffeln, smörjer kedjan och tankar upp så det är fullt i bensintanken. Allt som allt brukar detta ta ca 2 timmar. Vilket ska jämföras med att vid tävling brukar effektiv körtid bli ca 1 timme och vid träningsdagar blir effektiv körtid 1 – 3 timmar beroende på dag och bana. Sedan ska ju motoroljan bytas var femte körtimme, oljefilter bytes var tionde körtimme. Sedan skall kläder och skydd tas om hand. Är det väldigt smutsigt så sköljer jag dem i duschen innan de får sig en sväng i tvättmaskinen.
Övrig tid är ju också att ta sig till och från banor. Jag har en bana 25 min bort och en bana ca 15 min bort från hemmet men det är väldigt ofta man kör lite längre för att variera sig på lite olika banor och då kan det handla om från 45 minuter upp till 1,5 timmar för att ta sig till en bana. Och allt kostar ju förstås också.
Vad kostar min körning då?
Jo till att börja med ska man ju ha en hoj att köra på. Jag har valt en nyare hoj som bara är ett år gammal och då köpte jag en motocross för 50 000 kr, en endurocykel är ofta 5 – 10 tusen dyrare. Men även om man köper en 10 år gammal hoj får man ge ca 15 000 – 20 000 beroende på skick.
Sedan ska man ha skydd. Hjälm har jag valt en mittemellan prisklass men betalade ändå 2500 kr för den på rea. Stövlar ska man ha. Även där en mellanprisklass men mest för att de stövlarna var sköna. Hade jag hittat billigare som satt bra och ger ett fullgott skydd hade jag gärna köpt dem men nu gav jag 3000 kr för de jag har. Sedan ska man ha ett överkroppskydd med godkänd ryggskena. Jag har valt en skyddsjacka där ryggskena, bröstskydd, armbågsskydd och axelskydd sitter i ett stycke och denför ett pris av ca 2500 kr. Knäskydden kostar också en tusenlapp. Till sist ett par glasögon där priset kan variera från ett par hundralappar upp till ett par tusenlappar. Jag använder ett par för runt 500 kr. Nu när vi är skyddade så ska man ha rätt klädsel på detta. Ett par crossbyxor av senaste modell ligger väl på runt 1500 kr och en tröja för ca 1000 kr, men har man tur kan man komma över ett set för 1000 kr på rea. Ett par handskar brukar kosta någonstans mellan 200 och 600 kr. Så för att bara att komma ut på en banan kostar det då för mig ca 60 000 kr. Sedan får man regelbundet byta kedja och drev, ca 1000 kr. Nya däck ca 700 kr st. Kopplings- eller bromshandtag som gått av ca 200 kr st. Bromklossar som slits ca 250 kr st. Råkar man böja ett styre är det 1000-3000 kr beroende på märke och modell.
Sedan kan det vara bra att vara medlem i en förening så man får med sig en försäkring och medlemsavgifter varierar väl mellan 200 och 500. Och sedan brukar det vara en träningsavgift på de banor man åker och tränar på som ligger på 100 – 150 kr. Och om man vill tävla behövs en licens. Kostnader för detta har jag redan gått igenom i detta blogginlägg, men lite sammanställt har jag betalat: Medlemsavgift: 300 kr + motocross bredd-licens 2000 kr + Enduro Senior licens 375 kr och om det sedan tillkommer uppkörningsavgift 200 kr. Vilket är 2875 kr. Bara för att kunna anmäla mig till en tävling. Sedan krävs också transponder som kostar 2500 kr samt anmälningsavgifter till tävlingar som i runda slängar ligger på runt 300 kr. Så för att bara komma till start kostar det mig nästan 70 000 kr om man räknar in lite bensinkostnader och lite övriga omkostnader som mat och dryck etc. för det är ju en heldag man lägger för att ta sig iväg.
Summerat min tid och kostnader.
Tränar 2 gånger på vecka. (en gång om det är tävlingsvecka)
Utslaget på alla kostnader på (förutom hoj, skydd och kläder) vad jag lägger ut totalt på ett år och försöker uppskatta ett snitt på en kostnad runt 1500 kr per månad. Sedan har jag då lån på hojen som jag betalar runt 1000 kr varje månad.
Och allt detta gör jag för att få må bra och ha kul.
Jag har inte fått vara med i tidningen eller blivit intervjuad någonstans.
Ingen framtid som mästare då jag förmodligen började köra alldeles för sent.
Men skulle någon press bara komma uppmärksamma det vi alla gör och skriva en artikel om oss en vanlig träningsdag från när man går upp på morgon till man däckar på kvällen och sammanställa på ett sätt så allt folk förstår hur kul det är och hur mycket det kostar i tid och pengar skulle jag bli jätteglad. Sammanhållningen och få stå och prata skit i depån för att i nästa ögonblick köra ikapp på banan och kanske efteråt träffas i garaget och hjälpa varandra med mek och reparationer är en upplyftande känsla. Önskar bara fler kunde få ta del av det eller förstå passionen för det.