Recensioner Banor

Falköpings MK motocrossbana – Falköpings Motorstadion

Nu när jag ändå är igång med att recensera bana så tänkte jag att jag måste ju ha med hemmabanan för den klubb jag kör för.

För att hitta hit åker man mot Falköping och sedan mot Uddagården. Vägen jag tar går på rv 46 förbi Falköping och vid flygplatsen svänger av mot Uddagården och är också skyltat Motorstadion. Följ skyltar mot motostadion. Sista biten blir på en grusväg förbi uddagårdens kalkbrott och ner i gropen. Man ser ner över hela motorstadion när man kommer fram utmed kanten. Precis när man kommer in genom grindarna korsar endurospåret så var vaksam där. Annars så kör man vidare ner förbi supercrossbanan och bilbanan innan man kommer ner till klubbstugan och den stora parkeringen.

Banans underlag är kalk och skiffer. Där den mesta av skiffern på blivit nermald till någon slags jordig historia. Underlaget blir i alla fall väldigt hårt och det är ovanligt att det blir spår i banan. Regnar det eller efter mycket bevattning så blir skifferstenen som oljig och väldigt hal. Startgrinden är för 40 personer och själva startplattan är betong. När man väl klättrat över grinden är man sedan ute på den svarta skifferbanan. Soliga dagar blir skiffern väldigt dammig och det svarta sotaktiga dammet tränger in ganska bra genom kläder. Startrakan går fram till en vänstersväng för att ganska snart bryta av till en högersväng för att där efter gå uppå ett 90° platå? Ja, det går i alla fall inte hoppa över utan man får snällt åka upp uppepå och svänga vänster för att åka ner i en dalgång. Sedan gasar man på. Fram till en sväng med dubbla vallar för olika spårval, sedan över en ganska hög puckel innan man får ta fart till ett av banans större hopp. Banan är i stort sett ganska snabb och inte så mycket skarpa kurvor. Två riktigt långa vänsterkurvor finns längst bort på banan från depån sett, där den andra kurvan lutar svagt utåt och är lite lurig. När man sedan närmar sig ner mot klubbstugan och depån gör man sedan en 180° sväng åt vänster och kommer till fem vågor. Ja fem. De snabba förarana dubblar i de fyra första och hoppar sedan bara ut från den sista. Jag tycker de är ganska stora och har inte ännu ens försökt att dubbla över någon av dem. Efter kommer en högerkurva och precis efter kommer målhoppet. Efter målhoppet är det raksträcka där terrängen går uppåt och på det naturliga krönet som blir har man byggt på ett hopp för att inte få en enda lång raksträcka. Vid slutet av denna raka kommer ett litet platå men som ändå är brant på baksidan och efter det svänger det kraftigt vänster och då har man gjort ett varv.

Banan brukar skötas bra och första kurvan efter startrakan som är den som brukar få ett spår längst in planas ut mellan heat då det är tävlingsdagar. Bevattningen används vid soligare dagar och täcker det mesta av banan. På ett par ställen kan inte vattnet rinna av så det samlar sig gärna på två-tre ställen om det regnar eller bevattnas för mycket. I det stora hela tycker jag annars att banan är faktiskt ganska obekväm för mig som motionsåkare och inte kommer över hoppen. De flesta av hoppen har en ganska stor uppfart och landningen ofta lägre än uthoppet och långt bort vilket gör att jag som bara kommer ca trefjärdedel av hoppen landar ganska hårt. Kurvorna på banan är nästan helt utan vallar så det är oftast en rejäl fartsänkning och trippa runt försiktigt som gäller.

Övrigt:
Parkeringsytan är stor och de tillfällen den ändå inte räcker till kan man använda delar av bilbanan eller ytterligare yta finns mellan supercrossbanan och stora motocrossbanan så platsbrist har det aldrig varit fråga om. Faciliteterna däremot har väl sett bättre dagar. Omklädningsrummen och duschar är ganska slitna. Men det positiva är att en helt ny klubbstuga är på gång. Kanske redan under slutet av 2014, så vi får hoppas på det.

Och då sätter jag lite betyg på hemmabanan: (skala 1 – 10)
Depå: 6
Underlaget: 4
Kurvor: 6
Hoppen: 4
Helhetskänsla: 5

Totalbetyg: 15 av 50 braaap!

Tyvärr har jag ett väldigt lågt betyg på min egen hemmabana men så här tycker jag faktiskt i dagsläget. Banan är snabb och lättkörd men väldigt obekväm för den som inte kommer över hoppen.

Video på när jag kör runt kan ses på YouTube

Stenungsunds MS motocrossbana – Furufjällsbanan

Då var det dags att göra min första recension av bana och jag tänkte skriva om senaste banan jag var på.

För att hitta till banan åker man smidigast mot Stenungsund och sedan mot Ucklum. För min egen del gick vägen via Trollhättan till Lilla Edet och mot Ucklum. Banan ligger här: Google Maps  När man svänger av in mot vad man tror är banan ser man först en stor dubbelgrind och jag trodde att det var stängt in till banan. Men man ska till höger utmed inhägnaden uppför backen och sedan runt hela banan när man kommer upp för backen.

Banan består till ca 80% av jord och 20% sand/grus. Startgrinden som är en 40-grind är placerad på grus. Startplattan och hela startrakan har samma grusiga underlag med ganska gott om fäste. Vid fint väder blir startrakan torr och dammig med de har en brandbil de kan åka och vattna med. Övrig bevattning fungerade fint och täckte nästan hela banan. Startrakan går fram till en högersväng innan det går svagt vänster och sedan höger igen ut på själva banan. Första tredjedelen av banan är mest grusaktig med många snäva svängar och det blir trångt i innerspår. Sedan kommer man fram till en våg-sektion där de flesta dubblar över de sex vågorna. Jag vågade inte prova nu första gången för jag tyckte de var lite för spetsiga. Men de ligger ganska närma varandra och i mellan första och andra är det inte alls djupt så första vågar man ladda över och sedan har man nästan farten för att dubbla i de andra också. Sista knölen var den som såg lurigast ut då den var högre än alla andra. Efter detta kommer man ut på lite mer hög fart och strax fram till en uppförstrappa där man kunde hoppa högt och långt om man vill. Direkt efter svänger det runt vänster 180° och en liten nerförstrappa innan nästa lite längre nerförstrappa. Sedan vänder man runt åt höger och åker uppåt igen. Väl högst uppe vänder man ner och över en nerförstrappa som man får väldigt hög höjd i och det känns som man åker rätt upp i himlen. Nu när jag var där hade de börjat bygga om denna trappan efter föraranas önskemål. Hoppar man kort så slår det igenom hårt. Man hade börjat gör ett platå i trappan så man kunde hoppa lite kortare och ändå landa mjukt. Sedan bär det av neråt och fram till banans störta platå. Inte speciellt högt men kändes ganska långt. Sedan var det bara att ha med sig farten fram på den långa raksträckan som slutar i målhoppet. Hoppade man över målhoppet var det svårt att få stopp innan nästa skarpa högerkurva som man gärna ville köra innerspår i, så de flesta bromsade ner innan målhoppet för att landa uppe på.

Banan vattnades och sköttes bra den tävlingsdagen jag var där och körde för annars dammar banan en del. Särskilt på den hårdare delen och upp på högsta delen av banan dammade. Tyvärr för dagen hade de övervattnat ca 60-70 meter som halva dagen var som att åka över en plogad åker vid tjällossning, och det drog ner betyget lite för underlaget. För mig som motionsåkare tyckte jag banan var omväxlande och bra och jag kunde komma över några av hoppen. Särskilt ett som var lite kortare men också ganska högt. Det var go känsla över det hoppet.

Övrigt:
Det var lite trångt med parkeringar som var utspridda på tre olika ställen. Lite smalt och trångt att vända runt när det är mycket bilar. Byggander såg fräscha ut och men tittade inte in i något omklädningsrum.

Hur blir då betyget: (skala 1 – 10)
Depå: 4
Underlaget: 5
Kurvor: 7
Hoppen: 6
Helhetskänsla: 7

Totalbetyg: 29 av 50 braaap!

Video på när jag kör runt banan här på YouTube