Stenungsunds MS motocrossbana – Furufjällsbanan
Då var det dags att göra min första recension av bana och jag tänkte skriva om senaste banan jag var på.
För att hitta till banan åker man smidigast mot Stenungsund och sedan mot Ucklum. För min egen del gick vägen via Trollhättan till Lilla Edet och mot Ucklum. Banan ligger här: Google Maps När man svänger av in mot vad man tror är banan ser man först en stor dubbelgrind och jag trodde att det var stängt in till banan. Men man ska till höger utmed inhägnaden uppför backen och sedan runt hela banan när man kommer upp för backen.
Banan består till ca 80% av jord och 20% sand/grus. Startgrinden som är en 40-grind är placerad på grus. Startplattan och hela startrakan har samma grusiga underlag med ganska gott om fäste. Vid fint väder blir startrakan torr och dammig med de har en brandbil de kan åka och vattna med. Övrig bevattning fungerade fint och täckte nästan hela banan. Startrakan går fram till en högersväng innan det går svagt vänster och sedan höger igen ut på själva banan. Första tredjedelen av banan är mest grusaktig med många snäva svängar och det blir trångt i innerspår. Sedan kommer man fram till en våg-sektion där de flesta dubblar över de sex vågorna. Jag vågade inte prova nu första gången för jag tyckte de var lite för spetsiga. Men de ligger ganska närma varandra och i mellan första och andra är det inte alls djupt så första vågar man ladda över och sedan har man nästan farten för att dubbla i de andra också. Sista knölen var den som såg lurigast ut då den var högre än alla andra. Efter detta kommer man ut på lite mer hög fart och strax fram till en uppförstrappa där man kunde hoppa högt och långt om man vill. Direkt efter svänger det runt vänster 180° och en liten nerförstrappa innan nästa lite längre nerförstrappa. Sedan vänder man runt åt höger och åker uppåt igen. Väl högst uppe vänder man ner och över en nerförstrappa som man får väldigt hög höjd i och det känns som man åker rätt upp i himlen. Nu när jag var där hade de börjat bygga om denna trappan efter föraranas önskemål. Hoppar man kort så slår det igenom hårt. Man hade börjat gör ett platå i trappan så man kunde hoppa lite kortare och ändå landa mjukt. Sedan bär det av neråt och fram till banans störta platå. Inte speciellt högt men kändes ganska långt. Sedan var det bara att ha med sig farten fram på den långa raksträckan som slutar i målhoppet. Hoppade man över målhoppet var det svårt att få stopp innan nästa skarpa högerkurva som man gärna ville köra innerspår i, så de flesta bromsade ner innan målhoppet för att landa uppe på.
Banan vattnades och sköttes bra den tävlingsdagen jag var där och körde för annars dammar banan en del. Särskilt på den hårdare delen och upp på högsta delen av banan dammade. Tyvärr för dagen hade de övervattnat ca 60-70 meter som halva dagen var som att åka över en plogad åker vid tjällossning, och det drog ner betyget lite för underlaget. För mig som motionsåkare tyckte jag banan var omväxlande och bra och jag kunde komma över några av hoppen. Särskilt ett som var lite kortare men också ganska högt. Det var go känsla över det hoppet.
Övrigt:
Det var lite trångt med parkeringar som var utspridda på tre olika ställen. Lite smalt och trångt att vända runt när det är mycket bilar. Byggander såg fräscha ut och men tittade inte in i något omklädningsrum.
Hur blir då betyget: (skala 1 – 10)
Depå: 4
Underlaget: 5
Kurvor: 7
Hoppen: 6
Helhetskänsla: 7
Totalbetyg: 29 av 50 braaap!
Video på när jag kör runt banan här på YouTube