När stormen Sven hade dragit förbi och lämnat sina drivor med snö var det åter igen dags för enduroskola. Ganska blåsigt samt att det snöade när det vara ca -6°C vågar jag inte gissa vad det höll för tempratur i vinden.
Men ut och köra skulle jag. Allra första gången i snö, så jag var lite nervös inför hur det skulle gå. Men jag kände att jag hade en positiv inställning till det från början.
Som tur var fick jag se en video på Youtube där en av Sveriges duktigaste enduroåkare, Joakim Ljunggren ger lite tips på hur man åker snöspår. Och det var nog verkligen bra att jag tog till mig vad som sades här:
Det var ju i alla fall inte så att man behövde tveka på om man skulle sätta på dubbdäck eller inte. Men sedan var det väl viss tvekan på om man kunde ta sig igenom på vissa ställen, framförallt där det var djupare i snön än vad hojen var hög. Men efter att kört en slinga ett par varv så att det blev uppkört så gick det riktigt bra.
Mitt stora problem var att mina glasögon immade igen och imman frös. Både på utsidan och insidan av glaset. Det sista kunde jag bara köra några hundra meter åt gången innan jag var tvungen att ta av mig glasögonen och skrapa rent dem. Provade även att köra utan glasögon men det gick absolut inte när det snöade. Så jag fick välja på pest eller kolera här.
Så här gick det till:
Som ni säkert lade märke till i videon så fick jag prova att åka på min kusins enduro. Nu förstår jag hur alla enduroåkare åker snabbare än mig. Det var ju rena semestern genom spåret. Med min cross är ju fjärdringen stenhård och jag studsar som om jag åker rutschkana på ett tvättbräde jämfört med en enduro. Det var nästan otäckt jämnt och fint. Samt att gaspådraget var helt annorlunda. Lugnt och fint på enduro när min cross rent ut sagt är aggressiv i jämförelse. Ja det var kul att få uppleva den skillnaden. Trodde inte den var så stor. Ska se om jag i alla fall kan prova lite mjukare inställningar på min framgaffel och stötdämpare.
Trots allt så var jag nöjd med dagen. Det var jobbigt så jag känner lite träningsvärk på gång i armar och lår. Men även ljumskarna känner jag att de har fått jobba en del. Sedan att jag dessutom kunde imponera med att köra så pass fort som jag ändå gjorde första gången i snö och få beröm för det var ju lite extra kul.