Robstar

Vintercupen 3:6 – Tidaholm

Idag (2017-01-28) har jag vart och kört Vintercupen i Tidaholm. Medans min sambo gottar sig i värmen på Sri Lanka. Enduro är ju så mycket roligare. (Har jag hört…!?)

Förra helgen var jag och gav min hoj lite kärlek. Packade om ljuddämparen. Satte en ny plastkåpa för luftburken. Jag har även köpt och satt i ett nytt batteri. Det verkade som att det hjälpte med mina problem med att den var svårstartad. Det kändes som det var mycket kraft i det nya batteriet och de gånger jag provstartade i garaget fungerade det bra.
Provade även innan jag lastade på morgonen och funkade fint.

Till Tidaholm där jag var i god tid. Passade på att gå och titta på spåret lite. Det såg jättefint ut. Fruset, slätt och perfekt väder. Jag blev riktigt sugen på att köra och var taggad.

När det var dags för ljudmätning och besiktning så ville inte hojen starta! Gissa om jag var sur. Men det nya batteriet orkade mycket mer och när jag nästan hade gett upp så gjorde jag ett sista tryckande på startknappen och då hoppade den igång. Skönt. Men jag var inte glad över att den fortfarande krånglar. Idag verkar det som att det bara var en gång när den var riktigt kall. Jag hade inga problem när den var varm.

T’ävlingen inleddes med en tyst minut för den killen som avled i Töreboda och var hemmahörade i Tidaholms MK

När det var dags för första varvet kändes det som jag hade ganska bra fart. Det flöt på och jag körde om 4-5 förare om jag minns rätt. På de gräsgärden vi körde hade jag väldigt dåligt med fäste tyckte jag. Blev lite försiktigt efter jag fått ett par släpp.

Ut på varv två fortsatte jag vad jag tyckte kändes som bra tempo. Men halvvägs blev jag förbikörd av en klubbkamrat som jag vet jag var snabbare än i Töreboda. Jag taggade till lite och försökte jaga och låg efter hela vägen till mål.  Men det gick inte så bra. Jag tyckte jag fick slita och jobba med hojen. På de steniga partierna så studsade den och for så jag kunde inte hålla tempo. Jag tog igen när det blev mer snabbt och stalpigt.

Ut på varv tre tänkte jag fortsätta jaga min klubbkamrat men tappade snart när jag inte klarade av att köra snabbt i skogen. Lite senare blev jag omkörd av en annan klubbkamrat och blev faktiskt lite sur över att jag inte kunde köra bättre. Jag började hitta ”fel” med hojen. Den kändes studsig, för hetsig, för seg, ja allt vad jag kom på.

Inför fjärde och sista varvet försökte jag vila så länge jag kunde för att ladda för ett bra sista varv. Jag körde på och det gick ganska hyfsat. Jag kände mig dock långt ifrån nöjd.

Jag undrar om jag fick för mycket smak av min kusins enduro-hoj. För nu tyckte jag inte alls om min egen hoj. Jag hittade saker som att jag störde mig på att den motorbromsade för mycket. Styret kändes fel. Fotbromsen kändes fel. Konstigt…

När jag senare kollade resultatet såg jag att jag var långt efter många förare jag före i Töreboda. När jag räknade på det kan man säga att köra en riktig enduro verkar för mig göra nästan en minut snabbare varvtider på varv som ligger runt 15-17 minuter.

Nu funderar jag mest på om jag ska köra resten av vintercupen eller om jag istället ska försöka komma igång med träning av motocross. Just nu känns inte endurokörningen rolig tyvärr.

Här kan ni åka med mig på första varvet. Det som gick snabbast för mig idag:

Vintercupen 2:6 – Töreboda

Några dagar har passerat när jag äntligen sätter mig och skriver detta inlägg. Deltävlingen i Töreboda blev minst sagt känslomässigt väldigt splittrad. Och då är vi nog överens om det allihop som var på plats.

Som ni läste i mitt föregående inlägg så gick ju tävlingen i Falköping inget vidare för mig. Mest på grund av strul med hojen. Och inte skulle jag ha tid att hinna fixa något med den under veckan heller. Då fick jag ett sms från min mycket trevliga kusin och undrade om jag ville låna hans hoj. Ja tackade jag och var således uppe i Falköping på fredag eftermiddag för att hinna prova den en sväng. Kändes jättebra! Den enda justeringen jag behövde göra var att vinkla fram styret lite.

På lördagen for jag från mina föräldrar, där jag övernattat, omkring kl 07:30 för att lasta hojen, byta om och åka mot Töreboda. På väg dit mötte jag både snö och regn vilket inte kändes så kul. Men väl framme var vädret riktigt bra. Kring 0°C och ingen blåst. Jag gick och tittade lite på spåret när dam/ungdom/motion 50+ körde. Såg riktigt fint ut. Jag bestämde mig för att inte ha någon press på mig. Bara ha kul. Lånad hoj som jag var lite ovan vid och rasat ner till startled 21 efter körningen i Falköping. Bara ha kul tänkte jag.

Ut på första varvet var jag snart ikapp den som startade framför mig och vi två var snart ikapp ytterligare två. Jag tjoade till några gånger för att påvisa att jag ville köra om. Men de hade svårt att flytta på sig. Till slut kom jag förbi och körde förbi fler förare. Hojen kändes bra och spåret var roligt.

Ut på andra varvet kände jag mig taggad. Försökte att vila så lite jag kunde så jag inte skulle komma ut med långsammare förare. Men tror jag lyckades med det ändå. Jag körde förbi några till under varvet. Fick på ett bra flyt och blev van men hojen. Någonstans hade en kille kört omkull ganska rejält. Jag stannade och kollade läget. En annan förare plus publik var redan framme hos den skadade så jag körde vidare.

På tredje varvet började det bli riktigt kul. Jag blev riktigt bra kompis med hojen och kände att jag flöt fram genom skogen. Det kändes lätt! Tyckte hela tiden att jag körde ikapp och förbi andra förare så det var ganska mycket tjoande av mig där ute i skogen. Ytterligare någon skadad låg där i skogen och tyckte att det kändes lite olustigt att se när andra kört omkull. Man tänker efter lite då och får lite respekt för vad man håller på med.

På fjärde varvet var det om möjligt ännu roligare att köra. Jag börja ”leka” när jag körde. Hoppade på rötter, dubblade i stalpen och fick till riktigt goa kurvor. Och det kändes som det gick snabbare än vad den gjort någonsin förut. Men enligt varvtiderna var första varvet snabbast. Kan också bero på att hojen blev lite trött på ett ställe och behövde lägga sig ner och vila lite. På ett ställe var banan omdragen lite. Någon verkade vara riktigt skadad och det var massa folk runt.

Jag var helnöjd med min körning. Det kändes underbart att få köra på en riktigt enduro-hoj trots att jag var ovan vid lånad hoj. Resultatet blev också mycket bättre än i Falköping.

När jag sedan stod och packade ihop fick jag snabbt flytta bilen för att de sa att helikopter var på väg. Någon verkar vara ordentligt skadad. Tävlingen avbröts också efter att vårt heat körts klart. Så Elit/Bredd/Junior fick inte starta. Jag trodde att det var beroende på skadorna och att man ansåg att spåret kanske var för sönderkört så det blev för farligt. Men jag tyckte ändå spåret var ganska bra.

Senare fick jag reda på att det var på grund av dödsfall. En förare hade tydligen drabbats av akut sjukdomsfall och senare avlidet. Det som jag läst på bland annat Race Magazine så verkar han inte ha kraschat utan kört åt sidan, klivit av sin motorcykel och sedan fallit ihop. Väldigt olustigt att det händer sådär bara, och det gick ut på nyheter både på radio och internet och har nog påverkat större delen av endurosverige. Jag kan bara önska att han ändå gjorde det han älskade mest när det tragiska inträffade. Jag lider med hans familj, vänner och bekanta.

Slutresultatet för mig då?
Jo, jag slutade på plats 41, vilket är tjugo placeringar bättre än i Falköping. Så jag är nöjd.
Den lånade hojen kändes underbar. Det var en Husqvarna FE 350 -15. Så har någon en billig sådan till mig kan jag vara spekulant. 🙂

Jag har filmat första varvet med min GoPro:

Vintercupen 1:6 – Falköping

Då har jag genomfört första deltävlingen i årets Vintercupen. En tävlings som jag verkligen hade sett fram emot men som inte alls skulle gå enligt mina planer.

Det hela börjar egentligen redan på lördags kväll innan tävlingen. Jag var för en gångs skull färdig tidigt med mina förberedelser och kom i säng vid 22-tiden. Klockan stod på 06:00 eftersom jag hade för avsikt att vara på plats redan kl 07:00 och hjälpa till som funktionär då Falköping är min hemmaklubb, för er som inte vet. Jag kunde inte somna. För mycket tankar i huvudet och jag låg tänkte på kommande tävlingsdag. Runt 01-tiden tror jag att jag somnade. Sov inte bra och när klockan ringde trodde jag den skojade med mig. Nädå! Upp och äta frukost. Bytte om och gjorde mig klar redan innan jag åkte.

Jag kom till Falköpings motorstadion runt 07:30 och många hade redan letat sig dit. Jag hoppade inte och fick agera lite parkeringsvakt. Över 500 förare skulle ju få plats på ett bra sätt. Sedan var det dags för anmälan och ljudmätning. Jag fick inte igång hojen trots att jag hade startat den tidigare i garaget innan jag lastade. Jag fick springa igång den i nerförsbacke och efter två försök hoppade den igång. Ljudmätningen visade lite högt så jag måste se över min ljuddämpare. När jag nu ska hinna det? Efter det provstartade jag hojen några gånger i väntan på att får starta tävlingen. Inga problem då. När det väl var dags för uppställning fick jag inte igång den. Lite panik puttade jag bort hojen till samma backe igen och fick hjälp av en klubbkamrat och efter två försök hoppade den igång. Riktigt irriterad över att den inte ville starta så ville jag inte stänga av hojen.

Kom i alla fall ut på första sträckan som jag hyfsat bra. Inte fantastiskt bra tid men det rullade på och jag gjorde inte misstag. Ut på sträcka två så var det dags för mitt första motorstopp och då ville inte hojen starta. IGEN! Elstarten drar ur batteriet. Som tur var befann jag mig ganska nära en backe så jag kunde putta ut hojen ur skogen och rulla igång i backen. Tack och lov startade den, men jag förlorade väl säkert en minut på det. Väl i depån för att vila mellan sträckorna vågade jag inte stänga av hojen vilket resulterade i att den började koka. Suck. Nu var det ingen idé att stå och vila med hojen igång. Ut på strecka ett igen (varv tre). Gick ganska bra men kunde inte köra avslappnat för jag var nervös över att få motorstopp. Körde mycket med att slira på koppling och mycket gas.

Jag tog ingen vila inför andra varvet på sträcka två för jag ville inte stänga av hojen. Varvet gick ganska bra men fortsatt mycket stel körning och kände mig irriterad över minsta misstag. Ut på femte och sista varvet (varv tre på sträcka ett) så körde jag omkull ganska rejält. Slog mig inte så mycket men jag förlorade tid igen. Som tur var stannade inte hojen. Jag fick in kopplingen och kunde resa upp hojen med motorn igång. På gränsen till arg körde jag färdigt varvet.

Resultatet för dagen visade sig att jag också kört ganska dåligt. I min motionsklass slutade jag 61:a av 110 startande. Kändes inte alls bra på hemmabanan, och särskilt inte om jag jämför med att jag blev 18:e av 98 startande förra året. Riktigt sur över både hoj och dåligt resultat bestämde jag mig nästan för att lägga ner vintercupen för i år. Jag hinner ju ändå inte fixa min hoj på en vecka eftersom det bara är sex dagar till nästa deltävling i Töreboda. Dock ska jag ge det en chans till. Ska prova att köra nästa deltävling med en annan lånad hoj.

Video från varv ett på sträcka ett: