Robstar

På kristihimmelfärsdagen var det dags för deltävling två i serien i div 1 med Falköpings MK. På den roliga banan i Varberg. Det var varmt väder och allt kändes perfekt. Jag blev dock lite sen till platsen men i tid för att hinna anmäla mig. Jag körde ju semestercrossen där för två år sedan så jag vet ju hur banan går.

Ut på första träningen kände jag nästan direkt att jag hade jätteont i ryggen. Hade inte känt av något alls innan så jag vet inte var det kom ifrån. Kunde jag sträckt mig när jag puttade hojen upp till start. (Var en ganska jobbig uppförbacke.) Eller gjorde jag något i de första kurvorna? När jag rullade runt upptäckte jag att det har byggt om banan lite. Och på ett ställe hade de gjort en wave-sektion som kändes jobbigt stor när jag rullade över dem på första sighting lap med gulflagg. Men wavsen gick bra. På tredje varvet hoppade jag över dem så inga problem där. Jag tyckte det ombyggda på banan var till det bättre än hur den var innan så banan var riktigt rolig tyckte jag. Synd bara att jag fått så jäkla ont i ryggen.

Från kvalen fick vi med 3 + 3 förare till A-final vilket känns jättebra. Vi är ju ändå nykomlingar i division 1 och kommit upp från division 2.

Körde som vanligt i reservlaget där vi var sju stycken från Falköping. Jag körde in på 13:e plats av 29 startande så jag var riktigt nöjd. I pausen sedan blev ryggen om möjligt ännu värre. Ju mer jag vilade desto stelare blev jag. Men jag försökte värma upp innan nästa heat och smorde in mig med lite smärtlindrande.

I heat två med reservlaget gjorde jag en riktigt bra start men bromsade för sent till första kurvan. Men jag tjänade nog ändå på det. Jag kom runt bra på yttern när det tjockade ihop sig på innern och var ändå med hyfsat bra. Jag blev väldigt trött under körningen och ryggen gjorde sig påmind. Jag körde in på en 15:e plats.

Falköpings MK kom tvåa för dagen efter vinnande Tibro MK som tog sin andra andra raka seger.

Jag var i det stora hela nöjd med dagen och tyckte att körningen gick bra. Jag hade mycket bra stöttning från min sambo som var med denna dag och ger mig mycket motivation och många härliga skratt. Det jag minns mest från dagen var nog hennes kommentar när vi stod och tittade när ena körkvalet var och vid en uppförstrappa så ”whippade” nästan alla. Så där så det ser så fräckt ut tycker jag. Då säger hon: ”De ser ut som små humlor som vickar på rumpan.” Då brast jag ut i skratt. Jag kan visserligen förstå hur hon menar. De brummar förbi och lägger ut baken åt sidan i luften.

Deltävling två i CEC VGC skulle bli en varm, dammig och geggig tävling där det var fulla startgrindar med totalt 160 anmälda på tävlingsdagen. Jag hade själv inte hunnit träna något eller ställa in hojen för lite hårdare bana. Det märktes tyckte jag.

Efter som jag bara har ca 45 minuter från min nya bostadsadress till motocrossbanan i Stenungsund åkte jag dit på morgonen. Kl 06:05 åkte jag. Dock hade inte natten varit så bra. Jag vaknade redan kl 01:34 och var helt täppt i näsan. Gick upp för att snyta mig och började då blöda näsblod. Kände mig väldigt kall och gick för att ta på mig en t-shirt och strumpor för att bädda ner mig igen. Kunde inte somna om och låg bara och väntade på att klockan skulle ringa kl 05:00. Magen hade som vanligt under natten till en tävlingsdag börjat att bubbla och jag fick göra två toalettbesök innan jag åkte. Förstår inte detta fenomen. Jag känner mig inte nervös eller orolig på något sätt. Kan man vara omedvetet fysiskt nervös?

Väl på plats hittade jag en liten plats att knö mig in hos camp Beskaskinn. Gick och anmälde mig och sedan lastade jag ur. I väntan på förarmötet gjorde jag en snabb track-walk och synade några av hoppen, men framförallt wavesen som jag inte hoppat här. Jag kände mig tveksam för jag tyckte de såg ganska stora ut.

När jag stod och tittade på de två träningsgrupper som tränade innan min tid såg jag att flertalet av de lägre seedade förarna hoppade wavesen och jag pratade men kille som sa att de var lätta. Men jag hörde också att någon sa att de var svåra. Jag bestämde mig för att det får bli som det blir. Jag går på känslan när jag väl kör där. Efter den obligatoriska två-starts-träningen rullade vi runt ett varv med gulflagg (nä, jag kör inte med en gul flagga, det vinkas med gulflagg runt hela banan och hoppförbud råder) och när jag rullade över wavesen kändes det inte helt omöjligt att hoppa dem. På andra varvet när vi fick köra med valfri fart hoppade jag bara kort från första waven in i andra och kände att lite mera fart så borde det inte vara några problem. Sagt och gjort på nästa varv så satte jag dem. Var ganska lätta ur mitt perspektiv sett tyckte jag. Dock drog jag strax på mig kramp i underarmarna och kunde inte köra ordentligt på hela träningen. Det var både stelt och jobbigt.

Efter lite vila var det dags för nästa pass och då är det tidskval. Försökte sätta ett snabbt varv så tidigt som möjligt eftersom det var varmt och var rädd att krampen i underarmarna skulle komma åter. Vilket det också gjorde. Från varv tre var det fullständigt omöjligt att köra med full kramp. Funderade på vad det kunde bero på. Är det ovanan vid den nya hojen som gör det? Konstigt att jag inte fick det i Hallsberg då? Men jag hörde på flera håll att det uppfattades som att banan för dagen var jobbig. Jag gjorde tredje sämsta tid i träningsgrupp 3. Det dammade också väldigt mycket på banan så det var lite otäckt på sina ställen.

Inför körkvalet jobbades det lite med banan. På med massa vatten för att få ner dammet, och jag såg när D-finalen kördes innan mitt körkval så var en del faktiskt riktigt geggiga. Så dags för mig att köra kval om B eller C-final. Starten var ingen överraskning direkt, lika dåligt som vanligt. Jag kom ut väldigt sent ur första kurvan och var bland de sista. Eftersom banan var övervattnad på många ställen skvättes jag ner av mycket lera och fick dra i roll-offen på glasögonen flera gånger under första halvan av första varvet, och tappade ytterligare placeringar. Suck. Men jag är ju van att jaga. Men eftersom jag inte fick flyt i min körning idag körde jag bara upp mig till 22:a plats och missade således B-finalen med två ynka placeringar. Jag slapp i alla fall krampen i underarmarna, men blev otroligt trött, jag låg på rygg i skåpet på min bil och bara hyperventilerade en lång stund innan jag ens fick i mig lite vatten.

Jag fick välja grindplats som nummer tre till C-finalen och jag tog mig tid att gå ut och välja grind och stampa mitt spår för att göra en så bra start som möjligt. Nu tänkte jag att jag måste starta bättre, med en så bra placering. Efter lite väntan på att sjukvårdspersonal skulle infinna sig så var det äntligen dags för start. Jag kom för en gångs skull iväg bra. Kände att jag var med långt fram i första kurvan och räknade snabbt till en 5-6 förare framför mig. Efter ytterligare två kurvor visade tidtagningen att jag var åtta. Så bra start har jag knappt lyckats med alls. Det var nog två år sedan i en D-final i Donkelo jag var fyra en gång som är bättre. Så jag kände mig lugn och kunde köra utan att stressa över att behöva jaga placeringar. (Jag var nog visst fyra i körkvalet i Arvika också.) Jag körde upp mig till att sluta på en femte plats. Vilket jag var mycket nöjd med.

Video från C-finalen:

Då har äntligen Västgötacrossen dragit igång på riktigt. I år heter det CEC VGC. Vilket är en förkortning av Cross Och Endurocompaniet VästGötaCrossen, då CEC har gått in som huvudsponsor i år.

Första deltävlingen skulle gå av stapeln i Hallsberg på en för i år ombyggd bana. Jag tog med mig husvagnen och min nya hoj upp till Hallsbergs motorbana på fredag eftermiddag och slog läger vid Beskaskinn camp. Ja nya hoj tänker du kanske? Mycket riktigt. Jag var och köpte mig en ny hoj i veckan. Den gamla hade gjort sitt. Den stod på 322 h när jag bytte in den. Och ut blev det en Husqvarna FC 350 -17. Som jag har längtat efter en sådan länge. Dels att de är så snygga men också för att de kommer med andra generationens luftgaffel från WP. Mycket spännande. På lördag morgon hade jag besiktning av hoj. Vilket jag gärna gjorde. En helt sprillans ny hoj var det inte mycket anmärkningar på. Det var knappt att de kunde med att göra en besiktning på den. Ljudmätningen var jag däremot lite nervös över. Motorn var ju inte inkörd så jag ville inte gasa upp den på varvstopp. Men de var snälla vid ljudmätningen så det gick bra.

Ut på första träningen på den nya hojen. Lyckan var total men samtidigt vemodigt för jag ville ju egentligen inte smutsa ner hojen. Den var ju så skinande ren och fin. Jag hade försökt ställa in reglage som jag tyckte att jag skulle ha det och hade fått till det riktigt bra. Behövde inte flytta någonting under dagen. Det var mycket intryck att ta in och hela hojen kändes ovan. Så hela träningen gick åt till att försöka lära känna hojen.

Sedan var det dags för tidskval. Även här var det svårt att bara fokusera på körningen för hojen kändes ovan. Satte ingen hejdundrande varvtid. Har för mig den var på 2:18.  Men eftersom jag redan var garanterad plats i B/C-kval genom att tillhöra grupp 3 så var inte tidskvalet så viktigt. Däremot var det väldigt viktigt att komma topp 20 i körkvalet för att komma till B-final.

I körkvalet kom jag iväg i mitten ungefär men strax efter startkurvan kom jag in i ett övervattnat parti och det var så mjukt att hojen sögs nästan fast. Jag tappade många placeringar. På varv tre låg jag efter en kille som fick en pitboard visad för sig som det stod 24 på. Jag tolkade det som att jag låg på 25 plats och fick lite panik. Jäkla skit tänkte jag, jag måste ju ta mig förbi fem stycken för B-final. Jag stod på allt jag orkade och passerade en, två och tre förare inte långt kvar nu. Men då kom en mycket snabbare och körde förbi mig. Neeej. Jag gasade för allt vad mina armar orkade och körde förbi en och en till men sedan kom målflaggan. Blev jag 21:a nu! Riktigt tråkigt att missa B-final med en placering.
Jag gick och kolla det officiella resultatet. Jag hade kört in på 13:e plats! Jippiiiii! Jag tog mig alltså ganska klart till B-final. Undra vad det var de visade på den där pitboarden egentligen. Som jag gasade och tog i.

Glad och nöjd över att tagit mig till B-final på ny hoj som jag nu började känna mig ganska bekväm med, så var det snart dags för finalen.

Åter igen kom jag iväg i mitten någonstans. (Jag måste verkligen börja träna starter snart!) Men när jag kommer fram till första kurvan ramlar en annan förare framför mig och jag får dra i alla bromsar jag hade för att bromsa så jag inte körde på den som ramlat. Jag lyckas väja men blir väldigt efter. Inte kul! Efter första varvet låg jag på 34:e plats. Men jag började trivas på min hoj och började köra förbi förare. Jag tog mig upp ända till 20:e plats innan målflaggan vinkade avslut.

Så allt som allt var jag jättenöjd med dagen. Känns lovande att jag relativt enkelt tagit mig till B-final och dessutom i hela finalen kunna köra upp mig och ta placeringar kändes jätteroligt. Ska bli oerhört intressant att se vad som händer under denna säsong.

Jag har filmat med min GoPro under B-finalen. Så den filmen kommer så småningom. Sedan blir nästa CEC VGC tävling redan 20/5 i Stenungsund.