Träning

Enduroskolan, Falköpings MK, 2013-12-08

När stormen Sven hade dragit förbi och lämnat sina drivor med snö var det åter igen dags för enduroskola. Ganska blåsigt samt att det snöade när det vara ca -6°C vågar jag inte gissa vad det höll för tempratur i vinden.
Men ut och köra skulle jag. Allra första gången i snö, så jag var lite nervös inför hur det skulle gå. Men jag kände att jag hade en positiv inställning till det från början.
Som tur var fick jag se en video på Youtube där en av Sveriges duktigaste enduroåkare, Joakim Ljunggren ger lite tips på hur man åker snöspår. Och det var nog verkligen bra att jag tog till mig vad som sades här:

Det var ju i alla fall inte så att man behövde tveka på om man skulle sätta på dubbdäck eller inte. Men sedan var det väl viss tvekan på om man kunde ta sig igenom på vissa ställen, framförallt där det var djupare i snön än vad hojen var hög. Men efter att kört en slinga ett par varv så att det blev uppkört så gick det riktigt bra.
Mitt stora problem var att mina glasögon immade igen och imman frös. Både på utsidan och insidan av glaset. Det sista kunde jag bara köra några hundra meter åt gången innan jag var tvungen att ta av mig glasögonen och skrapa rent dem. Provade även att köra utan glasögon men det gick absolut inte när det snöade. Så jag fick välja på pest eller kolera här.
Så här gick det till:

Som ni säkert lade märke till i videon så fick jag prova att åka på min kusins enduro. Nu förstår jag hur alla enduroåkare åker snabbare än mig. Det var ju rena semestern genom spåret. Med min cross är ju fjärdringen stenhård och jag studsar som om jag åker rutschkana på ett tvättbräde jämfört med en enduro. Det var nästan otäckt jämnt och fint. Samt att gaspådraget var helt annorlunda. Lugnt och fint på enduro när min cross rent ut sagt är aggressiv i jämförelse. Ja det var kul att få uppleva den skillnaden. Trodde inte den var så stor. Ska se om jag i alla fall kan prova lite mjukare inställningar på min framgaffel och stötdämpare.

Trots allt så var jag nöjd med dagen. Det var jobbigt så jag känner lite träningsvärk på gång i armar och lår. Men även ljumskarna känner jag att de har fått jobba en del. Sedan att jag dessutom kunde imponera med att köra så pass fort som jag ändå gjorde första gången i snö och få beröm för det var ju lite extra kul.

Enduroskolan, Falköpings MK, 2013-12-01

Under förra veckan läste jag ett ord jag tyckte var lite roligt.
Det måste vara en motocrossåkare som inte gillar enduro.
Ordet är geggmopperi. Jag skrattade lite gott åt liknelsen och kan förstå att de som endast sett ”hästskon” under Gotland Grand National eller Novemberkåsan på TV och inte funnit charmen med endurokörning tycker att det är en hög med geggmoppedister som är ute i skogen och smutsar ner sig.

Enduroskolan på Falköpings MK den 1/12 skulle visa sig passa rätt bra på detta uttryck. Då det varit frusit lite till och från under veckan men söndagen skulle bjuda på kanonväder och 6°C varmt. Vilket skulle tina upp nästan allt fruset och det var som om det var tjällossning i backen. Vi valde till första pass en ändå ganska ”torr” del. Denna slinga var dock väldigt stenig och när det blev lera på stenarna hade jag väldiga problem att ta mig över dem. Flera tillfällen fick jag motorstopp eller fick ett kast och hojen var på väg ut på egna äventyr flera gånger.
Jag t.o.m. svor högt vid ett tillfälle då jag fick motorstopp på ett jobbigt ställe.  Första sak att träna på var att räta ut en s-kurva och lyfta blicken. Det var inga konstigheter tyckte jag. Träningssak nummer två var vid ett riktigt obehagligt sluttande ställe; att våga köra över och veta vart man skulle. Det lutade riktigt mycket och det kändes som att däcken skulle släppa och man skulle dratta ner åt sidan varje gång. Men efter jag kört över några gånger gick det bra och kände mig säkrare. Men nästa del som kom direkt efter, var en ganska skarp högersväng där det mer eller mindre bara var ett spår att följa och det gick samtidigt upp som över ett krön och det var håligt och stenigt. Hur jag än gjorde fick jag inte till det bra. Jag vågade inte ta den fart som behövdes för att komma över hål och stenar för då kändes det som om jag inte fick någon kontroll i kurvan.
Sedan var det lite rast.
Nästa del skulle vara mera fart och slätt. Här för att öva kurvteknik. Återigen köra runt som vanligt ett par varv. Sedan några varv utan att använda bromsar för att lära sig att man kan visst ha mer fart genom vissa kurvor. På ett ställe som låg i lite skuggsida var det fortfarande fruset och hårt och här lyckades jag få en rejäl sladd och flyga av hojen. Men en snygg rullning gjorde att jag blev ståendes direkt och slog mig inte alls. Och jag fick med det på GoPro-filmen. Sedan körde vi samma slinga baklänges.
Denna gång filmade jag så mycket jag kunde av vad som sades och även lite då jag körde. På filmen ser det inte alls så lerigt och halkigt ut som det var i verkligheten men ni kanske ändå får en uppfattning om hur dagen var.

Sammanfattningsvis gav dagen inte någon aha-upplevelse men jag märker åter igen att jag behöver träna på att få upp blicken, få upp mera fart och framför allt klara av lite högre fart. Ytterligare en grej jag kommit på som jag har svårt för är att krypköra och hålla balansen när jag står upp. Särskilt när man hamnar i spår eller när det är stenigt. Hoppas att nästa vecka kan innehålla träning av detta.

FMK Enduroskola 2013-11-24

Idag var det återigen dags för att vara med på Falköpings MK Enduroskola.
Då det också var uppstart av nybörjargrupp, tänkte jag att det kanske kunde vara lagom för mig. Börja från början och få rätt teknik.

Väl på plats upptäckte jag snart att det var behövligt att byta till dubbdäck. Nere på motorstadion var det mycket mer fruset än vad det var här hemma.
Under tiden jag bytte till hjul med dubbdäck på, blev jag snart tillfrågad vilken grupp jag skulle köra med. När jag nämnde att jag hade vart med på enduroskolan för två veckor sedan var det tydligen självklart att jag inte skulle vara med i nybörjargruppen. Jaha?

Det allra första jag fick göra var att visa hur jag stod med fötter och kropp. Fick godkänt på det. Har ju av någon anledning alltid tyckt om att står på ”bulan” bakom tårna och inte i hålfoten. Vilket tydligen är mer rätt vid endurokörning. Man kan ju utnyttja vaden och tåhäv som stötdämpning då.
Dagen skulle handla mest om det krångliga partiet utmed klippväggen längsmed parkeringen. Nära och bra.
Först ner för stupet. Där många bromsar och kanar ner med låst bakhjul. Fick börja med att träna på att inte bromsa nerför. Bara motorbroms och ändå våga stå upp och bibehålla tyngd på framhjulet med hakan väl ovanför styret. Detta skulle göra det lättare att svänga längst ner och ha med sig fart vidare i spåret.
Mycket riktigt. Efter ett par varv utför, vågade jag t.o.m hoppa nerför. Titta upp ordentligt och gasa igenom kurvan istället för att bromsa igenom. Min stora svårhet var att få upp blicken. Jag ville gärna titta i nerförsbacken precis framför mig. De gånger jag tittade längre fram gick det oerhört mycket lättare.

Nästa sak att träna på var att hoppa. En annan förare som var riktigt duktig visade hur man vid ett ställe kunde hoppa 6-7 meter och på så sätt få mer flyt i körningen. Jag fick dock aldrig upp sådan hög fart att jag hoppade så långt. Men lite hoppade jag och landade med bakhjulet istället för på framhjulet och fick lite mer flyt och bättre balans. Men nu vet jag iallafall ett ställe till jag kan träna på när jag är och kör själv.

Strax efter hoppet kom det tre gupp med två ganska djupa hålor i mellan. Det blev nästa träningsgrej. Vi fick prova lite spårval och räta ut lite i en kurva för att få mer fart och lyfta framhjulet på rätt gupp. Det gick ganska bra. Här fick man en bra känsla av hur man kunde köra i olika spår. Även om nu det egentligen bara är ett spår att köra i. Fast man kunde ligga lite till höger eller till vänster i det.
Ytterligare en liten bit efter dessa gupp fanns ännu mer gupp och hål att köra över. Nu skulle vi försöka hoppa för att få motorcykeln till rätt ställe. Så på ett gupp skulle vi försöka få med oss fart så så vi kunde hoppa ett par meter och landa och kunna ta mer fart på en liten raksträcka. Som i sin tur avslutades med igen två ganska stora gupp att hoppa över.
Det blev som att dubbla över whoops. Lite cross-teknik helt enkelt. Jag tyckte det var riktigt roligt och fick beröm för min fina förmåga att kunna gasa till på rätt ställe så jag fick ett fint lyft över och fick ett fint hopp och det flöt på fint som en smygande katt.

Åsså blev det lite fikapaus.
Under rasten diskuterades om tekniken att kunna gasa till på rätt ställe och hålla rätt position på kroppen.
När rasten var slut var vi en något förminskad skara som fortsatte och köra. Fyra stycken kvar. Vi gav oss ut på 80cc-banan för att fortsätta träna på att lyfta motorcykeln. Målet var att komma över alla platåhopp. Då de var kanska så rundade var det lite svårt tyckte jag. Men ju mer fart jag fick upp desto bättre gick det. Under tiden lades det också till att försöka hoppa upp i den lilla trappan. Jag tyckte detta var svårt då jag hade svårt för att få upp tillräcklig fart.

Avslutningsvis så skulle vi få lite magpirr. Hoppa nerför en kant och hoppa igen utför den lilla trappan. Detta innebar att köra banan baklänges. Lite pirrigt var det första gången jag hoppade ner, men när det väl var gjort så var det bara att gasa på.
Tyvärr tog dagen slut här fast jag ville köra mera. Jag får försöka stunda mig till nästa vecka och lära mig mera då.

Sammanfattningsvis lärde jag mig idag att få en bättre stående körposition och återigen en påminnelse om varför det är så viktigt att titta långt fram. Inga större aha-upplevelser idag tyvärr.