Robstar

CEC Racing VGC, Stenungsund.

I högsommarvärme och med fantastiska förutsättningar så skulle deltävling två gå av stapeln på Furufjällsbanan i Stenungsund. Stenungsund MS jobbade med banan redan när jag kom på morgonen vid 06:50. Jag sov hemma denna natt eftersom det tar mig ca 45 min till banan. Jag sov bra under natten och kände mig laddad inför dagen. Men dagen skulle visa sig innehålla en del blödande.

Jag slog läger hos det härliga Beskaskinn-gänget och gjorde mig i ordning för att besiktiga hojen. Besiktningen var inga problem.

Idag skulle jag åter igen köra med träningsgrupp tre och dagens schema var tillbaka till så som det var under 2017. Vilket kändes bra.
Första träningen blev lite konstig. Jag kom ut bland de sista och bestämde mig för att bara ta det lugnt de första varven. Men tyvärr blev det en olycka under tredje varvet så det blev rödflagg och vi blev avplockade från banan. Jag tyckte att vi borde får träna mer. Men sedan vevades det med en målflagga så jag tolkade det som att heatet var över. Samt att jag såg några andra förare som stod vid startrakan och diskuterade med personal och när jag såg dem åka av banan tänkte jag att det blir nog inget mer.
Eftersom banan var lite väl övervattnad på några ställen så var hojen väldigt geggig. Jag hade tagit med mig en högtryckstvätt så jag passade på att spola av hojen. När jag kommer tillbaka till depån får jag besked om att de ändå har släppt ut grupp tre på träning igen. Lite sur blev jag över att jag missat detta men jag tänkte att det kanske ändå var bra att inte ta ut sig i värmen.

Till tidskvalet försökte jag sätta en snabb tid på andra och tredje varvet. Så efter tredje varvet rullade jag in i bandepån för att kolla hur snabb jag var. Jag låg då på 25 bästa tid i min grupp på tiden 02:03.763, vilket jag kände mig nöjd med. Men jag rullade ut igen för att se om jag kunde få till ännu bättre tid. Men jag hann inte. Tidskvalet var redan över. Vilket jag tyckte kändes väldigt kort. Jag fick till slut i alla fall 27:e bästa tid.

Till tidskvalet kände jag mig inte riktigt taggad för att köra. Vet inte varför. Men tror att det var för att träningen bara blev tre varv, samt att jag bara körde fyra varv på tidskvalet gjorde att jag inte riktigt kommit igång. När grinden föll på tidskvalet var jag inte riktigt med heller. Den föll snabbt efter att 5 sekunders-skylten visades. Jag blev klämd mellan de två förarna jag hade på var sida om mig och höll nästa på att gå omkull. Men jag lyckades rädda upp det men var bland de sista fram till första kurvan. I första kurvan dammade det fruktansvärt mycket så jag såg inte ens föraren framför mig. När jag väl tagit mig igenom kurvan kändes det som att jag var sist. Jag körde ändå upp mig till 21:e plats på varv fyra men sedan var det för långt fram till nästa förare. Mot slutet tröttnade jag också och tappade två placeringar. Så det blev C-final för mig idag igen. Ganska besviken över detta igen. Men börjar väl förstå att för dålig träning under vintern och tidig här på våren visar sig att jag kanske blir en C-förare i år.

Precis när jag kom i depån efter körkvalet så började jag blöda näsblod. Och det blödde kraftigt. I femton minuter satt jag med droppande näsa innan jag beslöt mig för att uppsöka sjukvårdsteamet för att höra om de hade något blodstoppnade. Men tyvärr hade de inte det. Jag satt hos dem några minuter och till slut så upphörde blödandet av sig själv. Jag gick då tillbaka till depån och funderade på om jag skulle bryta för dagen. Jag gick och tvättade av hojen igen. Men medans jag tvättade bestämde jag mig för att ändå köra C-finalen. Om näsan skulle börja blöda igen får jag väl bryta tänkte jag.

I C-finalen så var jag ganska bra med i starten. Runt 8-10 placering efter startkurvan skulle jag tro. Sedan låg jag på den placeringen i stort sett hela finalen. På sista varvet i näst sista hoppet (den stora utförstrappan) fick jag en rejäl smäll på överläppen. En sten kom från ingenstans och slog till riktigt rejält. Jag kände direkt att det började forsa blod i munnen och på läppen. Jag tog mig snabbt upp till depån och fick av mig hjälmen och fick hjälp med att tvätta överläppen och någon snäll tjej försökte titta på hur illa det var. Läppen var i alla fall inte totalspräckt, vilket det kändes som. Men det var ett ganska bra jack. Jag tänkte att; jag ska väl inte behöva gå till sjukvårdarna igen… Men blödandet slutade ganska snabbt så jag tvättade bara rent det och försökte hålla lite tryck med en kylklamp. Jag fick ändå en bra fläskläpp och har det nu fortfarande två dagar efter när jag skriver detta.
När jag tittade på resultatet hade jag slutat åtta. Vilket ändå känns ganska okej.

Film nedan från C-finalen. Lägg gärna märke till stenen som höll på att knocka mig precis vid 20:22. Ser ut att vara något mindre än en golfboll tycker jag.

 

Inför VGC i Stenungsund

Imorgon är det dags för deltävling två i Västgötacrossen (CEC Racing VGC). Då är det alltså dags att köra i Stenungsund. Det var på denna bana jag gjorde min allra första VGC-tävling och nu är det dags för ännu ett race.

Förra året missade jag B-finalen med endast en placering. Vilket jag känner att jag vill ha revansch på. Jag vill även ha revansch från tävlingen i Hallsberg senast. Så jag har ett sikte inställt på B-final. Allt annat är ett misslyckande. Hehe.
Vad har jag gjort för att lyckas med detta då?
Jo, först så var jag förra veckan iväg och tränade på tisdagen i Stenungsund. Det var inte många där och de två sista passen var jag själv på banan. Vilket var bra eftersom det dammade som om en sandstorm från Sahara hade dragit in. Men när jag körde själv hann dammet blåsa bort innan jag kom på nästa varv. Jag passade på att träna på den lite mer kurviga delen av banan. Från mållinjen till efter bandepån. Det första jag försökte med var att försöka hoppa målplatån och ändå kunna ta innerspåret i kurvan direkt efter. Vilket var väldigt svårt. Jag lyckades inte bromsa ner farten tillräckligt på den korta biten. Men efter ett par lyckade försök kände jag mig nöjd. Följande vänster, höger, vänster och långa högerkurvan förbi klubbhuset fokuserade jag också på. Jag tyckte jag fick till dem bra. Med ett gott självförtroende så körde jag sedan runt hela banan. Och på sista träningspasset vågade jag t.o.m. hoppa den stora utförstrappan längst bort och längst upp på banan. Jag kände att jag hade bra intensitet i min träning och det kändes mycket bra.

Tisdagen efter, d.v.s. den 22/5 tänkte jag åka tillbaka dit för att försöka träna ytterligare. Men tyvärr meddelade klubben att de var tvungna att hålla stängt för att de inte fanns vatten att vattna banan med. Jag åkte istället till Alingsås och Holbanan. Där träffade jag några härliga bekanta ansikten och hade en trevlig stund. Även här tyckte jag att jag fick upp bra intensitet och fokus på mitt körande. Jag tränade på att köra lätt men snabbt. Alltså lite teknikträning där jag inte ville hänga i armarna men ändå kunna gasa på ordentligt.

Jag har också bytt bakdäck till ett däck som passar hårdbana mer. Stenungsunds bana är normalt väldigt hård, men vi får se hur det blir på tävlingsdagen när de vattnat och fixat.

Enligt en rapport från Stenungsunds MS så har de haft problem med vattenbrist. Detta har medfört att de kommer inte börja jobba med banan förrän nu ikväll. Tidigare är ju ändå ingen större idé eftersom vattnet ändå skulle avdunsta direkt. Hoppas de får till det bra nu under kvällen och det blir roligt imorgon.
Jag kommer naturligtvis att försöka rapportera lite på @Instagram och @Facebook under dagen.

CRC Racing VGC, Hallsberg

Äntligen var cirkusen igång igen. Att få träffa alla goa människor som man känner i depån, känna på atmosfären och höra samma snack som föregående år, som ”hoppar du det stora platån?” eller ”jag är för gammal för sånt här” är vanliga fraser som som återkommer titt som tätt.

Själv var jag i depån i Hallsberg vid kl 20:20 och möttes av regn, åska och blixtnedslag. Men jag tror regnet bara gjorde gott för banan. Det kom alldeles lagom mycket. Jag hade bokat sovplats i bussen med Beskaskinn-presidenten. Men väl på plats fick jag äran att istället sova i en gammal Volvo-husbuss från 1980. Där platsen var större. Kanonfin buss och jag sov bra.

På morgonen började jag med att byta plast på hojen. Nya nummerplåtar och nummer 99 skulle klistras fast för denna säsong. Det blev också byte av luftfilter eftersom jag inte hade hunnit göra det från serietävlingen i bara två dagar tidigare. Denna serietävling kändes fortfarande i kroppen. Jag var stel i armar och axlar.

Efter att anmälan och en mindre brand i ett luftfilter i depån så var det väntan på förarmöte (Nej, det var inte mitt luftfilter. Men det kan knappast ha undgått någon om vem som lyckades med denna bragd.) Den sedvanliga informationen skulle skrikas ut över 150 förare som ändå knapp hörs vad som sägs ibland. Självaste VGC-Generalen har i alla fall en tydlig stämma, men jag saknar hans kraftfulla ”GODMORGON!!!” som start på dagen.

Dagen hade en liten förändring i tidsschemat mot föregående år. Träningsgrupperna var vända, vilket betyder att de snabbaste som kör i grupp 4 fick börja träna. Därefter grupp 3 som jag körde med sedan grupp 2 och 1. Ganska snart på träningen kom krampen i armarna krypandes och jag hade svårt att få till något bra flyt i körningen. Det kändes som alla var mycket snabbare. Min bästa varvtid under träningen var på 00:02:12. Alltså två minuter och tolv sekunder.
Till tidskvalet hade jag bestämt mig för att försöka göra ett så snabbt varv så tidigt som möjligt eftersom jag förmodligen skulle få kramp i armarna senare. Sagt och gjort. På varv två satte jag in snabbaste tid på 00:02:06. Vilket jag var nöjd med. Det innebar 23:e snabbaste tid i min grupp. Det är jättebra, eftersom jag föregående år har legat på runt 30-35:e snabbaste tid av de 40 som är i gruppen. Jag var nöjd men orolig över mina armar eftersom krampen kom på var fyra under tidskvalet. Då körde jag ändå lugnt.

Till körkvalet var jag laddad. Kanske lite för laddad eftersom det gick så bra på tidskvalet. Jag kom ut som 22:e efter första varvet. Normalt brukar det inte alls vara några problem att köra upp mig några placeringar och framförallt på slutet då jag brukar vara stark. Men inte idag. Direkt när jag försökte stå på lite extra kom krampen i armarna. Jag fick jätteont i underarmarna och kunde inte köra ordentligt. Jag tappade istället placeringar och sluttade 25:a. Jag blev riktigt besviken över att det ”bara” blev C-final idag. Det som var extra dumt var att genom det nya upplägget på dagens schema gjorde att när jag kört andra kvalet får jag bara två heats vila innan jag skulle köra igen i finalen. Väldigt kort om tid, vilket jag tycker var en klar försämring med det nya schemat. Jag fick i alla fall krampen att släppa men armarna var ganska orkeslösa när jag skulle starta.

I C-finalen lyckades jag men riktigt bra start. Det var så jag trodde att jag skulle göra holeshot när jag var på väg runt första startkurvan. Men det var ett par förare som var lite snabbare ut ur kurvan. Men det var riktigt kul med en bra start. Jag hade bestämt mig att köra lätt och avslappnat. Vilket jag gjorde. Jag försökte köra smart och låta mina ben jobba med hojen. Det gick bra och jag fick ingen kramp.
Så här såg det ut:

Jag slutade fyra, vilket jag var väldigt nöjd över.

Nu är det bara två veckor till nästa tävling i Stenungsund. Där vill jag ha revansch från förra året då jag missade B-final med en placering. Nu ska jag till B-final.