Tävlingar

Vintercupen Team West i Ulricehamn 2014-02-15

Då har jag blivit ytterligare en erfarenhet rikare på en ny typ av bana.

Team West i samarbete med Ulricehamns MK skulle bjuda på en bana som på förhand såg ut att passa mig. Bred, lite sand och långa stalp på långa raksträckor. Det blir lite motocrosslikt tänkte jag och var laddad. Dock bara fram till under natten innan. Jag hade stora problem att somna och sov väldigt oroligt under natten. Tror jag somnade runt 01.30 och sedan var jag klarvaken en timma före larmet skulle ringa kl 07.00. Så redan 06.45 gick jag upp. Så snart jag gått upp kände jag mig orolig i magen och var tvungen att sätta mig på toaletten en stund. Gjorde mig en talrik med havregrynsgröt och i mörkret såg jag inte att mjölken var dålig och slog sig med jorgubbssylten. Blev lite äckelmagad och hällde ut gröten och fick i mig en talrik fil. Inte mycket till frukost. När jag så småningom började göra mig i ordning fick jag gå till toaletten en gång till p.g.a. magen. Iväg kom jag i rätt tid i alla fall. Men kände att det bubblade i magen när jag satt i bilen. Jag hade också små vågor av illamående som kom över mig på färden. Försökte skaka av mig det och fokusera på dagen. Hela vägen till Ulricehamn var det regn, snö och snöblandat regn om vart annat.

På plats kände jag mig illamående när jag var och tittade lite medans ungdomarna körde. Besiktning och ljudmätning av hojen gick bra och jag började känna mig lite taggad igen när jag en gång till gick och tittade på när ungdomarna körde. Banan såg ut att vara lite lerig men bara ett ytskikt så det skulle nog gå bra tänkte jag.

Starten gick och jag kom iväg. Jag förvånades ganska direkt hur mycket det redan hade bildats spår av de som startat innan mig. Jag blev sittandes väldigt mycket och sprattlade och sprang med benen utmed sidorna för att hålla balansen. Jag tog totalt slut i armarna och fick kramp i underarmarna ungefär 3/4-del in på varvet. Jag var redan less på leran och plus krampen fick jag en känsla av uppgivenhet och tänkte att det får räcka för idag. Ett varv och det var det värsta jag vart med om under min korta tid som jag åkt enduro. Man vill ju att det ska vara roligt att åka.
Väl i depån träffade jag min ena bror med sambo som kommit för att titta. Tyvärr fick de väl bara höra negativt från mig för jag vart så less på körningen. Räknade lite snabbt ut att jag körde nog första varvet på 25 min (22:17,5 visade tidtagningen när jag tittade senare). Då hinner jag inte ens de fyra varv vi ska köra. Så jag hade mer eller mindre gett upp. Tänkte jag skulle gå och kolla resultatlistan och på vägen möter jag min kusin som försökt att träna mig med flera i enduroskolan i höst och vinter. Han gav mig lite tips. Framförallt att åka lätt. Hur åker man då lätt i 2 dm gegga och där spåren ibland var så djupa att djävulens svärmor snart skulle titta upp och fotpinnarna fastnade på kanterna av spåret? Men att åka lätt är att bara tänka på att stå, stå och stå och att stå rätt så armarna är avslappnade och blicken långt fram. Jag tog också till mig tipset att leta enklare spår. Att så mycket som möjligt undvika själva huvudspåret och åka på kanter, sidor, utanför eller innanför. Så jag gav mig iväg på ett varv till. Jag var helt slut i armarna och stannade flera gånger för att vila och släppa förbi förare. Mina roll-off på glasögonen gick också sönder så jag tog av mig glasögonen. Då upptäckte jag hur mörkt glaset vart i skogen så när jag nu fick av mig glasögonen såg jag mycket bättre. Det gjorde att det gick mycket bättre att köra också. Väl i depån lämnade jag ifrån mig glasögonen, bytte handskar och laddade för ytterligare ett tredje varv. Motiverade mig med att få träning och erfarenhet från denna typ av underlag också. Utan glasögon gick det faktiskt lite bättre tyckte jag. Men eftersom jag tog helt slut redan under första varvet så orkade jag inte mer. Tre av fyra varv fick det bli. Varvtiderna blev: 22:17.5,  26:20.3,  21:49.4.
Tydligen var det fler som tyckte ungefär samma som jag och det var många som bara gjorde tre varv. Så av 51 startande slutade jag på 37:e plats så det var ju inte helt kass ändå. Hade jag orkat ett varv till och kört något på ca 22-23 minuter så hade jag kommit på 32:a plats. Men jag var nöjd trots rasad mage, kramp i armar, djupa svåra spår och halkig gegga som om satan själv varit och preparerat banan bara för att jävlas.
Nu kan jag helt ärligt säga att jag längtar till sommar och till motocrossbanorna.

Tyvärr filmade jag inget idag för jag ansåg att det inte skulle vara någon idé. Linsen skulle bara bli geggig. När jag sedan såg hur hjälmen såg ut så visste jag att det hade inte synts något om jag hade filmat. Jag tog bara en bild på mig själv strax efter att jag återkommit till min bil.
(Ja, jackan ska vara lika svart som mössan egentligen.)
Skitgubben

Annars har jag hittat lite bilder av Actionfoto på facebook här.
Bilder från Photofreak1 på facebook här.
Nu också hittat bilder på Ulricehamns Tidning här.
Då har även Per Larsson fått upp lite bilder här.

Endurohelg

Det blev mycket enduro denna helg. Först Vintercupen i Töreboda på lördagen sedan Enduroskola på söndag. Allt i minusgrader och snö. Men vi börjar med Vintercupen i Töreboda.
Jodå, jag råkade visst anmäla mig till deltävlingen i Töreboda också. Det var så kul i Falköping så jag ville köra igen. Under veckan innan har det hunnit bli minusgrader och kommit ca 1-2 dm snö. Det större djupet i Töreboda. Så för att ta mig dit så lånade jag min brors pickup igen. Lite smidigare att köra med i snön. kl 06:50 åkte jag hemifrån. Räknade med ca 1,5 h bildfärd och det stämde nästa exakt efter att jag fått stanna och använda mobilens GPS för att se vart jag skulle. Enligt beskrivning skulle det vara skyltat från riksväg 200 men hittade ingen skyltning. Strax innan satt det orangea enduropilar vid korsningarna och det ledde mig fram. Väl framme blev jag flyttad på två gånger för ny parkering. De tyckte det var onödigt att jag tog upp en ”bussplats” med det lilla ekipage jag hade. Fick bara bättre parkering närmare. Gick och kollade läget och filmade lite när Ungdomsklassen startade. Sedan var det dags för ljudmätning och besiktning av min hoj. Inga problem där. Sedan skulle jag skriva in mig. Där få jag lov att säga att Töreboda misslyckats lite med kö och flöde. En kille satt och kollade transponder, licens, namn, nummer och tog betalt. Detta tog riktigt lång tid. Jag var ändå hyfsat tidigt in i kön men stod ca 30 min i kö ändå. Alla hade inte hunnit skriva in sig när det var dag för förarmöte.
Motionsklassen som jag kör i skulle köra 3 varv. Uppflyttad från startvåg 34 till 23 skulle jag nu ha betydligt snabbare förare bredvid mig och många mer efter mig än i Falköping. Jag hade redan innan bestämt mig för att köra lugnt och avslappnat första varvet. Dels för att inte få sån kramp i armarna som jag fick i Falköping och dels för att inte alls viste hur spåret såg ut. Jag kom inte så värst långt innan mitt framhjul gick igenom en vall och jag låg snart och sprattlade i spåret. Naturligtvis där det stod som mest publik. Jag är inte den som är den och bjuder gärna publiken på detta. Blev sedan under varvet omkörd och 6 förare tror jag. Jag kom inte ikapp någon och fick en första varvtid på 18:50,7. Lite armkramp på varvet men det släppte i depåvilan. Så jag gav mig snart ut igen. Varv två gick på 18:30,7. Lite snabbare. Tog lite vatten i vilan och pustade ut. Kände att inför tredje och sista varvet skulle jag försöka vara lite aggressivare och försöka köra fort. De två första varven kändes som om jag bara hade åkt sightseeing och analyserat spåret. Fast på något sätt var jag fast i det tempot och fick inte upp något direkt fart. Tredje varvet gick på 18:13,8. Något snabbare men jag var lite besviken på mig själv att jag inte fått upp något fart i spåret.
I det stora hela var jag inte alls överrens med kurvor runt träd och när det blev hälften snöspår och hälften sandspår. Fick inte flyt alls i mitt körande. Jag slutade på en 39:e plats av 47 startande i min motionsklass.
Jag filmade 2,5 varv för batteriet dog undertredje varvet. Film kommer så småningom.

Enduroskola
För att få tillbaka lite självförtroende och köra bort lite träningsvärk ur armarna beslöt jag mig för att vara med på Falköpings MK Enduroskola dagen efter vintercupen. Dagen var mer blåsig men inte så farligt kallt. I Falköping finns det inte heller tillräckligt med snö för att bilda snöspår. Vi började att köra i backarna och fokuserade på den lite mer ”lättare” eftersom gruppen idag bestod mest av förare från nybörjargruppen. Det var en del som hade lite svårt att komma upp men efter ett tag så hade de flesta fått upp mer fart och tog sig upp. Det var väl en och annan som hade svårt och gnällde ganska bra om det. Blev lite ”gubbagnäll” ett tag. Efter fikapausen tog vår tränare beslutet om att köra lite roligare slinga. Och det var nog rätt tänkt för det var nog lite gnälligt under fikat också. Den nya slingan innefattade endurohoppet och sedan mycket fart på rallyvägen som är en slät och bred väg där det gick riktigt fort. Här fick vi tips på att i endurohoppet titta mycket längre bort och inte där vi landar som vi alla gjorde. Lyft blicken och titta längst bort på skogen eller fram till nästa kurva. Detta gjorde att jag upplevde att hoppet kändes kortare och bara 4-5 varv senare så hoppade jag hela vägen och kunde landa i nerfarten mjukt och fint. Trots att det var en del snö, håligt och lite frusna spår. Lagom euforisk av att ha klarat det var det dags att avsluta dagen. Men jag tar med mig lyckoruset och vetskapen om att jag nu kan hålla farten uppe och hoppa. Nu ser jag fram emot nästa gång. Jag fick tillbaka lite självförtroende och känner att enduro är roligt att köra trots min dåliga körning i Töreboda. Tyvärr inget filmat från enduroskolan då kameran är fullproppad med film från Vintercupen.

Vintercupen, Falköping, 2014-01-04

Om det är så att man minns förra deltävlingen i Tibro för all sand så borde man minnas dagens deltävling i Falköping för all lera. Men vi börjar från början.
Idag skulle det alltså vara premiär för mig i en endurotävling. 06:15 ringde min klocka för att jag skulle gå upp i tid för att göra mig en stadig frukost, packa och byta hjul. Så sent som kvällen innan bestämde jag mig för att köra med sommardäcken.
Lagom till det första dagsljuset börjar ta ordentligt tag om dagen infann jag mig på Falköpings MK motorstadion. Ganska snart träffade jag min kusin med sin son som gjorde sig redo för Ungdomarnas klass, som skulle starta kl 09:00. Då fick jag rekommendationen att faktiskt köra med mina dubbdäck. Sagt och gjort. Jag bytte till dubbat innan gick för att titta lite på mitt kusinbarns start. Jag kunde dock inte titta länge för det var snart dags för besiktning och ljudmätning på hojen. Samt att jag också skulle få mig själv anmäld. I denna veva bytte jag också om. På ljudmätningen fick jag 115.3 dB, som de sa var på gränsen men godkänt. Jag vet inte ens vad gränsen går och jag hade aldrig gjort någon ljudmätning förut. Kl 10.15 var det förarmöte och fick reda på att motionsklassen jag kör i skulle köra fyra varv. Sedan var det dags att ta sig en depåplats och  ställa upp sig för start. När jag kom in i depån fanns det inte en enda torr fläck. Var ca 5 cm med lervälling att ställa sina grejer i. Geggigt värre. När jag stod och väntande på att få komma iväg anslöt min vän Tobbe som hade lovat mig att hjälpa mig lite i depån. Otroligt tacksam för det.
Första varvet började och vi släpptes iväg med 5 sekunders mellanrum. Redan efter ca 200 meter var jag ikapp den som startade före mig. Snart var jag förbi och kände mig helnöjd. Trodde jag bara skulle bli passerad hela dagen. Första varvet gick på 18:20.8 vilket var minuten sämre än jag hade hoppats på. Å andra sidan med så många startande var det ofta kö i spåren. Jag fick också en otrolig kramp i underarmarna så det var riktigt jobbigt. Bara att köra för att bli av med det. Lite vila och torka glasögonen så gav jag mig ut på varv två med en 38:e placering i min klass (Motion U40). Andra varvet gick på 19:12.2. Va! Jag blev ännu mer besviken. Ytterligare en minut långsammare. Jag fick många tjuvstopp på motorn samt att mina underarmar var helt låsta av kramp. Fast jag hade ändå klättrat till 37:e plats. Ut på tredje varvet så började krampen i underarmarna släppa. Fick fortfarande några motorstopp men tog mig runt på 18:45.2 och klättrade upp till 35:e plats. För att ta en placering till var jag tvungen att köra över minuten snabbare på sista varvet än han som låg före mig. Fjärde varvet kändes mycket bättre och jag fick upp lite mer fart. Dock en vurpa halvvägs när motorn tjuvstannade i en skarp kurva och jag blev liggandes lite. Trots det gjorde jag varvet på 18:05.1 och körde in 45 sekunder på han som låg före mig. Inte tillräckligt så jag stannade på en 35:e plats av 51 startande i min motionsklass. Är väl ändå rätt hyfsat för en första tävling?
Allt som allt var jag ändå nöjd. Jag hade tagit mig runt levande. Och jag hade trott att jag skulle hamna bland de sista. Typ 45:e plats så tio placeringar bättre än jag trodde själv.
Jag var lycklig och ville köra mer nu när krampen i armarna var helt borta. Fast nu var det över. Pötade bort hojen till bilen genom lervällingen. Vad man än tog i var det lerigt. Släpet var lerigt. Bilen var lerig, ja t.o.m. ombytet var lerigt.
Jag gick och tittade på när min kusin skulle köra i klassen seniorer och gick runt på banan och tittade. Det blev riktigt djupa spår på sina ställen och där det var som värst och jag stod och tittade en stund kom det en glatt genandes genom skogen. Tråkigt att folk ska fuska.

Tyvärr filmade jag inget idag. Kände inte att det var någon idé för kameran hade nog ändå bara blivit nerskvätt och hade nog inte vart så mycket att se.
Jag hoppas på ett par bilder från mina bröder som var och fotade. Kanske får en härligt bild där.
Ska leta upp någon annan film också för jag såg massa folk med hjälmkamera så man kanske har fastnat någonstans.